Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludwig, Emil - Ludwig, Otto - Ludvig den femtondes stil - Ludvig den fjortondes stil - Ludvig den sextondes stil - Ludvig Filip, 1. (hertig av Orléans) - Ludvig Filip, 2. (konung av Frankrike) - Ludvig Filip, 3. (greve av Paris) - Ludvigsborg - Ludwigsburg - Ludwigshafen, am Rhein - Ludwigskanalen - Ludvigsson, Rasmus - Ludvika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Ludwig—Ludvika
60
Schliemann (1932); en rad essäistiskt utformade
porträtt ingingo i ”Genie und Charakter” (1924;
sv. övers. 1926). L:s biografier fingo en
ofantlig spridning, men hans framställning utsattes
för kritik av den vetenskapliga
historieforskningen. Den under 1920-talet framväxande
nationalsocialismen vände sig mot L:s författarskap, som
utdömdes som onationellt. Särskild ovilja väckte
hans skildring av 1 :a världskrigets uppkomst,
”Juli 14” (1929; sv. övers, s. å.). Sedan Hitler
1933 övertagit makten
i Tyskland, förbjödos
och brändes offentligt
L:s verk. Redan 1932
hade han emellertid
blivit schweizisk
medborgare. Även om han
förhöll sig kritisk till
den nya regimen i sitt
födelseland, saknade
han dock icke
sympatier för
mellankrigstidens diktatursträvanden, inriktad som han
alltid varit på ”stora”
män, och han utgav
en av beundran buren bok om Mussolini
(”Ge-spräche mit Mussolini”, 1932). Av L:s
produktion under åren före 2:a världskriget kunna
nämnas ”Hindenburg und die Sage von der
deut-schen Republik” (1935), ”Gespräche mit
Masa-ryk” (s. å.), ”Der Nil. Lebenslauf eines Stromes”
(2 bd, 1935—37), ”Cleopatra” (1937) och
”Roose-velt, Studie über Glück und Macht” (1938).
Under 2:a världskriget uppehöll sig L. i U.S.A.,
där han bl. a. utgav ”The Germans: double
his-tory of a nation” (1941; sv. övers. ”Den evige
tysken”, 1944), ”The Mediterranean” (1942),
”Bolivar” (s. å.) och ”Stalin” (s. å.). Efter
krigets slut återvände L. till Schweiz, där han bl. a.
utgav en skrift mot psykoanalysen (”Der
entzau-berte Freud”, 1946). Självbiografiskt innehåll har
L:s arbete ”Geschenke des Lebens” (1931).
Ludwig [lö’tvi^], Otto, tysk författare
(1813—65). Han studerade först på egen hand
musik och ägnade sig sedan åt litteraturen. L.
slets mellan dramatik och epik; han efterlämnade
en mängd fragment, särskilt till dramer. Hans
fyra viktigaste verk äro den gripande romanen
”Zwischen Himmel und Erde” (1856; sv. övers.
1918), den muntra thüringska novellen ”Die
Heiterethei und ihr Wiederspiel” (utg. 1857),
det borgerliga dramat ”Der Erbförster” (1850,
tr. 1853) och den historiska tragedien ”Die
Mak-kabäer” (1852, tr. 1855). Skådespelen gjorde L.
till Tysklands främste 1800-talsdramatiker efter
Hebbel, och även hans episka verk utmärkas av
fristående karaktärsteckning och dramatiskt liv.
Sami. skr. senast utg. av P. Merker (5 bd, 1912
—22, hittills ofullbordad uppl.). — Monogr. av
A. Stern (1891), W. Greiner (1913) m. fl.
Ludvig den femtondes stil (fr. style
Louis-quinze), se Fransk konst, sp. 108.
Ludvig den fjortondes stil (fr. style [-Louis-quatorze},-] {+Louis-
quatorze},+} se Fransk konst, sp. 108.
Ludvig den sextondes stil (fr. style
Louis-seize), se Fransk konst, sp. 108.
Ludvig Filip. 1) Ludvig Filip, hertig av
Orléans (1747—93), se Orléans 5).
2) Ludvig Filip, den föreg:s son, konung
(J773—1850), se Ludvig, Frankrike 19).
3) Ludvig Filip, den föreg:s sonson (1838
—94), greve av Paris (se d. o.).
Ludvigsborg, samhälle i Fulltofta sn i Skåne.
Ludwigsburg [lö’tvil$:sbork], stad i n.
Würt-temberg, nära Neckar; c:a 30,000 inv. Slott i
barockstil, från 1700-talets början, nu museum.
Strax utanför staden jaktslottet Monrepos
(1760-talet), en rokokobyggnad. Den berömda
porslinsfabriken i L. ägde bestånd 1737—1824.
Ludwigshafen, L. a m R h e i n [lötvi^shä’fan
am råi’n], stad i Pfalz, på v. Rhen-stranden
mitt emot Neckars mynning; 122,000 inv.
Geografiskt bilda L. och det på Rhens andra sida
liggande Mannheim en enhet. L. är en helt ung
fabriks- och handelsstad, som tack vare sitt
gynnsamma läge uppvuxit oerhört snabbt.
Betydande hamnanläggningar; viktig järnvägsknut.
L. har framför allt stora kemiska fabriker, bland
vilka Badische Anilin- und Sodafabrik
Ludwigshafen dominerar. Under talrika allierade
flyganfall i 2:a världskriget led staden svåra skador.
Ludwigskanalen förenar Rhen (Main) med
Donau (Altmühl) över Bamberg längs Regnitz
till Nürnberg, därifrån över Frankiska Jura förbi
Neumarkt till den kanaliserade Altmühl. 172 km;
djup 1—1,5m, 94 slussar. L., som byggdes 1836
—45, har ringa betydelse och skall ersättas av den
blivande Main-Donaukanalen.
Ludvigsson, Rasmus, genealog och
krönike-skrivare (före 1520—94), borgarson från
Stockholm, 1539 inskriven vid univ. i Rostock, 1542
skrivare i konungens kansli, från mitten av
1550-talet sekr., tjänade troget Gustav Vasa, Erik
XIV samt Johan III och användes av dem främst
som sakkunnig i godsaffärer. Som genealogisk
expert skapade han sig en av samtiden obestridd
ställning och utarbetade tabeller över de flesta
dåtida adelssläkter. På hans samlingar (de flesta
nu i Riksarkivet) bygger forskningen ännu. L.
har även författat ett flertal krönikor rörande
Gustav Vasa, Erik XIV och Johan III. De
kunna dock närmast karakteriseras som
materialsamlingar. Deras värde ligger i att de till
eftervärlden bevarat ett unikt stoff. — Litt.: H.
Rosman, ”R. L. som genealog” (1897).
Ludvika, stad i s. Dalarne, Kopparbergs län,
vid sjön Väsman och dess avlopp Ludvika
ström (till Kolbäcksån); 8,30 km2; 10,958 inv.
(1953).
Bergsbruk torde ha bedrivits i trakten av L.
sedan slutet av medeltiden, och omkr. 1550
an-lades vid Ludvika ström ett kronobruk. Senare
tillkommo andra hammarsmedjor och masugnar.
Ludvika kronobruk övergick 1726 i enskild ägo.
Mot slutet av 1800-talet blev bruksrörelsen allt
mindre lönande och nedlades därför efter hand
i slutet av detta årh. och i början av 1900-talet.
Men innan dess hade L. fått nya näringskällor,
näml, de, som skapat det nuv. L.: järnvägar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
