Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lübeck - Lybeck, Bertil - Lybeck, Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Lybeck
192
Trave och Stadtgraben äro sedan 1803 utjämnade
till parkanläggningar. Krähen- och Mühlenteich
äro rester av Wakenitz’ gamla lopp. — L. har
el. hade intill 1942 både i kyrkor och
profanbyggnader Europas förnämsta tegelarkitektur. Av de
gamla murarna finnes en del kvar kring Burgtor
i ö. (1444); isolerad står numera i v. den ståtliga
Holstentor (1477). Domen (skadad) är den äldsta
kyrkan, grundad 1173 av Henrik Lejonet som en
romansk basilika (därav stora delar kvar i kor
och tvärhus) och ombyggd i gotik under 1300-talet
med två höga torn; i det inre finns bl. a. en
berömd altartavla av H. Memling. Domen
överträffades i viss mån av den nu mycket svårt
skadade Mariakyrkan med sina båda resliga västtorn.
Den byggdes 1280—1304 och ger det första ex. på
fransk-baltisk gotik, med koromgång och
kapellkrans samt stjärnvalv; i det inre finnas utmärkta
målningar (bl. a. från 1300-talet, upptäckta genom
bombningen). Bland övriga kyrkor märkas
Jakobs-, Katarina- och Petrikyrkorna (den sistn.
blev svårt skadad) samt den vackra kapellhallen
i Heiliggeisthospitalet, alla i gotik. Den förnämsta
profanbyggnaden är rådhuset, som upptar ett i
vinkel gående komplex mellan gamla torget och
Mariakyrkan. Byggnaden, vars äldsta del är från
omkr. 1250, visar en elegant tegelgotik i rött och
svart med sirliga gavlar samt en senare
förbyggnad åt torget och en monumental trappa åt
andra (gat-)sidan från 1500-talets slut (renässans).
Bland rummen intar den s. k. Kriegsstube med
inredning i intarsia (omkr. 1600) förnämsta
platsen. Källarvåningen innesluter den berömda
Rats-keller. En intressant gillesbyggnad från 1535 är
Haus der Schiffergesellschaft (restaurang).
Staden har, även efter bombningen, en mängd gamla
gavelbyggnader från 1200—1500-talen, delvis med
åldrig inredning. Åtskilliga öppna platser upplivas
av springbrunnar och monument. I L. finnas
konst- och kulturhistoriska museer (Museum am
Dom förstördes), stort stadsbibl. samt flera skolor
för fackutbildning.
F. n. är L. Tysklands största östersjöhamn.
Stadtgraben samt Traves och
Elbe—Travekanalens lopp genom staden ha utbyggts till en serie
hamnbassänger. I allt stå nu 13 sådana till
förfogande, däribland den i,e km långa
industrihamnen och två för kanaltrafiken. Efter
tillkomsten 1900 av den huvudsaki. för stadens
medel byggda Elbe—Travekanalen ökades
varutra-fiken betydligt. L. anlöpes av fartyg främst från
Tyskland, Sverige, Danmark, Holland och Norge.
Färj förbindelse med Trelleborg upprättades
sommaren 1953. — I L. är skeppsbyggeriet lika
gammalt som staden själv. Där finnas nu 2 större,
moderna varv (det stora ubåtsvarvet förstört).
Främst bland industriföretagen kommer
järnverket, som 1935 ensamt svarade för 3/s av Tysklands
tackj ärnsexport. Vidare finnas här betydande
maskinindustri, träförädling, kvarnar,
fiskkonservfabriker, marmelad- och marsipanfabriker samt
ett av Tysklands största och modernaste
slakterier. L. bar slutl. Tysklands största orgelfabrik.
— Litt.: ”Urkundenbuch der Stadt L.” (11 bd,
1843—1905; reg.-bd 1932); C. W. Pauli, ”Lü-
beckische Zustände im Mittelalter” (3 bd, 1847
—78); ”Zeitschrift des Vereins für lübeckische
Geschichte” (1860 ff.); ”Hansische
Geschichts-blätter” (1871 ff.); ”Hansische Geschichtsquellen”
(1875 ff.); M. Hoffmann, ”Geschichte der freien
und Hansestadt L.” (2 bd, 1889—92); O.
Grau-toff, ”L.” (1913); ”Lübecker Heimatbuch”
(1926).
3) Område, förut tillhörande Oldenburg, v. om
Lübecker Bucht; 542 km2; 47,494 inv. (1925).
L. är kuperat och mestadels bördigt, med
lövskogar och talrika småsjöar. Huvudort är Eutin.
Ett 948 i Oldenburg grundat tyskt biskopsstift
flyttades 1163 till staden Lübeck, ehuru biskoparna
fortfarande residerade i Eutin. Stiftet L. blev
1180 riksomedelbart och förvaltades efter 1535
av protestantiska biskopar, som sedan 1586 valdes
bland furstar av holstein-gottorpska huset. En av
dessa, Adolf Fredrik, 1727—43, blev 1743 svensk
tronföljare och 1751 svensk konung. Vid
seku-larisationen 1803 tillföll L. Oldenburg och
kallades sedan till revolutionen 1918 furstendömet L.
1937 införlivades L. med Preussen och tillhör nu
Schleswig-Holstein.
Lybeck, Bertil, tecknare och grafiker (1887
—1945), studerade i London och Paris och
företog därefter omfattande resor. Sin insats har L.
huvudsaki. gjort inom illustrationskonsten, där han
arbetat med mycket krävande medel. L. har bl. a.
illustrerat ”Decamerone”, ”Nils Holgerssons
underbara resa”, ”Es-Sindibad” ur ”Tusen och en
natt”, Strindbergs ”Giftas” och A. Törneros’
”Sommar-Odyssé”.
Lybeck, Karl Mikael, finländsk författare
(1864—1925). Efter en utrikesresa 1888—89 blev
L. fil. mag. 1890 och ägnade sig uteslutande åt
litteraturen. Han debuterade s. å. med ”Dikter”,
följda av två nya
samlingar 1895 och 1903
samt cykeln
”Döds-fången” (1918). Hans
lyrik, som omfattade
både stämningsdikt och
satir, nådde högst som
tolk av stilla, stark
känsla och manlig,
stoisk patriotism. Som
novellist börj ade han
med lätta miljö- och
karaktärsstudier, steg
med ”Den starkare”
(1900), ”Tomas Indal”
(1911) och ”Breven
till Cecilia” (1920) till djup tragisk själsskildring,
given i en stram, otadlig form. Av hans dramer
visa den halvt symboliska ”Ödlan” (1908) och de
realistiska ”Bror och syster” (1915; uppf. i Sthlm
s. å.) och ”Domprosten Bomander” (1923; uppf.
i Sthlm 1928) många beröringspunkter med ibsen
och Strindberg; ”Dynastin Peterberg” (1913;
uppf. i Sthlm 1914) är en lysande politisk satir,
fortsatt i ”Den röde André” (1917; uppf. i Sthlm
1918), ”Schopenhauer” (1922; uppf. i Sthlm s. å.)
en dyster psykologisk analys. L:s författarskap
bär prägeln av tidsskedets betryck och spänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
