Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljus - Ljus (bokförlag) - Ljusbehandling - Ljusbild - Ljusbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881 Ljus—Ljusbrunn 882
beräkna, att den energi, som åtgår för bildning
av den minsta materiepartikel, en elektron, är av
samma storleksordning som energien hos en foton
av hårda y-strålar. Bildningen av elektroner ur
y-strålar låg sålunda energetiskt inom
möjlighetens gränser. En svårighet beredde elektronens
elektriska laddning, men efter upptäckten av den
positiva elektronen bortföll denna svårighet. 1933
påvisade flera forskare f. f. g. en materialisation
av 1., i det att man iakttog uppkomsten av
positiva och negativa elektroner, då hårda
/-strålar inföllo mot tunga atomkärnor. Ett ingående
studium av dessa processer visade, att en foton
därvid direkt omvandlas i en positiv och en
negativ elektron, varvid de energetiska
förhållandena och impulsförändringarna visade sig vara
i god överensstämmelse med teoretiska
beräkningar. Ej lång tid efter denna upptäckt lyckades
man även vid bombardemang av metaller med
positroner påvisa den omvända processen, en
de-materialisation av materia. Experimenten visade
i överensstämmelse med teorien, att i allm. 2
fo-toner uppkomma, då en positiv och en negativ
elektron sammansluta sig.
En ljusteori, grundad på neutrinohypotesen,
har utvecklats av L. de Broglie. Utgående från
P. A. M. Diracs teori, fördes de Broglie till
antagandet, att fotonen innehåller en
Ijuskorpus-kel, vilken vid sin rörelse beledsagas av en annan
s. k. ”antikorpuskel”. Korpuskel och
antikorpus-kel spela i de Broglies teori samma roll som den
negativa och den positiva elektronen i Diracs
teori. Ljuskorpuskeln identifierade de Broglie
med neutrinopartikeln, medan antikorpuskeln
antogs utgöras av en annan hypotetisk partikel, en
”antineutrino”. Teorien har vidare utvecklats av
flera forskare. — Litt.: K. Försterling,
”Lehr-buch der Optik” (1928); M. Born, ”Optik”
(1933); G. S. Monk, ”Light, principles and
experiments” (1937); F. Bray, ”Light” (2:a uppl.
1938); T. Bjerge, ”Lyslære” (2:a uppl. 1946);
K. A. Wingårdh, ”L., dess natur och
egenskaper” (1950).
2) Lyskroppar av fasta, med veke försedda
brännbara ämnen, vilka kunna brinna med
lysande låga. Se Ljustillverkning.
Ljus, bokförlag. 1898 startade H. Koppel
(1871—1934) efter mönster av Gyldendals ”Frem”
serien ”Ljus”, som 1900 utvidgades till ett
bokförlag med samma namn, övertaget 1914 av ab.
P. A. Norstedt & söner och 1940 av Sveriges
litografiska tryckerier samt 1951 åter av Norstedt
& söner. L., som till en början huvudsaki. utgav
kulturhistoriska och naturvetenskapliga verk,
ägnar sig numera framför allt åt skönlitteratur
samt barn- och ungdomsböcker.
Ljusbehandling. 1) Med. L., ljus terapi,
fototerapi (av grek, fös, ljus, och terapi,
se d. o.), i vidsträcktaste mening varje slags
användning av ljuset — framför allt av solljuset
(helioterapi) och det elektriska ljuset
(elektrisk ljusterapi) — i medicinens
tj änst. Den elektriska ljusterapien
(ljusbehandlingen) kommer till
användning dels i form av allmänna ljusbad, dels som
lokalbehandling, finsenterapi (efter danske
läkaren N. R. Finsen) i inskränkt mening. I förra
fallet utgöres strålkällan av stora, fritt brinnande
kolbåglampor, kring vilka patienterna sitta el.
ligga helt nakna och bestrålas under bestämd, dagl.
ökande tid. Behandlingen måste noggrant
kontrolleras av läkare, för att hudreaktion och
allmänverkan på kroppen må hållas inom lämpliga
gränser. Vid lokal finsenbehandling åter
koncentreras kolbågljuset genom ett i en lång
metalltub infattat linssystem, som sammanbryter
strålarna omkr. 10 cm utom tubens yttre ända;
det i brännpunkten samlade ljuset utgöres
huvudsaki. av kemiska strålar, då värmestrålarna till
största delen absorberats av ett i tuben inskjutet
vattenlager. För att öka strålarnas djupverkan
göres det sjuka partiet, som under behandlingen
placeras strax innanför brännpunkten, blodtomt
medelst ett ”tryckglas”, bestående av två i en
me-tallring tätt över varandra infattade, omkring
femöresstora plattor, mellan vilka, för fullständig
avkylning, cirkulerar kallt vatten. Dessa plattor
äro liksom linserna av bergkristall, som i motsats
till glas genomsläpper även ultravioletta strålar.
— Finsenbehandlingen har använts mot åtskilliga
hudsjukdomar; det är dock vid lupus vidgar is,
som den vunnit sin ryktbarhet. Vid denna sker
behandlingen i seanser på omkr. 1 V2 tim.;
efter ett par tim. uppträda rodnad och svullnad,
som nå sin kulmen efter 12—24 tim. och
stundom förenas med blåsbildning. Sedan denna
inflammatoriska reaktion gått tillbaka, vilket i
medeltal kräver 8 dagar, upprepas behandlingen
flera el. färre gånger. Vid lupus vulgaris leder
1. i omkr. 80 fall av 100 till definitiv läkning.
Metodens fördelar äro smärtfrihet, möjligheten
att påverka relativt djupt liggande
sjukdomshär-dar och ärrens i kosmetiskt avseende utmärkta
beskaffenhet. Olägenheter äro behandlingens
långvarighet, de dyra apparaterna och en stor,
för ändamålet skolad sjukvårdspersonal, vilket
allt gör, att kostnaderna bli relativt betydliga. —
Även kvartslampa (se Elektrisk belysning,
sp. 516) har med framgång begagnats vid
behandling av kirurgisk tuberkulos, engelska
sjukan, vissa hudsjukdomar o. s. v. samt även som
allmänt stärkande medel.
2) Trädg. L. av växter sker genom att
dessa belysas med starka ljuskällor, huvudsaki. i
växthus, möjl. i drivbänkar, då man vill
framkalla en viss utveckling av dessa under en årstid,
då solljuset är otillräckligt. Med hjälp endast
av elektriska lampor kan man sålunda under
vintern draga upp frö- el. sticklingsplantor av vissa
ljuskrävande växter. Inom växtförädlingen har
1. fått en viss betydelse, då den möjliggör
snabbare resultat. Bland de senaste framstegen på
området märkes användning av neonljus. —
Utomlands har man genom viss 1. av frön sökt
motverka den nedgång i grobarheten, som
normalt förekommer vid längre tids lagring. —
Litt.: S. Odén, ”Växtodling i elektriskt ljus”
(1929)-
Ljusbild, stundom namn på skioptikonbild.
Ljusbrunn, se Ljusgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
