Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrika (svensk drottning) - Lovisa (Louise, svensk-norsk drottning) - Lovö - Loxia - Loxodrom - Loy, Myrna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Lovö—Loy
36
Fredrik II i Preussen en varm vän av
Frankrikes vitterhet, kände sig L. dragen till de franskt
sinnade hattarna och främst till C. G. Tessin,
vilken som ambassadör hämtat henne till Sverige.
Hon var själen i ett glatt och lysande, förfinat
samt av konst och vitterhet förädlat
sällskapsliv. Genom födelsen av prins Gustav (1746) samt
senare av prinsarna Karl (1748) och Fredrik
Adolf (1750) och av prinsessan Sofia Albertina
(T753) bands hon närmare vid nationen.
Hennes livliga inbillningskraft förespeglade henne,
att ständerna frivilligt
skulle öka konungens
maktbefogenheter. Då
Adolf Fredrik 1751
uppsteg på tronen,
be-funnos emellertid
hattarna ej alls villiga
att infria tidigare
halva löften i denna väg.
Härav uppkom
växande spänning, och av
kungaparets
anhängare bildades ett nytt
parti, hovpartiet, som
vid riksdagen 1751—
52 sökte, ehuru
för
gäves, främja hovets intressen. Efter denna
riksdag uppstod en ytterst skarp konflikt mellan
konungen och det av hattarna behärskade rådet,
och L. visade öppet rådsherrarna och deras
anhängare sin onåd. Vid riksdagen 1755—56 togo
ständerna parti för rådet, avskedade mot de
kungliga föräldrarnas önskan de personer, som haft
vård om de kungliga barnens uppfostran, samt
utnämnde ny guvernör, ny uppvaktning och nya
lärare. Då ett rykte kom ut, att drottningen för
att skaffa pengar pantsatt sina juveler utomlands,
läto ständerna på ett stötande sätt företaga
inventering av kronjuvelerna. Den stolta L.
retades härav till det yttersta och inlät sig med sina
förtrogna i äventyrliga revolutionsplaner. En
dylik omogen komplott röjdes 1756 och medförde
bittra förödmjukelser för konungen och för
henne själv. Ett ytterligare svårt slag för L. var
Sveriges inträde i den stora koalitionen mot
hennes broder Fredrik II. Vid riksdagen 1760—
62 måste emellertid hattcheferna söka hennes
bistånd för att få till stånd enskild
fredsunderhandling med Preussen och ett slags förlikning med
mössorna, vilka hotade med efterräkning för det
misslyckade kriget. Då även mössorna, som vid
1765—66 års riksdag kommo till makten, gäckade
hennes hopp om en utvidgning av konungamakten,
försonade hon sig fullständigt med hattarna. Från
denna tid hade hon i kronprins Gustav en
kraftig medhjälpare i sina strävanden. Med Adolf
Fredriks död, 1771, var hennes politiska roll i
det närmaste utspelad, vilket förbittrade hennes
sinne ej minst mot den nye konungen.
Underrättelsen om 1772 års revolution, under vilken hon
befann sig på en resa i Tyskland, kom henne
dock för en tid att glömma sin harm. Snart
återkom dock den förra misstämningen. När
hon vid kronprins Gustav Adolfs födelse (1778)
gjort sig till tolk för ryktet, att den unge
prinsen ej var Gustav HI:s utan hovstallmästaren
Muncks son, uppstod den häftigaste brytning
emellan henne och sonen. Denne tvang henne att
genom en högtidlig deklaration förklara det
nämnda ryktet osannfärdigt, och hon fick framleva
sina återstående år i dyster enslighet. Tre dagar
före sin död försonades hon med konungen. •—
Om svensk vitterhet och historieforskning har
L. inlagt en viss förtjänst genom den av henne
1753 stiftade Vitterhetsakad. Det svenska
konstlivet har hon främjat genom utsmyckning av
Drottningholms slott med betydande samlingar av
konstskatter. — Ur L:s papper ha utgivits dels
som bilagor till F. A. v. Fersens ”Historiska
skrifter”, 2—3 (1868—69), bl. a. hennes av
hovmarskalken greve S. A. Piper sannolikt först åren
före hennes död nedskrivna memoarutkast 1750
—54 och 1757—62, dels hennes anteckningar 1744
—49 av Sigrid Leijonhufvud i ”L. och Carl
Gustaf Tessin” (1920); hennes brev till
släktingarna i Preussen äro utg. av F. Arnheim (2
bd, 1909—10), hennes korrespondens med Gustav
III av H. Schück (2 bd, 1919). — Litt.: O.
Jägerskiöld, ”L. U.” (1945).
2) Lovisa (Vilhelmine Fredrike Alexandra
Anna Louise), svensk-norsk drottning (1828
—71), dotter till prins Fredrik av Nederländerna
och prinsessan Louise av Preussen, ingick 1850
äktenskap med sedermera Karl XV och kröntes
till drottning i Stockholm 3 maj 1860 och i
Trondheim 5 aug. s. å. Hennes vänliga och
flärdlösa väsen liksom hennes varma nit för
välgörenhet i olika former gjorde henne avhållen
och aktad. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn stod bl. a. under drottningens
särskilda hägn.
Lovö, sn i Stockholms län, Färentuna hd,
omfattar öarna Lovön med Malmön (22,30 km2),
Kungshatt, Fågelön och Kersön i Mälaren,
närmast v. om Stockholm; 28,53 km2. 1,079 inv.
(1952). Lummig, naturskön Mälarslättsnatur. 801
har åker. Vid Drottningholms slott ligger
villasamhället Drottningholm. Egendomar: Malmvik
och Kungshatt. I L. finnas magnetiskt
observa-torium, fiskeriförsöksanstalt samt ett av
huvudstadens vattenverk. Kyrkan av gråsten är
medeltida med kor från 1670, ritat av N. Tessin d. ä.
Pastorat i Ärkestiftet, Svartsjö kontrakt; tillhör
storkommunen Ekerö.
Lo’xia, zool., se Korsnäbbsläktet.
Loxodrom [-drå’m] (av grek. loxo’s, skev,
och dr o’mos, lopp), mat., den kurva, som
uppkommer på en sfäroid el. sfär, när meridianerna
skäras under en bestämd, oföränderlig vinkel. L. är
en spiralformad kurva på sfäroiden el. klotet,
vilken aldrig når polerna men närmar sig dessa
allt mer och mer, ju större antalet vindningar
är. L. spelar en viktig roll inom
navigations-vetenskapen, enär den återger vägen för ett
fartyg, vilket ständigt rör sig i samma väderstreck.
Loy [låi], Myr na, amerikansk
filmskådespelerska (f. 1905). Hon uppträdde som dansös i
Hollywood och lanserades vid filmen — mot sin
önskan i vampyr roller. 1934 slog hon igenom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
