Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masson, André - Lasson, Frédéric - Massora - Massoreter - Masspektro-graf, -meter, -metri - Masspsykologi - Masspsykos - Mass-spektrograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Masson—Mass-spektrograf
656
André Masson: Mistralen, 1948.
måfå nedtecknade bildannotationer fånga det
undermedvetnas impulser. Under 1930-talet
tenderade M. mot den paranoisk-kritiska
surrealismens detalj realism (”Ofelia”, 1937) men har
under 1940-talet utvecklat en fri abstrakt stil med
ett rörligt, glidande spel av organiska former,
bl. a. under inspiration från indiankonst. M. har
utfört väggmålningar och balettdekorationer samt
illustrationer till surrealistiska bokverk.
Masson [maså’], F r é d é r i c, fransk
historiker (1847—1923). M. tjänstgjorde 1866—80 i
krigsministeriets arkiv. Av hans detaljrika
arbeten behandlar flertalet Napoleon I och hans
familj. Särskilt märkas ”Napoléon et sa famille”
(13 bd, 1897—1919), ”Josephine” (3 bd, 1898—
1901, ”Napoleon et son fils” (1904), Napoléons å
Sainte-Hélène” (2 bd, 1911). M. invaldes 1903
i Franska akad.
Massöra, se Massoreter.
Massoréter, de judiska skriftlärde från
rabbinskolorna i Tiberias, som sysselsatte sig med
samlandet av massöra el. m a s o r a (se
nedan) och omkr. 600-talet uppfunno ett system
för att i skrift beteckna den på massoran
grundade riktiga läsningen av G. T:s heliga skrifter.
Dessa voro näml, upptecknade med endast
konsonanter och kunde därför läsas och översättas
på flera sätt. Den rätta läsningen hade dock
traditionellt fortplantats genom århundraden utan
skriftlig fixering. Mängden av föreskrifter
rörande den rätta läsningen kallades med ett
nyhe-breiskt ord massöret el. massöra (”tradition”),
som sedan utsträcktes till att beteckna även m:s
system. De handskrifter och bibelupplagor, som
äro försedda med m:s vokal- o. a. lästecken,
kallas ”punkterade” el. ”vokaliserade”. Utom detta
punktationssystem (den västerländska
massoran) finnes ett annat, som uppfanns i de
babyloniska rabbinskolorna och kallas
babylonisk p u n k t a t i o n (den österländska
massoran). Den massoretiska punkteringen fick
sin slutliga fulländning genom den berömde
rabbinen Ben Ascher, som levde i Tiberias i början
av 900-talet.
Masspektro-graf, -meter, -metri, se
Mass-spektrograf etc.
Masspsykologi ingår jämte grupp-psykologien
i den socialpsykologiska vetenskapen, som
undersöker det mänskliga samlivets själsliga
förutsättningar. Medan gruppen är mer el. mindre
varaktig och fast organiserad, är massan en
tillfällig anhopning av människor, som gripits av
en stark gemensam affekt. M. undersöker de
egendomliga förändringar, som individerna synas
undergå, när de uppgå i en massa. — Litt.: G.
Le Bon, ”Psychologie des foules” (1895; sv. övers.
”Massans psykologi”, 1912); S. Freud,
”Massen-psychologie und Ich-Analyse” (1921); K.
Basch-witz, ”Massan och du” (1941); B. Lundberg,
”Begreppet psykologisk massa” (s. å.); P.
Rei-wald, ”Vom Geist der Mässen. Handbuch der
Massenpsychologie” (1946).
Masspsykos [-ä’s], benämning på sådana
psy-kosliknande tillstånd (närmast av hysterisk
karaktär), vilka uppstå hos ett flertal individer i en
folkmassa, när en sinnesrörelse, som behärskar
en del av massan, genom suggestion sprides
(massuggestion) och samtidigt ytterligare
stegras. Under inflytande av sinnesrörelsen
gripas de enskilda individerna av en och samma
impuls, vilken undantränger den normala
tankeverksamheten och bringar dem att handla
gemensamt. Som ex. på m. kunna nämnas det blinda
raseriet hos en folkhop vid upplopp samt de vid
vissa religiösa möten förekommande egenartade
yttringarna av religiös extas. En bekant form
var den s. k. S:t Veits-dansen i Rhenländema
på 1300-talet, då människorna i hopar drogo
omkring på vägarna, dansande i religiös
hänryckning, tills de stupade av utmattning.
Mass-spektrogräf, fys., apparat för
bestämning av massorna hos ett ämnes enskilda
atomer, vilka bilda ämnets isotoper. Den engelske
forskaren J. J. Thomson (1913) sönderlade ett
strålknippe av positiva joner (kanalstrålar) i ett
kombinerat elektriskt och magnetiskt fält med
parallella el. antiparallella fältriktningar. Då den
fotografiska plåten svärtas av strålarna, kunde
dessa registreras på en dyl. plåt, placerad
vinkel-rät mot strålningen. Man erhöll på denna en
parabelformad kurva, svarande mot varje
jonslag av samma spec. laddning. Denna s. k.
parabelmetod för jonanalys har senare fullkomnats,
särsk. av tyska forskare. Den första egentliga
m. konstruerade engelsmannen F. W. Aston
(1919). Aston använde ett smalt knippe positiva
strålar, kanalstrålar el. anodstrålar, som i ett
evakuerat rör avböjdes först i ett elektriskt och
sedan i ett magnetiskt fält, vilka voro så
kombinerade, att joner med samma massa trots olika
hastigheter förenades i en punkt. Bildpunkter,
svarande mot olika massor, ligga på en linje. På
en fotografisk plåt, lagd genom denna linje,
erhålles ett s. k. m a s s-s p e k t r u m. Senare
förbättrade Aston såväl m.-konstruktionen som
mätmetoderna och nådde en noggrannhet i
massbe-stämningarna av 1:10,000. Härigenom blev det
möjligt att precisionsbestämma massorna för ett
stort antal isotoper. Medan principen för Astons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
