Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Logik - Logiker - Logikkalkyl - Logisk - Logism - Logistik - Logografer - Logogryf - Logopati - Logos - Logotyper - Logroño - Lohede - Lohengrin - Lohenstein, Daniel Casper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Logiker—Lohenstein
922
tensiv relation” som begreppet av de ordnade
fö-remålspar, föremålstriader etc., som satisfiéra
omdömesfunktioner med två, tre el. flera
variabler. Mot funktionskalkylens formler svara dels
satser om klasser, dels satser om två- el.
flerle-dade relationer, och bland dessa satser utgöra
den aristoteliska l:s schemata ett begränsat och
spec. urval, så att de nämnda kalkylerna beteckna
en stor generalisation av den gängse l:s område.
Genom att införa konstlade symboler har ej
blott en rent kalkylatorisk el. algebraisk
behandling av 1. möjliggjorts, utan det har därjämte
lyckats att utvidga denna vetenskaps område i
förut oanad grad. Tillika har en ny intim
förbindelse mellan 1. och matematiken åvägabragts, i
det att stora delar av denna visat sig kunna
härledas från den formella 1. i dess moderna form.
Ännu är matematikens reduktion till formell 1.
dock icke fullst. genomförd, och f. n. föres
mellan forskarna en djupgående diskussion därom,
vilkens resultat ännu icke med säkerhet kunna
förutsägas men vars metoder i varje fall till stor
del äro fotade på de till logistikens utveckling
knutna upptäckterna. Huvudverket är här
alltjämt A. N. Whitehead & B. Russel, ”Principia
mathematica” (3 bd, 2:a uppl. 1925—27), men
omfattande översikter äro tillika givna i C. I.
Lewis, ”A survey of symbolic logic” (1918), i
J. Jörgensen, ”A treatise of formal logic” (3 bd,
1931) och ”Træk af deduktionsteoriens udvikling
i den nyere tid” (1937) samt i C. I. Lewis &
C. H. Langford, ”Symbolic logic” (1932). En
svensk populärvetenskaplig framställning av den
logiska satskalkylen, klassteorien, relationsteorien,
förhållandet mellan logik och matematik m. m.
är A. Wedberg, ”Den nya logiken” (2 bd, 1945).
Logiker [lä’g-], dels en person, som ägnar sig
åt logiken, dels en person, som tänker i
överensstämmelse med de logiska lagarna och de på dessa
baserade föreskrifterna för tänkandet.
Logikkalkyl, en disciplin, där de logiska
problemen behandlas med hjälp av algebraiska el.
al-goritmiska metoder.
Logisk [lå’g-], som hör till logiken, som
uppfyller logikens fordringar.
Logi’sm, beteckning för dels en förment
övervärdering av det logiska tänkandets betydelse för
verklighetskunskapen, dels den filosofiska
åsikten, att de ämnen logiken behandlar utgöra ett
självständigt, av naturvetenskap och psykologi
oberoende, ideellt område. — Litt.: A. Nyman,
”Psykologism mot 1.” (1917).
Logistik, en genom användning av
algoritmis-ka symboler utformad matematisk metod till
behandling av logiska problem, varigenom man
eftersträvar en reduktion av den rena
matematiken till formell logik i den meningen, att alla
matematiska begrepp definieras endast med hjälp
av logiska begrepp och alla matematiska
grundsatser härledas från logiska satser. L. har
utvecklats främst av engelsmännen Bertrand Russell
och A. N. Whitehead, sedan man inom
mängdläran upptäckt ett antal logiska motsägelser,
antinomier, vilka gjorde ett ingående studium av
matematikens grundvalar aktuellt.
Logogräfer (grek. logogra’foi, av lo’gos, tal,
berättelse, och gra’fein, skriva), konventionell
beteckning för de äldsta grekiska historieskrivarna
i Jonien på 500- och i förra hälften av 400-talet.
Logogryf, ordgåta. L. löses genom att man
gissar huvudordet och de ord, som bildats av
bokstäver däri (t. ex. Amor samt Mora, Roma,
arom, mor, ram, roa, om o. s. v.).
Logopati (av grek, lo’g os, tal, och pa’thos,
lidande), talrubbning, beroende på skada i centrala
nervsystemet men ej i talcentra i hjärnan.
Artiku-lationen av talet behöver icke bli störd, men
talets innehåll förvanskas. — En lindrigare form
av 1. benämnes logoneuros.
Lo’gos, grek., ”ord”, ”förnuft”. Inom det
kristna tänkandet i den gamla kyrkan spelar
logosbegreppet en stor roll alltifrån
Johannesevange-liet, som identifierar Kristus med Guds ”logos”:
”ordet blev kött”. Med logosbegreppet såsom
hjälpmedel sökte sedan apologeterna uppvisa på
en gång kristendomens samband med och
överlägsenhet över det bästa i den utomkristna
världen. Kristologiens historia i den gamla kyrkan
karakteriseras f. ö. av att man söker värja sig
mot inflytanden från den grekiska filosofiens
karakteristiska logosuppfattning: man vill, såsom
redan Johannesevangeliet, hävda, att det är Gud
själv och icke något mellanväsen, som
uppenbarar sig i Kristus.
Logotyper, boktr., i stilmetall sammangjutna
bokstäver, som bilda hela ord el. stavelser. Med
1. experimenterades stundom från 1700-talets slut
till uppfinningen av sättmaskinen.
Logrono [lågrå’njå], huvudstad i prov.
Lo-grono i n. Spanien, vid Ebro och järnvägen
Zara-goza—Bilbao; 52,000 inv. Centrum för
vinodlingen på den bördiga Rioj aslätten.
Lohede [lå’-], hed s. om Dannevirke. 1261
stod här en avgörande drabbning mellan danske
konungen och hertig Erik av Slesvig, varvid
danska hären led nederlag och konung Erik
Klip-ping samt hans mor, änkedrottning Margareta,
tillfångatogos.
Lohengrin [lå’angrin], av Garin le Loherain,
d. v. s. Garin Lothringaren, hjälten i en omkr.
1290 författad medelhögtysk dikt, som återgår på
en äldre fransk dikt, ”Le chevalier au cygne”.
L., son till Perceval, utskickas av den heliga Graal
som kämpe åt Elsa av Brabant, då Fredrik av
Telramunt mot hennes vilja gör anspråk på att
få äkta henne. L. anländer i en båt, dragen av
en svan, fäller Telramunt och blir Elsas make.
Ehuru L. förbjudit Elsa att spörja om hans
härkomst, framställer hon dock denna fråga, som L.
besvarar; omedelbart därpå måste han lämna
henne och återvända till Graalsborgen. Elsa dör
av grämelse. Lohengrinsagan utgör ämnet för en
av Richard Wagners mest berömda operor. —
Litt: F. Panzer, ”Lohengrinstudien” (1894).
Lohenstein [lå/an/tain], Daniel Casper
von, tysk författare (1635—83), kejserligt råd
och stadssyndikus i Breslau. L. skrev heroider,
bröllops- och begravningsdikter, andliga sånger,
dramer. Han företrädde en våldsam, överhettad,
patetisk barockstil, med inslag från Seneca, Ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
