Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linkomies (Flinck), Edwin - Linktrainer - Linköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Li’nkomies (urspr. Flinck), Edwin Johan
Hildegard, finländsk universitetsman och
politiker (f. 1894), fil. lic. 1919, fil. dr 1923, doc.
vid Helsingfors univ. 1921, prof. i romersk
litteratur 1923, univ:s prorektor 1932—43; som
representant för finska samlingspartiet medl. av
riksdagen 1933—45, dess andre v. talman
1939—43. L. blev statsminister i den regering, som,
efter R. Rytis omval till president 1943,
efterträdde J. W. Rangells ministär och som kvarstod
till den med Rytis avgång inledda politiska
nyorienteringen i aug. 1944. I samband med
krigsansvarighetsprocessen 1945—46 dömdes L. till
flerårigt fängelsestraff men frigavs 1948. Utom
filologiska undersökningar har L. utg. flera
kulturhistoriska arbeten rörande antiken samt
översättningar av latinska texter.
Linktrainer [li’ŋktreinə], en av den
amerikanske ingenjören Edward Link konstruerad
övningsapparat för flygförares övning i
blindflygning och radionavigering. L. utgöres av ett
på marken monterat, kring tre axlar rörligt
miniatyrplan med slutet förarrum med plats för
eleven. Det är liksom ett flygplan utrustat med
styranordning, hastighetsreglage och
blindflygningsinstrument.
Linköping, stapel-, residens- och stiftsstad i
Östergötlands län, belägen ung. mitt på
Östgötaslätten, c:a 5 km ovanför Stångåns mynning i
Roxen; 60,97 km2; 57,585 inv. (1953).
Ehuru L:s historia går tillbaka till en
avlägsen forntid, är det dock först på 1100-talet, som
staden växer fram. 1120 omnämnes L. som
biskopssäte. Kyrkomötet i L. 1153 visar tydligt
stiftets och stadens betydelse. Biskoparna voro
mäktiga herrar, som åt sig uppförde en fast borg,
där nuv. residenset, L:s slott, är beläget. Dettas
byggnadshistoria kan ledas tillbaka till 1200-talet.
Hans Brask fick 1527 överlämna borgen till
Kronan. S:t Larskyrkan (från 1100-talet) var
landskyrka. Domkyrkan påbörjades i början av
1100-talet med Lunds äldsta domkyrka som
förebild. Arbetet på denna drog folk till staden och
ökade dess handelsomsättning. Ett
franciskankloster grundades på 1200-talet. Det låg n. om
kyrkan. För stadsnäringarnas utveckling torde
dock särsk. under 1200-talets senare hälft tysk
inflyttning ha varit av en viss betydelse.
Striderna mellan hertig Karl och Sigismund ledde
till slaget vid Stångebro (nuv. Nykvarn) 1598
(monument däröver avtäckt 1898), den bekanta
riksdagen i L. och L:s blodbad 1600. Tack vare
det 1627 grundade gymnasiet blev L. ett viktigt
kulturcentrum.
Av stor betydelse för L:s ekonomiska
utveckling under senare hälften av 1800-talet ha de
förbättrade kommunikationerna varit. Göta kanal
öppnades för trafik 1832 och Kinda kanal 1871.
L. fick därigenom sjöförbindelser med Stockholm
och orterna utefter Götakanallinjen samt s. ut
till Åsunden. 1873 nådde Ö. stambanan L., som
då fick stapelrätt. Hamnen i Stångån har en
kajlängd av 2,055 m. Genom sitt centrala läge har
L. en betydande detaljhandel; även grosshandeln
är ganska stor inom vissa branscher. 1950 funnos
128 industriella anläggningar med tills. 6,712 arb.
De senaste 10 à 15 åren ha utmärkts av en
mycket kraftig industriell expansion. Bland större
industrier kunna nämnas: Svenska
järnvägsverkstäderna (anlagda 1907; 1,300 anställda), Svenska
aeroplan-ab. (SAAB) (1939 självständigt bolag
med verkstäder i L. och filial verkstäder i
Trollhättan, verksamheten i L. började 1930; 3,000
anställda), Nordiska armaturfabrikerna (625
anställda), Svenska transformatorfabriken (1919;
300), alla belägna i stadsdelen Tannefors i s. ö.
L., vidare ab. Wahlbecks fabriker (tågvirkes- och
bindgarnsfabrik m. m.; 1876; 700), ab.
Wicanders korkfabriker (Alka, grundat 1906 som
Svenska patentkorkfabriken; 200), Linköpings
linnefabriks ab:s vitvarufabrik (1909; 215),
Linköpings strå- och filthattfabrik (1919; 125),
råsockerfabrik (1905), Nya centralbryggeriet m. fl.
Till L:s utveckling ha också bidragit de till staden
knutna militära förläggningarna:
Livgrenadjärreg., Svea trängreg., Östgöta luftvärnsreg. och
Östgöta flygflottilj. — L. är av ålder en skolstad
och ett kulturcentrum med följ. högre
läroanstalter och kulturinst.: högre allm. lärov., kommunal
flickskola med realskolelinje, 2 folkskoleseminarier
(1 för manliga, 1 för kvinnliga elever),
Ljungstedtska skolan, (teknisk yrkesskola), lärlings-
och yrkesskolor, bibl. (se Linköpings stifts- och
landsbibliotek), museum, det senare uppfört 1939
n. om biskopsträdgården och stadsteater. Ett nytt
folkets hus invigdes 1953. I L. utgivas 2 dagliga
tidn., Östgöta correspondenten och Östgöten. I L.
finnas centrallasarett, epidemisjukhus,
garnisonssjukhus, barnbördshus och hem för obotligt sjuka.
Äldre stadspartier med krokiga gator och
gamla gårdsinteriörer (Ågatan, Hunnebergsgatan;
vid den sistn. ligger C. A. Wetterberghs hem
”Onkel Adamsgården”) omväxla med modern
bebyggelse (Vasavägen och stadens ytterområden).
Bland offentliga byggnader må följ, nämnas:
Frimurarhuset (1912; arkitekt Th. Wåhlin) vid
Vasavägen, v. därom flicklärov. och teatern, n. v.
därom högre allm. lärov. (1915; A. Brunskog).
Söderut utmed S:t Larsgatan ligga Ljungstedtska
skolan, post- och telegraf huset, riksbanken, L:s
sparbankshus och S:t Larskyrkan, vars torn
delvis härstammar från medeltiden. Det inre av
kyrkan omdanades 1908 av Agi Lindegren; här
finnas bl. a. altartavlor av Pehr Hörberg. V. om
S:t Larskyrkan ligger St. torget med rådhuset
på s. och St. hotellet på ö. sidan. Mitt på torget
står Milles’ bekanta konstverk ”Folkungabrunnen”
(avtäckt 1927). V. om St. torget finner man
stadshuset (tidigare lärov.), Järntorget,
Borggården och Slottet med landshövdingsresidens och
lokaler för länsstyrelsen. Slottets historia går,
som nämnt, tillbaka till medeltiden. Det
ombyggdes och utvidgades under 1400-talet genom Henrik
Tidemansson, fick på 1500-talet huvudsakl. genom
Johan III vasatidens prägel och restaurerades
1932—33. Strax intill slottet ligga stifts- och
landsbibl., konsistoriehuset, biskopsgården (1734)
och domkyrkan.
Grävningar (under ledning av S. Curman och
A. L. Romdahl) från 1915 ha visat, att den nuv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
