Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria I Tudor (drottning av England) - Maria av Modena (drottning av England) - Maria II Stuart (drottning av England) - Maria (drottning av England) - Maria Stuart (drottning av Frankrike) - Maria av Medici (drottning av Frankrike) - Maria Teresia (drottning av Frankrike) - Maria Leszczyńska (drottning av Frankrike) - Marie Antoinette (drottning av Frankrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Maria
548
ställning; hon blev, sedan Henriks nya gemål,
Anna Boleyn, fött honom dottern Elisabet,
genom en parlamentsakt förklarad illegitim (1533).
Längre fram förbättrades hennes ställning,
sedan Anna Boleyn avrättats, men endast mot att
erkänna sig vara en bastard blev hon erkänd av
fadern som tronarvinge. Efter sin broders,
Edvard VI :s, död blev hon inom kort allmänt
erkänd som regent (1553), trots Jane Greys
pretendentskap i enlighet
med Edvards
ändringar av tronföljden
till dennas förmån.
Den katolska trons
återställande i
England var M:s allt
behärskande huvudsyfte
som regent.
Utrikespolitiskt slöt hon sig
obetingat till sin
frän-de Karl V, med vars
son Filip II, senare
konung av Spanien,
hon förmäldes. Detta
personliga steg
med
förde en politisk omorientering för England,
vilken bragte landet i krig med Frankrike
och blev synnerligen impopulär. Samtidigt
härmed började förföljelser mot protestanterna,
vilka pågingo 1553—58, krävde ett 300-tal
offer och skapade ett hat mot katolicismen
och dess företrädare, som gav M. tillnamnet ”den
blodiga”. Hon höll sin halvsyster Elisabet under
sträng övervakning. I det längsta hoppades hon
att kunna skänka sin make, som hon var livligt
hängiven, en arvinge, förhoppningar, som icke
gingo i uppfyllelse. — Litt.: J. M. Stone,
”His-tory of Mary I” (1901); H. F. M. Prescott,
”Spanish Tudor. The life of Bloody Mary”
(1940).
2) Maria av Mode na, drottning (1658
—1718), dotter till hertig Alfons IV av Modena.
På Ludvig XIV:s tillskyndan blev hon 1673
g. m. dåv. hertigen av York, senare konung
Jakob II, vars katolska nit hon aggressivt
understödde och vars impopularitet hon fick dela. I dec.
1688 flydde hon till Frankrike med sin i juni
s. å. födde son (se Jakob, England 3), kort
efteråt följd av maken.
3) Maria II S tuart, drottning (1662—94),
dotter till konung Jakob II och Anna Hyde, erhöll
protestantisk uppfostran, blev 1677 g. m. prins
Vilhelm av Oranien och tillträdde jämte denne
1689 regeringen i England. M. var
tillbakadragen, from och välgörande och trädde helt i
skuggan för sin make, mot vilken hon alltid var
obrottsligt lojal, trots att han ofta icke
behandlade henne väl.
4) Viktoria Maria Augusta Louise Pauline
Claudine Agnes, drottning (1867—1953), dotter till
Francis, hertig av Teck, samt Maria Adelaide,
som var dotter till Georg III:s son Adolf
Fredrik, hertig av Cambridge. M. ingick 1892
förlovning med äldste sonen till prinsen av Wales,
Albert Viktor, hertig av Clarence; denne dog
emel
lertid s. å., och M. äktade 1893 dennes bror
hertigen av York, sedermera konung Georg V. Vid
dennes tronbestigning 1910 blev M. drottning och
kröntes 1911. I äktenskapet föddes sönerna
Edvard VIII, Georg VI, Henry, hertig av
Glouces-ter, Georg, hertig av Kent, och John (1905—19)
samt dottern Mary, g. m. earlen av Harewood.
Frankrike. 1) Maria (fr. Marie) Stuart,
drottning (1542—87), se nedan Skottland 2).
2) Maria av Medici, drottning (1573—
1642), dotter till storhertig Frans I av Toscana.
M. förmäldes 1600 med Henrik IV. Äktenskapet
blev ej lyckligt. Efter mordet på Henrik övertog
M. regeringen för sin omyndige son Ludvig XIII.
Om hennes italienske gunstling d’Ancre se d. o.
1619 var M. nominellt oppositionens ledare mot
sonen men försonades genom Richelieu med
denne. Hon sköt fram Richelieu till minister 1624.
Då denne tog makten, sökte hon störta honom
men fängslades 1630, lyckades fly till
Nederländerna, var 1638—41 i England och dog i Köln.
M. var obegåvad och slösaktig men som hela
sin släkt mycket konstälskande. — Litt.: L.
Ba-tiffol, ”M. av Medici” (1917).
3) Maria Teresia, drottning (1638—83),
dotter till Filip IV av Spanien, förmäldes 1660
med Ludvig XIV. Hon var obetydlig men
utmärkte sig genom milt och behagligt väsen. Av
barnen överlevde henne endast dauphin Ludvig.
4) Maria (Marja) Leszczyhska,
drottning (1703—68), dotter till Stanislaus
Leszczyri-ski, förmäldes 1725 med den sju år yngre Ludvig
XV. M. var varken särskilt vacker el. spirituell,
och hennes liv förbittrades genom Ludvigs
lättsinniga levnadssätt. Av hennes 10 barn överlevde
henne 4 döttrar.
5) Marie Antoinette, drottning, (1755
—93), dotter till kejsar Frans I och Maria
Teresia. För att stärka 1756 års fransk-österrikiska
förbund förmäldes M. 1770 i Versailles med dåv.
dauphin, sedermera
konung Ludvig XVI.
Kejsarinnan Maria
Teresia sökte genom
brev och sin
ambassadör i Frankrike
leda dottern på ett sätt,
som skulle befästa
alliansen. Efter
tronskiftet 1774 stod M.
politiskt och personligt
nära Choiseuls krets.
På Vergennes’
utrikespolitik kunde M.
föga inverka till
Österrikes förmån, ehuru
hon 1778—87 mera personligt trädde in härför,
i förvissning om att alliansen även skulle gagna
Frankrike. Det inflytande hon utan bestämd plan
inrikespolitiskt utövade genom sin lättledde make
var större och har ibland strängt klandrats. Skön
och med vinnande ungdomlig charm, åtnjöt M.
i början stor popularitet. Med lätthet indragen
i Versailles’ ytliga hovliv, offrade hon, som där
hade sitt lustslott Lilla Trianon, stora summor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
