Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manderström, 2. Ludvig - Mandespråk - Mandeville, Bernard (de) - Mandibler - Mandingo (mande) - Mandiokstärkelse - Mandlar - Mandlar - Mandorla - Mandragora - Mandrill - Mandrit - Mandschuriet - Mandulwar - Manege - Manén, Joan de - Maner (sätt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Mandespråk—Maner
476
Danmark gynnsam lösning av frågan men vann
ej åsyftat resultat. I Danmark ansåg man sig
1863 kunna räkna med aktivt bistånd från
Sve-rige-Norge vid det befarade anfallet från
Tyskland. Dessa förhoppningar grundade sig på de
alliansförhandlingar, som med M :s gillande förts
sensommaren 1863. Det motstånd, som
alliansförslaget väckte inom
konseljen, bragte M.
i en skev ställning och
gjorde hans politik
vacklande. Han gjorde
ett återtåg, som
verkställdes dröjande och
under halva löften.
Vid de första valen
efter
representationsreformen blev M. led.
av Första kammaren.
Han lämnade
ministären 1868, sedan en
votering i riksdagen
gått honom emot.
Led. av Vet.-akad. 1848 och av Svenska akad.
1852 (dess ständige sekr. 1869—72). — M. var
impulsiv och frispråkig, en spirituell
sällskapsmänniska av gustaviansk typ. Hans mångsidiga
begåvning visade sig bl. a. i nit för historisk
och litterär forskning. Delar av M:s arkiv
finnas bl. a. i Riksarkivet och Kungl. bibi.
Mandespråk, språkgrupp bland de västliga
su-danspråken kring övre Senegal och Gambia,
omfattande mandingo el. mande, b a m b
a-s a, v e i, s u s u (s o s o), m e n d e och k p e 11 e.
över m. föreligger ett av språkforskningens mest
berömda verk, J. Steinthal, ”Die
Mande-Neger-sprachen” (1867); jfr i övrigt D. Westermann,
”Die westlichen Sudansprachen” (1927).
Mandeville [mä’ndavil], Bernard (de),
holländsk-engelsk moralfilosof (1670—1733),
verksam som läkare i London. M. fick sin egentliga
betydelse genom sina politiska skrifter (”The
fable of the bees”, 1714). Han var utpräglad
ra-tionalist och skilde skarpt mellan officiell och
faktisk moral. Människan är icke god utan ond,
och samhällets välstånd är baserat på ärelystnad
och vinstbegär, icke på dygd (mot Shaftesbury).
Mandibler, överkäkar (se d. o.) hos
artropo-der. Om mandibeln hos människan se Huvudskäl,
sp. 602.
Mandi’ngo (m ande), en flera mill. stor
grupp av negrer med Sudanspråk, boende i
Sé-négal, Franska Guinea, Sierra Leone och i
Franska Sudan kring Nigers övre lopp. Deras
utbredningsområde sträcker sig från det sistnämnda till
Atlanten. I vidsträckt bemärkelse omfatta de
flera stora folk, ss. susu, malinke, soninke,
bam-bara och vei (i Liberia). De typiska m. äro
smärta och resliga med ofta finare anletsdrag
och rikare skäggväxt än grannfolken. Under
1200- och 1300-talen bildade de ett stort rike,
Melle (Mali), det mäktigaste i Sudan. Deras sista
statsbildning upphävdes 1898 av fransmännen.
Alltjämt höra dock m. till de mest betydande
folken i v. Sudan, och särskilt ha de gjort sig
Mandolin.
kända som driftiga
handelsmän. De spela i detta
avseende samma roll som hausa i
ö. Sudan. De omfatta alltmer
islam.
Mandiokstärkelse [-å’k-],
bot., se Arrowrotstärkelse.
Mandlar, anat., se
Mandel 2).
Mandolin (it. mandoli’no),
ett stränginstrument,
tillhörande cittragruppen, sannolikt
utbildat på 1600-talet, mera
känt först efter 1750. Den
vanliga typen är n e a p o 1
i-t a n s k m., med djupt välvd
botten, sammansatt av
spå-nor; 4 dubbla metallsträngar,
stämda som violinen, spelas
med sköldpaddsplektron. Den
milanesiska formen har 6
vanl. enkla strängar. M:s
ton är i allm. spröd, och
instrumentet förenas därför
gärna med gitarren.
Ma’ndorla, se Gloria 2).
Mandra’gora, bot., se Alrun.
Mandri’11, Mandri’llus (Mormon) maimon, en
av de största babianerna (se d. o.). Från övriga
babianer skiljer den sig genom blott några få
cm lång svans och de stora sittvalkarnas och
angränsande nakna hudpartiers bjärta färger. M.
lever liksom den närstående drillen i v.
Afrikas
urskogsområden.
Mandrit (av
grek. ma’ndra,
kloster; eg.
inhägnad, fårstall),
föreståndare för ett
kloster.
Mandschuriet,
M a n s j u r i e t, se
Manchuriet.
Mandulwar
[eng. utt. [-mändal-toå’],-] {+mändal-
toå’],+} en Svenska
alliansmissionen tillh.
station i V.
Khan-desh, Främre
Indien, gr. 1904.
Manege [manè’J] (fr. manège), vanl. den
krets i en cirkus, där hästarna framföras, även
ridbana och ridhus.
Manén [manä^], Jo an de, spansk violinist
och tonsättare (f. 1883), elev av Alard. M. är
en av sin tids mest framstående violinister. Han
har även komponerat operor, orkestersaker,
violinverk och kammarmusik.
Maner, sätt; sätt att skicka sig; tillgjordhet.
— Estet. Framställningssätt; vanl. tadlande:
va-nemässigt sätt (som närmar sig schablon) att
uppbygga, utforma, utföra (sceniskt, musikaliskt)
o. s. v. konstverk, litterärt alster; karakteristisk
Mandrill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
