Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm (mineral) - Malm (legeringar) - Malm, Stora - Malm (Helsingfors) - Malm, August Vilhelm - Malm, Axel - Malm, Gösta - Malm, Einar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Malm
418
m. ha uppkommit ur m., tillhörande de andra
grupperna, genom omvandling under samma
förhållanden som de metamorfa bergarterna. De
eruptiva processerna, i vidsträckt mening, ha
givit upphov till trol. flertalet fyndigheter av guld,
silver, koppar, nickel, zink, bly, krom m. fl.
metaller. Bland dessa eruptiva m. märkas
först m., som kommit till stånd genom m a
g-matisk differentiation. Några viktiga
ex. på sådana m., de egentliga eruptiva m. (i
inskränkt bemärkelse) el. de 1 i k v i d m a g
mati s k a m., lämnas i art. Bergart, Järnmalm och
Kopparmalm. Krom, nickel och platina i
fyndigheter av detta slag äro alltid knutna till basiska
eruptivbergarter. övriga eruptiva m. ha avsatts
ur från en eruptivmagma härstammande gaser och
varma vattenlösningar. Hit höra kanske de flesta
malmgångar och många metasomatiska m., delvis
impregnationer. På malmgångar, där
malmmineralen vanl. förekomma tills, m. gångarter av
kvarts el. kalkspat, ej sällan även t. ex. dolomit,
järnspat, flusspat el. tungspat, uppträda ofta m.
av koppar, bly och zink, guld, silver samt uran
och radium. Slutligen må nämnas de
pneumato-lytiskt bildade tennmalmsgångarna, vilka, i
motsats till de ovan nämnda, med basiska
eruptivbergarter förbundna fyndigheterna av krom,
nickel och platina, alltid äro knutna till sura
eruptivbergarter. Bland de till de eruptiva m. hörande,
vanl. mer el. mindre oregelbundet formade
metasomatiska m. märkas särskilt
kontaktfyndighet er, ss. många förekomster av järnmalm
och kopparmalm. Bland metasomatiska eruptiva
m. finnas även många zink- och blymalmer. —
De sedimentära m. omfatta dels kemiska,
dels mekaniska sediment. Till de kemiska
sedimenten höra många av de viktigaste
järnmalmerna och manganmalmerna. Mekaniska
sediment äro förekomsterna av guld, platina och
tennmalm på lösa avlagringar. — Till de m e t
hathet i s k a (av grek, metathesis, omsättning) m.
räknas sådana m., som uppkommit inne i en
berg-artsmassa genom kemiska omsättningar och
lokala omflyttningar och koncentration av
malmmaterialet i en bergart el. fyndighet på grund
av vittringsprocesserna el. den normala
vattencirkulationen i berggrunden. Till de m. av
ifrågavarande slag, vilka uppkommit genom vittring,
höra bl. a. vissa eluviala bildningar, t. ex. stora
fyndigheter av (limonitisk) järnmalm på Cuba.
Genom koncentration av malmmaterialet medelst
den normala vattencirkulationen i berggrunden
synas vissa slag av malmgångar och
metasomatiska m. ha bildats.
En malmförekomsts brytvärdhet beror av en
mängd olika omständigheter. Man måste taga i
betraktande bl. a. metallhalten o. a. egenskaper
hos malmen, fyndighetens storlek och läge,
transportmöjligheterna samt brytnings- och
försäljningspriset. Förändringar i den ifrågavarande
metallens prisläge på världsmarknaden kunna vara
avgörande för brytvärdheten.
Malm, en i dagligt tal brukad benämning på
vissa metallegeringar, särskilt en, som består av
koppar, zink, bly och litet tenn, varav
varjehan-NF XIV — 14
da husgeråd, grytor, mortlar, ljusstakar m. m.,
förfärdigas.
Malm, Stora, se Stora Malm.
Malm, fi. Malmi, förort till Helsingfors, io km
n. ö. om centrum, med bl. a. stadens flygstation.
Malm, August Vilhelm, zoolog (1821
—82), 1848 intendent vid Göteborgs
naturhistoriska museum, 1856—67 tillsyningsman vid
Göteborgs och Bohus läns fiskerier, 1881 prof:s titel,
har i sina skrifter huvudsaki. behandlat fiskar,
fåglar och valar samt upptäckt bl. a. vandringen
av det ena ögat vid uppkomsten av
flundrefis-karnas asymmetri. Bland M:s arbeten märkas
”Göteborgs och Bohus läns fauna.
Ryggradsdjuren” (1877).
Malm, Axel Gustaf, musiker, pedagog (f.
1888 2/e), musikvolontär vid Göta livgarde 1900,
musikdirektörsexamen vid konservatoriet i
Stockholm 1910. Sedan 1914 har M. varit i:e
valthor-nist i Konsertfören:s orkester i Stockholm, blev
1910 extra lärare i valthorn vid
Musikkonserva-toriet i Stockholm och 1937 e. o. lärare; led. av
Musikaliska akad. 1947, prof:s titel 1950. M. har
på sina repertoar samtliga konserter för valthorn
och har även ofta uppträtt vid
kammarmusikkonserter.
Malm. 1) Carl Oskar Gustaf (Gösta) M.,
ingenjör, ämbetsman och politiker (f. 1873 n/s),
avgångsexamen från Tekniska högsk. 1895, tekn.
hedersdr 1944,
överingenjör i
Vattenfallsstyrelsen 1910, verkst.
dir. i ab. Skånska
ce-mentgj uteriet 1914—
17, landshövding i
Norrbottens län 1917
—28, ordf, och chef
för Statens
industrikommission 1918—20,
handelsminister under
De Geer och v. Sydow
1920—21,
socialminister under Trygger
1923—24, generaldir.
och chef för
Vatten
fallsstyrelsen 1928—38, hedersled, i
Ingeniörsve-tenskapsakad. (preses 1932—34), preses i styrelsen
för Tekniska högsk. 1933—45, medl. och ordf, i
ett flertal statliga kommittéer och i styrelser för
ekonomiska företag.
2) Johan Einar Fredrik M., den föreg:s son,
författare (f. 1900 V7), fil. lic. i litteraturhistoria
vid Uppsala univ. 1928. M. tog avgörande intryck
av sin barndoms upplevelser på släktingen Karl
v. Schevens domäner i Roslagen, där han med
tiden kom att bosätta sig på en egen ö. Han
debuterade med ”Blodets oro” (1920) och har sedan
utg. diktsaml. ”Gästspel” (1924), ”Bländverk”
(1926), ”Under bar himmel” (1930), ”Tomter till
salu” (1932), ”Ur askan i elden” (1934),
”Stormvarning” (1935), ”Än flyga svanarna” (1937),
”Pejlingar” (1939), ”Ankargrund” (1941),
”Ros-lagsvisor” (1944), ”Något att förlora” (1945),
”Räcker din synrand?” (1947) och ”Ingenting
lever länge” (1950); ”Valda dikter” utkom 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
