Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Littmann, Enno - Littoria - Littré, Émile - Liturg - Liturgi - Liturgik - Liturgiska striden - Liturgisk gudstjänst - Lituus - Litvinov, Maxim Maximovitj, eg. Meier Hennoch Wallach, Grünspan, Finkelstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
Littmann—Litvinov
826
Lfttmann, En no, tysk orientalist (f. 1875),
prof, i semitiska språk i Strassburg 1906, Kairo
1910, Göttingen 1914, Bonn 1917 och Tübingen
1921. L. deltog i amerikanska arkeologiska exp.
till Syrien och ledde 1905—06 den tyska exp. till
den gamla etiopiska huvudstaden Aksum. Bland
L:s arbeten märkas ”Zur Entzifferung der
Safa-inschriften” (1901), ”Zur Entzifferung der
tha-mudenischen Inschriften” (1904), ”Geschichte der
äthiopischen Literatur” (1907), ”Morgenländische
Wörter im Deutschen” (1919, 2:a uppl. 1924)
samt en tysk övers, av ”Tusen och en natt” (6
bd, 1921—28).
Littoria [-tå’-], stad i Pontinska träsken i
Italien.
Littré [litre’], Maximilien Paul É m i 1 e,
fransk språkforskare (1801—81). Han studerade
först medicin och filologi och utvecklade sig
snart till en fullkomlig polyhistor. På 1840-talet
fängslades L. av A. Comtes idéer och blev en av
positivismens lidelsefullaste förkämpar i ett
flertal sociologiska verk. Senare blev L. mera
kritisk mot denna upplysningsfilosofi. L:s viktigaste
insats är den filologiska. Grundläggande är hans
berömda ”Dictionnaire de la langue franqaise”
(1863—72; jämte ”Supplément”, 1877), en
språk-historisk ordbok med citat ur litterära alster från
äldsta tider till författarens egen tid. 1871 blev
L. led. av Franska akad. och 1875 senator på
livstid.
Litu’rg (av grek. leiturgo’s’), den prästman,
som vid gudstjänst förrättar altartjänsten.
Liturgi (av grek. leiturgi’a, tjänst), kyrklig
benämning för gudstjänst, i evangeliska kyrkan
blott den del av gudstjänsten, där liturgen och
församlingen växelvis handla (således avskilt från
predikan). Liturgiska böneformler funnos redan
under kyrkans första årh. — Litt.: A. O. T.
Hel-lerström, ”Kyrkans gudstjänst” (1943). — Adj.\
L i t u’r g i s k
Liturgik, den del av praktisk teologi, som
behandlar gudstjänsten, dock ej predikan.
Litu’rgiska striden, de 20-åriga stridigheter
(1574—93) om den svenska kyrkans bekännelse
och gudstjänstbruk, som framkallades av Johan
III:s försök att genom återgång till ”den första
kyrkans apostoliska och katolska tro”
åstadkomma en utjämning mellan katolicismen och
luter-domen. Påverkad av sin sekr. Petrus Fecht,
framlade konungen sitt reformprogram vid ett
kyrkomöte i Stockholm 1574. Året därpå
förmådde han kyrkans främsta män att antaga
en ”Nova ordinantia ecclesiastica”, som låg
i linje med detta program. Till öppen strid
kom det först 1576, då konungen
egenmäktigt lät trycka och sprida ”Liturgien” el. "Röda
boken”. Både i Stockholm och landsorten
vägrade en rad framstående prästmän att följa den
nya gudstjänstordningen. Konungen svarade med
tvångsförflyttningar. Vid ständernas
sammanträde i febr. 1577 skänkte de världsliga stånden sitt
bifall till den nya boken, och även från
prästerskapet kom omsider ett erkännande. Frånsett
Västergötland, förmärktes dock knappast någon
nitälskan för ”Liturgiens” praktiska användning. De
förföljda oppositionsmännen funno ett allt
kraftigare stöd hos hertig Karl, som redan 1576 i
likhet med hertigdömets invånare förklarat sig
vilja hålla fast vid de på Gustav I:s tid införda
kyrkobruken. Karl framtvang en i Vadstena 1587
stadfäst förlikning, enl. vilken stridsfrågan
skulle hänskjutas till ett blivande kyrkomöte. Först
1593 kom ett dylikt till stånd i Uppsala, då
”Liturgien” avskaffades.
Litu’rgisk gudstjänst, en numera i Sverige
ej ovanlig gudstjänstform utan predikan.
Li’tuus, lat., hos de gamla romarna dels en
krokig stav, vilken augurerna brukade, dels ett
biåsinstrument (trumpet).
Litvinov [ 1 j i tv j i’naf ], Maxim Maxim
o-vitj, eg. Meier Hennoch Wallach, även
Grünspan och Finkelstein, rysk politiker
och diplomat (1876
—1951), son till en
judisk tjänsteman i
Litauen. L. anslöt sig
1899 till det
illegala socialdemokratiska
partiet, dömdes 1902
för revolutionär
verksamhet till 6 års
fängelse men lyckades s. å.
fly till Schweiz, där
han kom i kontakt
med Lenin och anslöt
sig vid partiets
splittring 1903 till
bolsje-vikerna. Bosatt sedan
1908 i London, utnämndes han efter den
bolsje-vikiska statskuppen i nov. 1917 till sovjetisk
representant där men blev ej erkänd av den
brittiska regeringen som minister. Efter att 1919
ha blivit medlem av utrikesfolkkommissariatet och
1920 varit minister i Reval blev L. 1920 v.
ut-rikesfolkkommissarie under Tjitjerin och dennes
närmaste medarbetare i de västeuropeiska
frågorna. Då Tjitjerin sommaren 1928 insjuknade,
blev L. hans ställföreträdare och 1930 hans
efterträdare som utrikesfolkkommissarie och
inledde under skickligt utnyttjande av den ekonomiska
världskrisen i början av 1930-talet och
händelseutvecklingen i Tyskland en ytterst aktiv västerut
riktad politik, vilken resulterade i upphävande av
den isolering Ryssland råkat i efter den
bolsje-vikiska statskuppen. Sedan Sovjetunionen biträtt
Kelloggpakten, slöt L. 1929 ett supplerande
fördrag till denna, det s. k. Litvinovprotokollet, med
grannstaterna Estland, Lettland, Polen och
Rumänien. Efter det Sovjetunionen 1929 blivit de
jure erkänd av Storbritannien, lyckades L. s. å.
konsolidera relationerna med Turkiet och Kina
och riktade därefter sin aktivitet mot v. 1932—34
slöt han en rad non-aggressionspakter, knöt 1933
vänskapliga relationer med Italien och uppnådde
s. å. genom direkta förhandlingar med Roosevelt
Sovjetunionens de jure-erkännande av U.S.A.
Däremot intog han en skarpt avvisande hållning
mot Tyskland. Hans och den franske
utrikesministern Barthous gemensamma projekt om en
östpakt 1934 slog däremot fel på gr. av Tysklands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
