Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maggini, Giovanni Paolo - Maggiore - Maggrop - Magi - Magiker - Maginflammation - Maginfluensa - Maginot, André - Maginotlinjen - Magisk - Magister - Magisterkonferensen - Magister Majestatis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345 Maggiore—Magister Majestatis 346
violinbyggare. M:s instrument utmärka sig i allm.
för mild, varm, violaliknande ton.
Maggiore [mad?å’re], it., mus., eg. ”större”,
se Dur.
Maggrop, anat., se Buk i).
Magi, den primitiva naturmänniskans teknik att
söka behärska den omgivande naturen och
människovärlden med deras hemlighetsfulla krafter.
Det gäller för människan att ej blott skydda sig
själv för makternas och andarnas fruktansvärda
kraft utan även att betvinga den, så att den
blir till nytta och välsignelse i st. f. till skada
och död. Detta sker genom m. Den primitiva
naturmänniskan godtar rena tillfälligheter som
orsaker till det som sker. Hon ger t. ex. akt på
att, när det regnar, vissa fåglar låta höra sina
läten el. att det blir ljust och varmt, när solen lyser.
Hon tror då, att om man endast kan härma dessa
fåglars läten, det måste bli regn el. att solen
måste komma fram, om man upptänder eldar, som
lysa och värma. En icke oviktig roll vid m:s
utformning spela affekter och reflexrörelser: när
man ser någon kasta ett spjut, slungar man lätt
själv ofrivilligt armen framåt; den primitive
inlägger i denna rörelse en magisk betydelse och
anser, att den hjälper krigaren el. jägaren till
framgång. I denna föreställning ha krigsdanserna
och jaktpantomimerna hos primitiva folk sin rot.
Idéassociationerna spela en betydande roll. Man
har i själva verket två huvudslag av m., som
motsvara de båda formerna för idéassociationer,
nämligen på grund av likhet och beröring (närhet
i tid och rum). Det första slaget kallas vanl.
homeopatisk el. sympatetisk m. och innebär,
att lika framkallar lika, eller att det, som sker
med avbilden, också sker med urbilden. Till denna
grupp höra de förut omnämnda slagen av
regnmagi och solmagi samt alla de olika slag av
fruktbarhets- och vegetationsmagi, som spela så stor
roll långt fram på sena kulturstadier. Det andra
slaget av m., som grundar sig på
beröringsassocia-tioner, kallas vanl. kontagiös m. och innebär,
att det, som sker med delen, även sker med det
hela. Kan man få tag på en persons avklippta
naglar el. hår, har man den personen helt i sin
makt. Hit hör all namnmagi: namnet är en del av
människan själv, och känner man därför
människans namn, har man henne i sitt våld.
På de lägsta stadierna av religiös utveckling
äro m. och religion på mångahanda sätt flätade
in i varandra, och många magiska handlingar och
ceremonier övergå ej sällan i den officiella
religiösa kulten, som understundom även kan få
magisk karaktär.
Litt.: M. P:n Nilsson, ”Primitiv religion” (3:e
uppl. 1934); J. G. Frazer, ”Den gyllene grenen”
(2 bd, 1925).
Mägiker, utövare av magi (se d. o.).
Maginflammation, se Magsjukdomar.
Maginfluensa, populär benämning på
mag-och tarmsymtom, som uppträda vid åtskilliga
akuta infektionssjukdomar. Vid verklig influensa
äro dyl. symtom jämförelsevis föga
framträdande.
Maginot [ma^inå’], André, fransk politiker
(1877—1932). Han invaldes i deputeradekammaren
och slöt sig till den nationalistiska gruppen kring
Poincaré. M. deltog i 1 :a världskriget som
frivillig, sårades svårt vid Verdun, var
kolonialminister 1917, pensionsminister 1920—22 och
krigsminister 1922—24 samt 1929—32 (med
kortare avbrott). Han arbetade nitiskt för
Frankrikes krigsberedskap i olika hänseenden. Hans
namn är knutet till den s. k. Maginotlinjen (se
d. o.).
Maginotlinjen [ma^inå’-], befästningszon längs
Frankrikes ö. och n. ö. gräns, främst avsedd att
hindra ett tyskt invasionsförsök och uppkallad
efter krigsminister A. Maginot, som 1929
genomdrev befästningsplanen. M. utbyggdes 1930—34
till en kostnad av över 16 milliarder frcs. För
att trygga fältarméns uppmarsch och stödja dess
operationer utfördes längs tyska gränsen mellan
Luxemburg och Rhen ett antal befästa områden
(s. k. régions fortifiées), längre tillbaka
kompletterade av spärrbefästningar samt de gamla
fästningarna Verdun, Metz m. fl. Längs Rhen,
italienska gränsen och huvudvägarna från Schweiz
utfördes spärrbefästningar. Belgiska gränsen
ansågs icke kräva starkare utbyggnad på gr. av
planerad samverkan med Belgien. M., som ansågs
mycket svårbetvingad, forcerades av tyskarna
sommaren 1940 i samband med det franska
sammanbrottet. M. raserades sedermera delvis av
tyskarna, varvid pjäser och annan utrustning
flyttades till den 1942 påbörjade Atlantvallen.
Efter vapenstilleståndet 1945 har M. delvis börjat
ånyo iståndsättas.
Mägisk, tillhörande magi; övernaturlig; trolsk,
förtrollande.
Magi’ster, lat., föreståndare, chef; ”mästare”.
M. ingick i en mängd romerska titlar: m.
e’qui-tum, rytteriets chef; m. militum, fältmarskalk;
m. mörum, censor, o. s. v. — A’rtium liberälium
magi’ster var vid univ. tidigt titel för den, som
förvärvat godkända insikter i de ”sju fria
konsterna”, och överflyttades sedermera på dem, som
inom fil. fakulteten tagit högsta examen och
offentligen försvarat en avh. I Sverige brukades
ordet m. allmänt som liktydigt med ”lärare”,
varför titeln fil. mag. 1863 i Uppsala utbyttes mot
fil. dr och promotionen kallades filosofie
doktors-promotion. Numera betecknas med m. den, som
avlagt filosofisk ämbetsexamen, d. v. s. förklarats
för filosofie m. (förk. fil. mag.), och den, som
avlagt statsvetenskaplig examen, d. v. s.
förklarats för politices m. (förk. pol. mag.). — Vid
s. k. simpromotioner utdelas magistertiteln
(”sim-magister”) som den högsta belöningen.
Magisterkonferensen, dansk examen,
motsvarande svensk lic.-examen. Den, som avlagt m.,
bär titeln mag. artium el. mag. scientiarum.
Magi’ster Majestätis, en av J. Roosval införd
beteckning för en okänd stenskulptör, verksam
vid mitten av noo-talet, vilken ibland i relief
återgivit Maiestas Domini. M., som tagit intryck
av Hegvalds nordiska och Lunds domkyrkobygges
lombardiska stilelement, är mästare till rikt
skulpturprydda dopfuntar i bl. a. Ekeby, Lokrume och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
