Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långhorningar - Långhundra härad - Långhus - Långkyrka - Långlots - Långlöt - Långmjölk - Långnäbbsläktet el. rödspovsläktet - Långpeppar - Långrev - Långrova - Långsele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Långhundra härad—Långsele
234
Husbocken, hanne och hona.
förekomma till största delen inom tropikerna,
varifrån man känner många jättestora och brokigt
färgade former. I Sverige finnas omkr. 125
arter, fördelade på två underfam.: Cerambycinae
och Lamiinae. Till den förra, som bl. a.
kännetecknas av släta, ofårade främre skenben och
trubbig ändled på käkpalperna, höra inemot 100
arter, bland vilka märkas flera av Sveriges
ståtligaste och sällsyntaste skalbaggar, ss.
ekbocken (se d. o.) och skogsbocken, Ergates
faber, som är i det närmaste lika lång som
ekbocken men grövre och bredare än denna. Den
är mörkbrun
och har
skrovlig halssköld.
Den
förekommer sällsynt på
Gotland och i
Blekinge. I
sydligaste Sverige
anträffas
Rosa-lia alpina, som
är mindre och
gråblå med
svarta fläckar.
Till denna
underfam. höra
även m y s
k-b o eken (se
d. o.), den
stora och
klumpiga t a g g b o
c-k e n, Prionus
cariarius, som lätt igenkännes på
halssköldens tretandade sidor, den mattsvarta
cylindriska träbitaren, Spondylis buprestoides, som
är täml. allmän i svenska barrskogar, samt den
intill 20 mm långa husbocken el. t imm e
r-mansdrängen, Hylotrupes bajulus, som är
svart med ljusgrå hår; den har två blanka fläckar
på halsskölden och förekommer allmänt i
byggnadstimmer. Hit höra vidare
barrträdslö-p a r n a och de olika barkbockarna (se
dessa ord), stekelbockarna, Necydalis och
Molorchus, som med sina starkt förkortade
täckvingar erinra om steklar, de i svart och gult
tvär-strimmiga getingbockarna, Plagionotus,
Clytus m. fl., samt de talrika blombockarna,
Leptura, Pachyta m. fl., vilka vanl. ha röda el.
brungula, ej sällan fläckiga el. tvärbandade
täckvingar och mycket ofta anträffas på
blommor. Bland de till underfam. Lamiinae hörande
arterna, karakteriserade av på insidan snett
fårade främre skenben och spetsig ändled på
käkpalperna, må nämnas timmermannen (se
d. o.), tallbocken, Monochamus sutor, och
den något större videbocken, Lamia textor,
vilka båda äro svarta med gula hårfläckar. Hit
höra även vedbockarna, Saperda, bland vilka
särskilt må nämnas stora och lilla a s p v
ed-b o c k e n, S. carcharias och populnea, av vilka
den förra, som kan bli inemot 30 mm lång, är
tätt grågult behårad med täta svarta punkter;
den senare däremot är omkr. hälften så stor och
har glesare behåring. Närbesläktade med dessa
äro de båda Oberea-arterm, av vilka O. oculata
har blåaktiga täckvingar och rödgul halssköld
med två blåaktiga punkter.
Långhundra härad i Uppland, Stockholms
län, ö. s. ö. om Uppsala. Socknar: Kårsta,
När-tuna, Gottröra, Husby-Långhundra, östuna och
Lagga. L. ingår i Mellersta Roslags och Svartsjö
fögderier, Stockholms läns v. domsaga
(tingsställe: Stockholm), Domprosteriet och Vaksala
samt Seminghundra och Ärlinghundra kontrakt
i Ärkestiftet.
Långhus, se Kyrka.
Långkyrka, se Kyrka.
Långlots, en i synnerhet på kustångare som
biträde åt befälhavaren i fråga om kust- och
farledskännedom, vanl. som rorgängare,
inmönstrad person.
Långlöt, sn på mellersta Ölands ö. kust,
Runstens hd, Kalmar län; 28,36 km2, 360 inv. (1952).
öppen slättbygd samt inåt land lövskogsdungar
och alvar. 1,097 har åker. Om Ismantorps borg
se d. o. Kyrkan har torn från 1200-talet, i övrigt
från 1794. Ingår i Runstens och L:s pastorat,
Växjö stift, Ölands medelkontrakt. Tillhör
storkommunen GärdslÖsa.
Långmjölk, se Mjölk.
Långnäbbsläktet el. rödspovsläktet,
Limösa, tillhör fam. brockfåglar. Det omfattar
täml. stora fåglar med litet huvud, lång, rak el.
svagt uppåtböjd näbb, höga ben och tarser och
långa, spetsiga vingar. Honan är större än
hannen. De häcka vid sumpmarker men vistas sedan
vid kusterna,
där de leva av
insekter och
smärre
vattendjur. I Sverige
finnas två
arter, som båda
flytta.
Långnäbban, rödspoven el.
f å v i 11 a n, L.
limosa, är
brunsvart med röda
och grå fläckar;
huvud och hals
äro svartbruna
och stjärten
svart med ett
vitt band vid
roten. De
utfällda vingarna
bära ett vitt
band. Längden uppgår till 44 cm. Den har nu
nästan utrotats och häckar sällsynt i
Skåne och på Öland. Myrspoven, L. lapponica,
är något mindre och har svagt uppåtböjd näbb.
Buksidan är rödbrun och stjärten gråbrun med
vita fläckar. Den häckar på skogsmyrarna
längst i n.
Långpeppar, bot., se Pepparsläktet.
Långrev, se Fiskredskap, sp. 553.
Långrova, bot., se Ryssgubbe.
Långsele, sn i Ångermanland, Ångermanlands
Långnäbba el. rödspov, hanne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
