Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löpande band - Löpande gods - Löpande räkning - Löpare - Löpe, kymosin - Löpgrav - Löphjul - Löpkran - Löpmage - Löpning - Löpsedel - Löpspindlar - Löptid - Lörby - Lördag - Lördal (Ljördal) - Lösa boliner - Lösa jordlager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■281
lämplig hastighet förflytta arbetsobjekten längs
successiva arbetsstationer vid flytande
tillverkning (se d. o.). L. kan härvid utgöras
av en bred rem el. av en hängande el. under
golvplanet anordnad kedjetransmission el. dyl.
L. användes även i bildlig bemärkelse.
Löpande gods, sjdv., se Tackling.
Löpande räkning, i) Se Kontokurant. — 2)
Äldre beteckning för viss form av checkräkning.
Löpare. 1) (Geol.) Dets. som löparsten,
se Jättegrytor. — 2) Se Kvarn, sp. 77. — 3)
Se Schack. — 4) Hovbetjänt, som vid svenska
hovet numera endast tjänstgör hos de kungliga
damerna. — 5) En (tegel-)sten, som ligger
parallellt med murlivet.
Löpe, k y m o s i n, är ett enzym, som finnes i
magsaften. I neutralt extrakt av magslemhinnan
finnes 1. i ett förstadium, kymosinogen,
vilket genom syror omvandlas i 1. L:s verkan
består däruti, att det överför mjölkens kasein i
parakasein, vilket senare vid närvaro av
kalk-salter utfäller ost. På gr. av l:s stora betydelse
vid osttillverkningen framställes 1. i stor skala ur
kalv- el. svinmage, det går i handeln under flera
olika namn.
Löpgrav, en i äldre tider mot en belägrad
fästning i sicksack framdriven grav för nåendet
av en ställning så nära fästningen,
”stormställ-ningen”, att stormning därifrån kunde utföras.
Löphjul, den motoriska delen spec. hos
vattenturbiner och centrifugalpumpar.
Löpkran, lyft kran, som löper på en kranbro
el. eljest på särskilt anordnad räls. Jfr Kran.
Löpmage, zool., se Idisslare.
Löpning. Sportv. A) En gren av fri idrott,
sannolikt den äldsta och förnämsta av antikens
idrottsgrenar. Man hade framför allt
kortdistans-1. på 1 och 2 stadionlängder. Den förra
varierade på olika orter mellan 177,50 och 210 m (i
Olympia var den 192,27 m), den senare
benämndes diaulos. Mellan- och långdistans-1. på 4
(hip-pios), 7, 12, 20 och 24 stadionlängder förekommo
dock även. De 4 senare benämndes dolichos. Vid
L, överstigande en stadionlängd, gick loppet fram
och åter, varvid man rundade en vändpelare.
Starten skedde från i markens plan nedgrävda,
massiva kalkstensplattor med 2 längsgående,
jämlöpande, c:a 5 cm breda rännor. En av
kortdistans-1. ingick i femkampen. Dessutom fanns en s. k.
vapen-1. (hop! it o dr omos) med skiftande
utrustning och utförande. — Redan under 1 :a hälften
av 1800-talet började i England 1., huvudsaki. i
form av terräng-L, regelbundet övas vid vissa
public schools, och tävlingar i 1. vunno snart
insteg vid universiteten. De då i England
brukliga distanserna ha sedan upptagits av övriga
länder (ev. omräknade till ung. motsv.
metersträckor). — Man indelar 1. efter distansen i
kort- (60—400 m), medel- (över 400—3,000
m) och långdistanslöpning (över 3,000
m) samt efter platsen, där 1. äger rum, dels
i ban-1. (på särsk. anlagda banor), till vilken även
höra häcklöpning och hinderlöpning,
dels 1. på landsväg samt i terräng
(terränglöpning och oriente ringslöpning).
Löpande gods—Lösa jordlager
282
L a g 1 ö p n i n g är ett slag av lagtävling,
vartill man även kan räkna budkavlelöpning
och stafettlöpning. Utom dessa olika
former av distans-1. förekommer även 1. under
viss tid (t. ex. 1-timmeslöpning), där det
gäller att tillryggalägga längsta möjliga vägsträckor.
— Vid 1. sker start från knästående (s. k. liggande
start) el. stående ställning. Vid ban-1. upp till
440 yards skall i regel varje tävlande ha sin
särskilda bana, vilken han ej får lämna, förrän han
avslutat loppet (ev. utgått ur tävlingen). 100
m-banan skall alltid vara rak. Målet markeras med
2 c:a 137 cm höga stolpar, mellan vilka äro
dragna dels en mållinje på marken, dels en skör,
vit ulltråd på 122 cm höjd. L. är fullbordad, när
bröstet når vertikalplanet genom mållinjen;
kroppen skall dock fullständigt ha passerat denna,
för att 1. skall anses giltig. Vid 1. med
gemensam bana får tävlande ej gå förbi medtävlande
på innersidan, om ej ett mellanrum av minst 1
m finnes mellan denne och sargen; han får heller
icke efter passerandet (på yttersidan) av
medtävlande löpa ned framför denne på närmare
avstånd än 2 m. Efter sista kurvan skall varje
deltagare hålla sådan kurs, att medtävlande ej
hindras. Vid stort deltagareantal m. m. indelas de
tävlande i omgångar (försöksheat), där de bästa
i varje heat gå till mellanheat el. till final; viss
fastställd minimitid måste dock förflyta, innan
tävlande får företaga ny 1. (t. ex. på distanser
över 400 m minst 1 tim. mellan sista heatet och
slutloppet). Jfr Idrottsrekord och
Tävlingsfunk-tionär. — B) Hästsportterm, se Kapplöpning och
Travsport.
Löpsedel kallades förr inom postverket dels
en med landsvägsskjuts befordrad
förutbeställ-ning om extra postskjuts, dels en
reklamations-sedel om bortkommen post försändelse. Numera
brukas ordet mest om affischblad med uppgift
om ett tidningsnummers väsentliga innehåll.
Löpspindlar, zool., se Spindeldjur.
Löptid. 1) (Jur.) Tiden mellan utställandet av
och förfallodagen för en skuldförbindelse. — 2)
(Zool.) Se Löpa.
Lörby, samhälle i Mjällby sn i Blekinge.
Lördag, den kristna veckans sjunde och sista
dag, har, i olikhet med de övriga dagarna, hos
oss ej något mytologiskt namn. Ordet lördag,
fsv. löghardagher, tvätt- el. baddag, kommer av
de i äldre tider denna dag brukliga tvagningarna
och baden. I de flesta övriga kulturfolks namn
på 1. ingår det hebr. sabbät (sabbat), t. ex. it.
sabbato, fr. samedi, sydtyska Samstag. Eng.
sattir-day kommer av Saturni dies, Saturnus’ dag,
dagens hedniskt romerska namn.
Lördal (L j ö r d a 1), dalgång i ö. Norge
invid svenska gränsen, kring övre loppet av
Västerdalälvens biflod Görälven (no. Ljöra).
Lösa boliner, uttryck för segling med vinden
stadigt in från ena sidan och bolinerna
losskasta-de. Bildligt: ”för lösa boliner”, vind för våg,
på måfå.
Lösa jordlager, de bildningar av huvudsaki.
morän, sand, grus, lera, torv och gyttja, som
täcka den fasta berggrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
