- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
217-218

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lysander, 2. Albert - Lysandros - Lysbakterier (fotobakterier) - Lysboj - Lysbomber - Lyse - Lysefjorde - Lysekil - Lysekils järnväg - Lysekloster - Lysenko, Trofim Denisovitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217 Ly san dros—Ly senko 218

sarreg. 1909—13; led. av
Kyrkobokföringskom-mittén 1915, e. o. hovpredikant 1935. L. har utg.
bl. a. ”Kyrkliga resebilder” (1920), ”Jesuiterna i
Malmö 1624” (1922), ”Kors och tvärs” (1929)
samt minnesteckningar över präster i Lunds stift
(1919, 1926, 1932 och 1938).

Lysa’ndros (grek. Lysandros, lat. Lysa’nder),
spartansk fältherre och statsman (d. 395 f. Kr.),
verksam under peloponnesiska kriget. Som
överbefälhavare över spartanska flottan besegrade L.
atenarna vid Notion nära Kolofon 406 f. Kr. År
405 vann han den avgörande segern vid
Aigos-potamoi, där han tog nästan hela den atenska
flottan, och tvang Aten till kapitulation. I alla
städer insatte L. av honom beroende oligarkiska
regeringar, i Aten de s. k. trettio tyrannerna. Då
L:s politik syntes de ledande i Sparta självisk
och vådlig, blev han störtad och lämnade Sparta
för en tid. Då beoterna rest sig mot Sparta,
sändes L. mot dessa och föll i slaget vid
Haliar-tos 395 f. Kr. — Biogr. av Plutarchos.

Lysbakterier (f o t o b a k t e r i e r), se
Bakterier, sp. 259.

Lysboj, se Boj.

Lysbomber, se Lysammunition.

Lyse, f. d. socken i Bohuslän, Stångenäs hd,
från Vi 1952 införlivad med Lysekils stad.

Lysefjorden [-fjöran], se Boknfjorden.

Lysekil, stapelstad i Bohuslän, på klipphalvön
Stångenäs, n. om inloppet till Gullmarsfjorden;
55,50 km2; 7,790 inv. (1953)-

L. är ett gammalt fiskläge och hade redan i
slutet av 1500-talet egen kyrka. Det kallades då
även Stang el. Stangen. Under de stora
sillfiskeperioderna (1556—87, 1748—1808)
blomstrade samhället men gmk tillbaka under de tider,
då fisket var mindre givande. Emellertid
tillkommo under 1800-talet nya näringskällor
(handel och sjöfart, badanstalten, sten- och
konservindustri), och L. gick stadigt framåt till omkr.
1910. 1836 blev det köping med omkr. 500 och
1903 stad med omkr. 3,300 inv. Vi 1952
införlivades Lyse sn med staden. Sedan 1850-talet har
L. haft regelbundna ångbåtsförbindelser med
hamnarna mellan Göteborg och Oslo och har
järnvägsförbindelse med Munkedal å
statsbanelin-jen Göteborg—Strömstad. Den äldsta delen av
L. ligger vid den av Stångenäs’ n. v. udde
skyddade Gamla el. Norra hamnen. Staden har växt
ut åt ö. och s. mot Gullmarsfjorden el. Södra
hamnen. Badortsanläggningarna ligga i s., de
viktigaste industrierna vid de båda hamnarna och
på Grötö. Kungsgatan är L:s huvudgata, över
staden reser sig på en höjd den i nygotik
uppförda granitkyrkan, färdig 1901, senast
restaurerad 1923—26. Industrien omfattade 1950 32
arbetsställen med sammanlagt 1,137 arb. L. har
icke längre några yrkesfiskare, men dess
näringsliv är i hög grad beroende av fisket. Under
1800-talets sista årtionden växte ett flertal
konservfabriker upp i L., av vilka fyra 1898
upp-gingo i ab. Sveriges förenade konservfabriker,
Göteborg, som vid sin fabrik i L. sysselsätter
120 arb. Bland andra företag inom branschen
märkas ab. Gust. Richter (etabl. 1889, 75 arb.),

ab. Boviks konservfabriker (1892, 80), ab. Elis
Luckeys konservfabrik (1893, 80) och ab.
Cornérs konservfabrik (1895, 40).
Skandiakon-serv, Hugo Hallgrens konservfabriker ab.,
Stockholm (äges av Kooperativa förbundet), har en
konservfabrik i L. med 100 arb. Nära knuten
till konservindustrien är tillv. av bleckemballage.
Genom tillkomsten av Lysekils emballagefabrik
1937 fick L. en bleckvaruindustri i modern
bemärkelse. Denna fabrik övertogs 1940 av ab.
Plåtmanufaktur, Stockholm, som på Grötö
uppfört en stor fabrik (färdig 1948), som
sysselsätter 170 arb. På Grötö ligger också Bohusläns
islandsfiskares fören :s kyllagerhus. Anknytning
till fisket har även Skandiaverkens mekaniska
verkstad och gjuteri, som tillv. bl. a. råolje- och
dieselmotorer (tillhör sedan 1944 Bergbolagen
ab., Lindesberg). Stenindustrien, som tidigare var
av stor betydelse för L:s näringsliv, spelar nu
en underordnad roll.

En viktig inkomstkälla för L. är
badortsrörel-sen (sedan 1847). Av de båda hamnarna har den
s. 565 m kaj vid ett djup av 2—9 m. L. har
tullkammare och är lotsplats samt har samrealskola,
yrkesskola och havsfiskelaboratorium,
länslasarett och epidemisjukhus. I L. utgives
Lysekils-posten 3 ggr i veckan. Vid Torneviken har
forn-minnessällskapet Vikarvet sina saml. — Sedan
1938 lyder L. under landsrätt (Sunnervikens
domsaga) och bildar ett pastorat i Vikornas s.
kontrakt, Göteborgs stift. — Litt: F. Lüsch, ”L:s
historia” (1950).

Lysekils järnväg, mellan Lysekil och
Smedbergs station på statsbanan genom Bohuslän;
längd 35 km; spårvidd 1,435 m; öppnad för
trafik 1913. L. förvärvades 1939 av staten. Den
elektrifierades 1950.

Lysekloster, kloster i Norge, 30 km s. om
Bergen, vid Lysefjordens inre vik, grundades
1146 som dotterkloster till cisterciensstiftelsen
Fountains vid York, England, sedan i
förbindelse med Alvastra och slutl. med Sorö. Blott
obetydliga ruiner kvarstå.

Lysenko [lysjä’nka], Trofim
Deniso-vit j, rysk växtfysiolog och agrobiolog (f. 1898),
sedan 1948 dir. för ryska vetenskapsakad:s
genetiska inst. L. har som fysiolog studerat
temp.-växlingars inverkan på plantors utveckling och
skapat begreppet jarovisering (vernalisation),
vilket vilar på en av L. uppställd och f. ö.
omstridd teori om en fysiologisk fasväxling hos
plantorna. L. har skaffat sig herostratisk
ryktbarhet genom sina angrepp på
ärftlighetsforskningen och dess utövare. Enl. L. är den av G.
Mendel grundade och bl. a. av Th. Morgan
utvecklade ärftlighetsforskningen ur praktisk
synpunkt värdelös och strider dessutom mot
sovjetstatens officiella filosofi och ideologi. L., som
sammanfattat sina teorier i ”Heredity and its
variability” (1943), bortser ogenerat från det
enorma faktamaterial och de säkra
lagbundenheter, som ärftlighetsforskningen uppnått sedan
Mendels tid. L. bortser också från de glänsande
och ekonomiskt betydelsefulla framgångar, som
den bl. a. på Mendels- och Morgans resultat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free