Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundqvist, John - Lundqvist, Ragnar, i Rotebro - Lundqvist, Werner - Lundsbergs skola - Lundsbrunn - Lunds Dagblad - Lunds domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Lundqvist—Lunds domkyrka
138
krucifix för svenska kyrkan i Paris och
entréskulptur för krematoriet i Norrköping. Bland
övriga verk märkas ”Job” (Nationalmuseum),
”Nike”, Junebäcksmonumentet i Jönköping och
torgskulpturer för flera svenska städer, t. ex.
fontän i Laholm och De la Gardiemonumentet
i Lidköping.
Lundqvist, Ragnar, i Rotebro,
järnvägsman, politiker (f. 1885 6/a). Efter studentexamen
1905 fick L. anställning vid SJ, där han
avancerade till bokhållare 1914, notarie 1918 och förste
trafikinspektör 1932, byråchef i Järnvägsstyrelsen
1939—50; 1927—50 led. av Stockholms läns
landsting, 1929—39 led. av A. K. och sedan 1948 av
F. K. Han är en bemärkt medl. av
riksdags-högern, inom vilken han företräder spec.
medelklass- och tjänstemannasynpunkter. I
järnvägstjänstemännens organisationer har L. intagit en
ledande ställning.
Lundqvist, Gustaf Werner, skeppsredare
(1868—1943). Efter studier vid Göteborgs
han-delsinst. 1884—86 och praktisk verksamhet i
Hamburg 1886—87 anställdes L. i rederiföretag
i Göteborg, där han 1898 upprättade eget rederi.
Detta övertogs 1917 av Rederi-ab. Svenska Lloyd,
där L. 1912—43 var styrelseordf. (1916—25 v.
ordf.) och 1922—37 kassadir. L., som var
mycket konstintresserad, donerade till Göteborgs
konstmuseum stora och värdefulla konstsaml. och
understödde ekonomiskt utom konstmuseet även
bl. a. Göteborgs högsk. och
barnkoloniverksam-heten i Bohuslän. 1912 grundade han Göteborgs
sj öf artsmuseum.
Lundsbergs skola, internatskola i Lungsunds
sn, Värmlands län, 27 km n. om Kristinehamn,
grundades 1896 av affärsmannen William Olsson
från London. Förebild var den engelska
internatskolan med dess starka betonande av
moralisk och fysisk fostran. Urspr. avsedd att
meddela undervisning motsv. realskolans fordringar,
utökades skolplanen 1904 med gymnasium. 1908
erhöll L. dimissionsrätt för studentexamen.
Sedan 1907 äges skolan av Stiftelsen Lundsbergs
skola med en styrelse (”Lundsbergsfullmäktige”)
på 13 medl., av vilka 6 utses bland f. d. elever.
— Sedan 1941 har L. i viss utsträckning stått
öppen även för kvinnliga elever. — Litt.: ”L:s
historia 1896—1946” (1946).
Lundsbrunn, municipalsamhälle (sedan 1915) i
Skaraborgs län, till största delen (0,42 km2)
beläget i Ledsjö sn och helt inom Husaby
kommun, 9 km n. om Skara vid statsbanelinj en
Skara—Mariestad; o,67 km2; 516 inv. (1952).
L:s brunns- och badanstalt, som äges av
Lunds-brunns ab. Hälsobrunnen, har radioaktiv järnkälla
och anlades i mitten av 1700-talet.
Lunds Dagblad, morgontidning i Lund,
fortsättning av det 1775 uppsatta Lunds Weckoblad.
Detta kallades 1783—1812 Nytt och Gammalt,
sedan Lunds Weckoblad Nytt och Gammalt; 1897
erhöll tidningen sitt nuv. namn. Bidrag ha
lämnats av bl. a. Bengt Lidner, Thomas Thorild och
Esaias Tegnér. Bland red. märkas prof. L. J.
Colling, prof. A. Lidbeck, fil. dr F. J. Berling,
doc. sedermera univ.-bibliotekarien E. W. Berling,
A. F. Mathson, Gustaf E. Ericson (1923—35),
Eric Ramm-Ericson (1935—38) och Gösta
Åker-holm (1939—50). 1938—39 var tidn:s namn
Skånetidn. Lunds Dagblad. L., som länge
redigerades i starkt konservativ anda, blev 1938 organ
för Folkpartiet. Ansv. utg. och dir. är f. n. T.
Ahlbom.
Lunds domkyrka. När Sven Estridsson omkr.
1060 upprättade ett fast biskopssäte i Lund,
byggdes en åt S:t Laurentius helgad domkyrka n. om
dåv. staden. Den ersattes genom Knut den
helige (före 1086) av en större kyrkobyggnad. Vid
grävningar kring den nuv. domkyrkans östparti
1941 påträffades murpartier av denna kyrka. Den
hade en utsträckning, som ung. motsvarade den
nuv. kyrkans östra delar. Sedan Erik Ej egod
genomfört Nordens självständighet som
kyrko-provins med Lund som metropol (omkr. 1104),
började bygget på den nuv. domkyrkan. Denna
kyrka uppfördes till större delen från 11 oo-talets
början till dess mitt under ledning av de i
källorna nämnda arkitekten Donatus och
bildhuggaren Regnerus. Kryptans huvudaltare invigdes
1123, sidokapellens 1126 och 1131, högaltaret i
övre kyrkan 1145, sidokapellens samma och följ,
år. Byggnaden (av sandsten från trakten av
Höör) uppfördes i latinsk korsform med
förhöjt högkor med absid samt tvärskepp med ett
östligt kapell på vardera transeptamen; den
bildar höjdpunkten av Nordens romanska arkitektur
och företer större enhetlighet än de flesta andra
romanska katedraler, med samma system i den
nedre kyrkan (kryptan) som i den övre.
Måtten äro: yttre längd 87 m, inre längd c:a 80 m,
långhusets inre bredd 26 m, valvhöjden i
mittskeppet c:a 21 m. I stilen står den närmast de
rhenska katedralerna, särsk. Speyer och Mainz,
men har den egendomliga, från Orienten
härstammande anordningen med sakristior (el.
förvaringsrum) på ömse sidor om högkoret (detta i såväl
den nedre som den övre kyrkan). Utanför dessa
utgå i ö. rakt avslutade kapell. Kryptan, som
invigdes till Johannes döparens ära, sträcker sig
under tvärskepp och kor; den är den största
i Norden och en av de vackraste i sitt slag; i
n. delen finnes en brunn. De runda pelarskaften
särsk. i ö. partiet äro ornerade på omväxlande
sätt, en utsmyckning, som här framträder
tidigare än på de flesta andra håll i romansk konst.
Två pelare nära ingångarna i v. prydas av stora
figurer, en i den samtida konsten enastående
företeelse. För att förklara dessa stenbilder har
folktron upptagit en gammal byggmästarsägen:
jätten Finn, som åt S :t Laurentius utfört
byggnadsarbetet, och hans hustru skulle, när Laurentius
genom att upptäcka jättens namn löste sig från
löftet att i byggnadslön giva sol och måne el.
sina egna ögon, ha velat omkullstörta kyrkan,
men på den heliges bön förvandlats till sten.
Den verkliga innebörden av figurerna torde vara
för pelaren i s. Simson och Delila och för den
i n. Simson i Ghazas tempel, en symbolik för
fall och upprättelse. Liksom Speyer och Mainz
fick L. en stenhuggarkoloni från Italien; den
började arbeta sannolikt på 1130-talet och fick sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
