Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läsning i Blandade Ämnen - Läspning - Läss el. kryss - Läst - Lästringe - Lätta dragonerna av Livgardet - Lättbentyl - Lättgrogg - Lättklövar - Lättmatros - Lättmetaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Läspning—Lättmetaller
262
medgav. Jordbrukets upphjälpande samt
finansiella och juridiska reformer voro föremål för
en mängd uppsatser, Kants filosofi och Adam
Smiths nationalekonomiska läror framfördes med
sympati. Utom Adlersparre medverkade bl. a.
Leopold, A. G. Silverstolpe och D. von Schulzenheim.
Läspning, uttalsfel, bestående i att ljudet j
frambringas otydligt (med dragning åt engelskt
th) och beroende på att tungspetsen skjutes för
långt fram emot el. emellan tänderna. L. kan
genom övning bortarbetas.
Läss (ty. Gelese, plockning) el. kryss, det
sätt, varpå man genom att lägga varptrådar i
kors mellan ett par käppar el. pinnar hindrar
dem från att oordnas. För detta ändamål äger
varpan (varp- el. skärkronan) utom de båda
utstående pinnar, kring vilka trådarna omvikas vid
varpens början och slut, ytterligare två
framskjutande pinnar, placerade täml. nära
begynnelsepinnen. Vid varpningen ledas trådarna förbi
dessa läss-, skäl- el. k r y s s p i n n a r, så att
varannan tråd går över den ena och under den
andra pinnen, varannan tvärtom (trådarna
”plockas i läss”). När tillräckligt många trådar blivit
varpade, måste man, innan varpen löstages från
kronan för att bommas, inlägga ett snöre — s. k.
lässband — i lässpinnarnas ställe. Vid slutet
av bomningen utbytes lässbandet mot ett par släta
träkäppar av något större längd än
bomningsbred-den. Mellan dessa s. k. 1 ä s s k ä p p a r el. s k ä
1-s p r ö t o r plockas trådarna i tur och ordning
för inredning i solven. Vid maskinvarpning
läggas 1. på annat sätt.
Läst, i) Ett redan i Sveriges medeltid använt
mått, innehållande ett på skilda tider och orter
samt för olika varuslag olika antal tunnor. Ofta
räknas dock i 1. = 12 tunnor.
2) En förr vid skeppsmätning använd
mätningsenhet. Enl, äldre skeppsmätningsreglementen,
bl. a. det av 1840, skulle fartygs dräktighet anges
i svåra läster (skeppsläster), varvid en
svår läst utgjorde 18 skeppund järnvikt. Enl.
skeppsmätningsförordningen 21 dec. 1865
utbyttes svår 1. mot ny lä st, som utgjorde 100
cent-ner (10,000 skålpund).
3) Trä- el. järnmodell, över vilken skodon
tillverkas.
Lästringe, sn i Södermanlands län, Rönö hd,
v. om Trosa; 39,19 km2, 452 inv. (1952). I
socknens mitt slättbygd med spridda bergåsar, vilken
i n. v. n. når sjön Likstammen. 793 har åker.
Egendomar: Gärdesta och Veda. Ingår i
Tor$-åkers, Sättersta, Bogsta och L. pastorat i
Strängnäs stift, Nyköpings ö. kontrakt; tillhör
storkommunen Tystberga.
Lätta dragonerna av Livgardet, se
Livgardet till häst.
Lättbentyl, ett motorbränsle, innehållande
25 °/o sulfitsprit och 75 % bensin.
Lättgrogg, enl gällande bestämmelser för
ut-skänkning av spritdrycker benämning på grogg,
som serveras färdigblandad och innehåller högst
2,5 cl eau-de-vie, whisky el. gin samt 20 cl
alkoholfri dryck. Utan samband med måltid få två
1. serveras var för sig till en och samma gäst
vid ett och samma besök.
Lättklövar, zool., se Biklövar.
Lättmatros, yngre sjöman på handelsfartyg.
Lättmetaller, metaller och legeringar med låg
spec. v. (under c:a 3,5), t. ex. beryllium,
magnesium, aluminium och deras legeringar. För
legeringarna användes även benämningen 1 ä 11
legeringar. L. ha ringa vikt och samtidigt goda
hållfasthetsegenskaper, vilket givit dem en
betydelsefull plats bland konstruktionsmaterialen. I
första hand användas de i viktbesparande syfte i
transportmedel, till föremål, som skola bäras, för
vissa maskindelar i hastig rörelse m. m. Vidare
användas spec. aluminiumlegeringar inom
livsmedels- och byggnadsindustrierna, till
högspännings-kablar o. s. v. I tab. anges sammansättning och
hållfasthetsegenskaper för några av de viktigaste
legeringstyperna. Dessa legeringar, ev. med vissa
modifikationer, gå i handeln under ett otal
fabriksnamn. De valda benämningarna äro de
vanligaste. Utom de i tab. nedan upptagna finnas
många andra lättlegeringar, ss.
aluminiumlegeringarna a 1 n e o n med 2—3 °/o koppar och 7
—22 °/o zink, a 1 d r e y med låga halter av kisel,
järn och magnesium, K S-S eewasser med c:a
2% mangan, c:a 2% magnesium, 0,7% kisel,
och 0,2% antimon, alp ax med c:a 13% kisel
och halter av järn, mangan och magnesium, m. fl.
I de flesta fall värmebehandlas 1. genom hastig
avsvalning från t. ex. 5000 med efterföljande
åldring vid vanlig el. något förhöjd temp., varvid
hållfastheten stegras genom utskiljningshärdning.
Vanligast är, att 1. gjutas, men många av dem
lämpa sig även för valsning, smidning,
press
Några huvudtyper av lättlegeringar.
Legering Sammansättning [-Brottgräns-] {+Brott- gräns+} (kp/mm!) [-Brinell-hårdhet-] {+Brinell- hårdhet+} <hB)
Aluminiumlegeringar Duralumin Magnesium 0,5 %>, koppar 4 ”/o, mangan 0,5 “/o 4°—45 100—I10
Hidumini.um ;. Magnesium 0,1—o,s °/o, koppar 1,5—2 °/o, järn 1 ’/o, nickel 1 °/o, kisel 0—2,5 % f c:a 42 1 32—35 120 140
Hydronalium Magnesium 3-—9 ’/o, kisel 0—1 °/o, mangan 0—0,5 % 1 c:a 32 l 18—28 60—75
Silumin Kisel c:a 12,5 °/o 16—25 55—70
Magnesiumlegeringar Elektron Aluminium max. 10 °/o, zink 0—3 %, mangan o,s—2 •/o f 18—27 l 27—34 . _’ 1 50—80 40—65 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
