Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marlborough, 1. John Churchill - Marlborough, 2. Sarah Jennings - Marlboroughvisan - Marlekor - Marlitt, E. (Eugenie John) - Marlowe, Christopher - Marma (Hälsingland) - Marma (Uppland) - Marman - Marmarasjön - Marma—Sandarne järnväg - Marmelad - Marmion, Simon - Marmite - Marmolata el. Marmolada - Marmont, Auguste Frédéric Louis Viesse de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589 Marlboroughvisan—Marmont 590
samtidigt starkt influerad av förf:s beundran för
sin frände.
2) Sarah Jennings, hertiginna av M., den
föreg:s hustru (1660—1744). Denna begåvade
och härsklystna kvinna, som tidigt knöt en intim
vänskapsförbindelse med prinsessan Anna Stuart,
sedermera drottning Anna, utnyttjade
hänsynslöst sitt inflytande över prinsessan. Efter sitt
giftermål med M.i) kunde hon genom denna
förbindelse i hög grad underlätta dennes karriär,
och efter Annas tronbestigning fick hon ett nära
nog obegränsat inflytande. Hennes övermod och
den hätskhet, varmed hon förföljde sina fiender,
tärde dock på drottningens vänskap, och sedan
mrs Masham vunnit Annas tillgivenhet, inträdde
en fullständig brytning. Hon lämnade 1711 sin
ställning vid hovet. Hennes ”Letters” utgåvos
1875, ”Memoirs” 1930.
Marlboroughvisan, som börjar ”Malbroug
s’en va-t-en guerre, mironton, mironton,
miron-taine”, på sv. ”När Mellbom i krig skulle draga,
meletam, tam, tam, meletaliatej”, är en gammal
fransk soldatsång, känd redan på 1560-talet.
Anknytning till Marlborough har trol. skett efter
slaget vid Malplaquet 1709.
Märlekor, geol., se Konkretion.
Ma’rlitt, E., pseud. för tyska författarinnan
Eugenie John (1825—87), som skrev en
mängd känslosamma och schablonmässiga
romaner, oftast behandlande Askungen i modern
omgivning.
Marlowe [mä’låu], Christopher,
engelsk dramatiker (1564—93). Han studerade i
Cambridge, kom sedan till London och
uppmärksammades där snart av de litterära kretsarna.
Om M:s enskilda liv vet man föga mer än att
han tydligen varit känd för sina utsvävningar
och sina avancerade åsikter i religiösa frågor.
Under ett kroggräl i Deptford blev han
nedstucken. — Som diktare tillhör M. Englands
förnämsta. Hans första stora verk var tragedien
”Tamburlaine the great” (1587), ett ståtligt
verk, buret av ett våldsamt patos och en
överväldigande lidelse. I än högre grad återkomma
dessa egenskaper i ”Dr Faustus” (1588), ”The
rich Jew of Malta” (trol. 1589, spelad 1592)
och ”Edward II” (tr. 1594). M. har ytterligare
medarbetat i tragedierna ”The massacre at
Paris” (1593) och ”Dido” (s. å.). Alla dessa verk
äro skrivna på blankvers, som genom M. blev
traditionell inom det engelska dramat. Om än
ojämna i utförandet, inrymma M:s verk
ofantligt mycket av tragisk kraft och poetisk skönhet.
Han är den betydelsefullaste av Shakespeares
föregångare. Den bästa moderna uppl. av M. är
utg. av C. F. Tucker-Brooke (1910). — Monogr.
av T. Brooke (1930) och P. H. Kocher (1946).
Marma, industrisamhälle i Söderala kommun i
Hälsingland, vid sjön Marman och statsbanan
Kilafors—Söderhamn, 10 km v. s. v. om
Söderhamn; 1,024 inv. (1951). Sulfatfabrik,
bipro-duktsfabrik och sågverk tillhöra M a r m a-L å n
g-r ö r s a b. Sulfatfabriken med en årskapacitet av
c:a 70,000 ton sulfatcellulosa uppfördes 1928;
en 19 km lång linbana leder till hamnen i
Vallvik.
Marma, samhälle och skjutfält i Älvkarleby
kommun i Uppland.
Marman, sjö i Ljusnans nedre lopp, s.
Hälsingland; 19 km2, 37 m ö. h.
Ma’rmarasjön (forntidens Propo’ntis), inhav
mellan Europa och Asien, står genom
Dardanel-lerna i förbindelse med Egeiska och genom
Bosporen med Svarta havet. M. är ett i kvartär tid
bildat instörtningsbäcken med ett största djup av
1,355 m- Ytvattnets salthalt är 2,2—2,5%. M.
har sitt namn efter Marmaraön (707 m ö. h.) i
sjöns v. del, bekant för sina marmorbrott.
Marma—Sandarne järnväg, från Askesta
upp-fordringsverk för massaved och timmer till
Sandarne sulfatfabrik och station på Ostkustbanan,
8 km s. om Söderhamn, äges av Bergvik och Ala
nya ab.; spårvidd 1,435 m, längd 9 km, öppnad
för trafik 1858, sedan 1933 endast industrispår.
Marmelad: (fr. marmelade, ytterst av grek.
meWmélon, kvittenäpple), kokt fruktmassa,
innehållande det i vissa frukter gelébildande
kolhy-dratet pektin (t. ex. av apelsin, äpple, vinbär och
lingon — även av morot). Kokas fruktmassan
till fasthet, kan den skäras i bitar. Dessa rullas
i socker och förekomma i handeln som sötsak
(”rysk m.”).
Marmion [marmjå’], Simon, fransk målare
(d. 1489). Han är bekant från 1450-talet i Lille
och framför allt Valenciennes, åtnjöt stort
anseende och blev anställd i de burgundiska
hertigarnas tjänst, där han utförde ill. till en
bönbok m. m. Som miniatyrmålare räknas M. som en
av sin tids främste; man tillskriver honom
åtskilliga arbeten i europeiska och amerikanska
samlingar, framför allt illustrationer till
Frois-sarts krönika (statsbibl. i Leningrad). Bland hans
större målningar märkas ett resealtare i
Strasbourgs galleri samt det för klostret Saint Omer
utförda Saint Bertinaltare, varav museerna i
Berlin och London äga resterna.
Marmite [-mi’t], fr., gryta; namn på vissa
soppor; även extrakt på kött el. jäst.
Marmoläta el. M a r m o 1 ä d a,
Dolomital-pernas högsta topp; 3,342 m ö. h.
Marmont [marmå’], August e Frédéric
I,ouis Viesse de, hertig av Ragusa,
marskalk av Frankrike (1774—1852). Han blev 1790
officer vid artilleriet och deltog i
revolutionskrigen. Som brigadgeneral förde M. befälet över
artilleriet vid Marengo 1800 och genomförde
därefter en omorganisation av vapnet. Efter
armé-kårsbefäl under kriget med Österrike 1805—06
blev M. guvernör i Ragusa och fick 1808 titeln
hertig av Ragusa. Han deltog 1809 i slaget vid
Wagram och erhöll därför marskalksstaven. Efter
att sedermera med skicklighet ha skött styrelsen i
Illyriska provinserna fick han 1811 befälet i
Portugal, men här blev han slagen av
Wellington vid Salamanca 1812. Under 1813 års fälttåg
kämpade M. bl. a. med viss framgång mot
Blü-cher vid Möckern och var med vid Leipzig. I
slaget utanför Paris 30 mars 1814 förde han jämte
Mortier befälet och avslöt det fördrag, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
