Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör / 791-792 (1951) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lins - Linschoten, Jan van - Linsell (Linsäll) - Linsilke - Linskapsel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den s. k. linsformeln, vilken gäller såväl
för positiva som negativa l., varvid endast är att
bemärka, att vid spridningslinser brännvidden
måste räknas negativ och att negativa värden på
bildavståndet b ange, att bilden faller på samma
sida om l. som föremålet. Bilden säges vara
reell (t. ex. vid brännglas, förstoringsglas), om
de avbildade strålarna konvergera mot densamma,
så att den kan uppfångas på en skärm;
virtuell, då de bakåt förlängda strålarna
divergera från densamma. Brännvidden bestämmes av
uttrycket

1 / f = (n – 1)(1/r₁ + 1/r₂ – n–1/n · e/r₁r₂),

där n är l:s brytningsindex i förhållande till det
omgivande mediet, r₁ och r₂ de båda sfäriska
ytornas radier samt e avståndet mellan dessa ytors
skärningspunkter med axeln. Är l:s tjocklek
liten i förh. till radierna, förenklas uttrycket till

1/ f = (n – 1)(1/r₁ + 1/r₂).

Radierna räknas positiva för konvexa, negativa
för konkava ytor. Linsformeln kan, om x och y
äro föremålets, resp. bildens avstånd från
motsvarande brännpunkter, även uttryckas under
formen xy = f² (Newtons linsformel). Den
av linsformeln bestämda avbildningen kan
beskrivas på följ. sätt. För en kollektiv l.: Vandrar
föremålet från oändligheten till v. på fig. 2 till
punkten C₁, det ena s. k.
brytningscentrum, beläget på dubbla brännviddsavståndet från
l., så vandrar dess bild, som är omvänd och
förminskad, från bakre brännpunkten F₂ till bakre
brytningscentrum C₂. Fortsätter föremålet därpå
till främre brännpunkten F₁, så rycker bilden,
nu förstorad och omvänd, mot oändligheten åt
h., och vandrar slutl. föremålet från
brännpunkten F₁ till huvudpunkten H₁, så rycker dess
upprätta, förstorade bild från oändligheten till v.
till den andra huvudpunkten H₂. För en dispansiv
l.: Vandrar föremålet från oändligheten till v.
(fig. 3) till huvudpunkten H₁, så rycker dess bild,
som är upprätt och förminskad, från bakre
brännpunkten F₂ till den andra huvudpunkten H₂.
Fortsätter föremålet från H₁ till F₁, så vandrar den
upprätta, förstorade bilden från H₂ till
oändligheten till h. Vandrar föremålet från F₁ till
brytningscentrum C₁, så vandrar bilden, omvänd och
förstorad, från oändligheten till v. till
brytningscentrum C₂. Och går slutl. föremålet från C₁
till oändligheten till h., så vandrar den omvända,
förminskade bilden från C₂ till F₂. L:s
förstoring, d. v. s. förhållandet mellan bildens
och föremålets storlek, bestämmes av
förhållandet mellan bildens och föremålets avstånd från
resp. huvudplan.

Fig. 3. Bildkonstruktion av bikonkav lins. Beteckningar se fig. 2.

De avvikelser från ovan anförda
lagbundenheter, de s. k. linsfelen, som uppkomma, då
vid den praktiska användningen av l.
giltighetsområdet för dessa lagbundenheter överskrides,
äro den sfäriska och kromatiska aberrationen,
astigmatismen, komafelet, bildkrökningsfelet och
distorsionen. Den sfäriska aberrationen
uppkommer därigenom, att de yttre linszonerna ha
större brytningsförmåga än l:s mitt. Den
kromatiska aberrationen förorsakas av de ljuset
sammansättande färgsorternas olika brytbarhet.
Komafelet uppstår genom samverkan av den
sfäriska aberrationen och astigmatismen.
Bildkrökningsfelet består däri, att ett med l. parallellt
plan ger en krökt bild. Genom kombination av
2 el. flera l. kunna linssystem konstrueras,
i vilka ett el. flera av dessa fel helt el. delvis
upphävts. — L., vanl. av glas, är ett av den
experimentella optikens viktigaste hjälpmedel och
har i det praktiska livet utomordentligt stor
användning; den utgör den väsentliga beståndsdelen
i en mängd allmänt använda optiska apparater
och instrument, ss. lupp, kikare, mikroskop,
glasögon, kamera och projektionsapparat. — Se vidare
Kaustika. — Litt.: W. Volkman, ”Praxis der
Linsenoptik” (1910); A. Gleichen och E. Klein,
”Schule der Optik” (3:e uppl. 1925); J. H. J.
Müller och C. S. M. Pouillet, ”Lehrbuch der
Physik”, 2:1 (11:e uppl. 1926).

2) (Fysiol.) Se öga.

3) (Bot.) Se Vicker.

Linschoten [li’nskåtən], Jan Huyghen van,
nederländsk reseskildrare (1563—1611), åtföljde
1583 en portugisisk flotta till Goa, där han
samlade omfattande upplysningar om den ostindiska
övärlden; återkommen till hemlandet 1592, deltog
han 1594—96 i de holländska expeditionerna till
Karahavet. En resebeskrivning av L. (på
holländska; 1596) är senast utg. av
Linschoten-Vereeniging 1910.

Linsell (före 1940 Linsäll), sn i Svegs och
Hede tingslag i Härjedalen, Jämtlands län, inom
landskapets mell. del och i v. gränsande till
Dalarne; 1,180,80 km²; 1,141 inv. (1952). Socknen
som i ö. genomflytes av Ljusnan, är till stor
del obygd med stora fjällvidder ovan
barrskogsgränsen och höjder intill c:a 1,200 m ö. h. 446
har åker. Vid Lofssjön turistorten Lofsdalen, (c:a
600 m ö. h.). Nära 70% av arealen äges av
trävarubolag. Kyrkan (se bild å sp. 726 vid
Härjedalen) av trä byggdes på 1770-talet. Ingår
i Svegs, Älvros och L:s pastorat i Härnösands
stift, Härjedalens kontr. Tillhör storkommunen
Sveg.

Linsilke, bot., se Cuscuta.

Linskapsel, den tunna, elastiska,
genomskinliga hinna, som omgiver ögats lins. L. är fäste
för linsens upphängningstrådar (zonula Zinnii);
från l. nybildas linstrådar. Skada på l. medför
grumling av linsmassan (starr).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>