Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mattor - Mattskiva, visirskiva - Mattson, Sante - Mattsson, Gustaf (Guss)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
M attski va—M attsson
696
Ghiordes- och senne-knutar.
De orientaliska m:s stora period inföll i
Persien under safiddynastien (1302—1736), särsk.
under xXbbas I (1586—1629). Praktexemplaren av
denna m.-tillverkning överträffa allt, som
någonsin vävts. Mönstren äro utomordentligt rika
— växt-, djur- och människoframställningar
dominera — och visa den yppigaste formfantasi men
samtidigt trots detaljrikedomen en klarhet och
skärpa, som kan åstadkommas endast på
grundval av en fulländad teknik. Knuttätheten är i
dessa m. ofantlig; man kan till en viss grad
säga, att en m:s värde räknas efter antalet
knutar per cm2. Det finns persiska m. med 1 mill.
knutar och därutöver per m2. Den värdefullaste
av dessa gamla persiska m. är en i Victoria and
Albert Museum i London, vävd på 1530-talet för
den stora moskén i Ardebil och innehållande på
cn yta av 11,52 X 5,34 m2 nära 33 mill. knutar.
En berömd m. finnes också i Kungl.
husge-rådskammaren, Stockholm. Konstindustrimuseet i
Wien anses äga världens dyrbaraste
mattsamling. — Äldre orientaliska m. ha i allm.
ett vida större värde än de nyare, emedan
de dels äro opåverkade av europeisk smak,
dels ha äkta växtfärger. Då på 1800-talet, särsk.
dess senare del, efterfrågan på orientaliska m.
hastigt spred sig, kom detta att ödesdigert inverka
på tillverkningen av dem. Dels blev den, åtm. i
Indien, nästan fabriksmässig och på många orter
tillrättalagd för europeisk smak i anseende till
färger, format o. s. v., dels började man använda
de farliga anilinprodukterna, till en början klart
lysande, men snart förbleknande i färgskalan.
Namnen på olika slags m. äro otaliga och avse
vanl. ursprungslandet, men stundom stapelplatsen
el. exportcentrum. Dessa namn äro ofta
godtyckliga och ej sällan produkter av köpmännens
fantasi. 5 stora huvudgrupper av m. kunna tydligt
urskiljas : turkisk-anatoliska, kaukasiska, persiska,
centralasiatiska och ostasiatiska m., men talrika
övergångsformer finnas. — Orientaliska m:s
teknik är dels k n y t n i n g (två olika knutar
bru
kas, senne-knut och ghiordes- el. smyrna-knut, den
senare brukad i svensk flossa), dels k e 1 i m, dels
s u m a k.
Bruket av orientaliska m. i Europa började
under medeltiden med Italien som importland.
Holland dominerade på i6oo-talet. Bruket av m.
började då på allvar inom de högre stånden och var
på 1700-talet täml. allmänt. När en europeisk
textil golvbeklädnadstillverkning av enklare
art började, kan ej exakt fastställas.
Praktvävnadernas historia är lättare att följa. I Spanien
vävdes orientaliskt betonade m. på 1500-talet.
1600-talets Frankrike grundade fabriken
Savon-nerie, där rent europeiska mönster vävdes.
Em-pirens krav på hel golvbeläggning av m., vilket
höll i sig till omkr. 1900, framkallade en
oerhörd m.-industri i många europeiska länder (jfr
Brysselmattor, Axminstermattor, Kidderminster
m. fl.). Aubusson i Frankrike och Deventer i
Holland voro berömda för sin m.-tillverkning.
Maskintekniken kom snart att förkväva
handvävnaden och förstörde ofta mönstren. —
Tillverkning av svenska handvävda konstnärliga m.
har från 1880-talets slut börjat uppblomstra på
hemslöjdens grundval och är nu mycket
omfattande.
M. av rent praktisk art i allehanda material ha
framkommit genom 1800- och särsk. 1900-talets
krav på förbättrad bostads- och
byggnadsstan-dard. Föregångare voro här korkmattorna.
Numera tillverkas hela golvbeklädnaden mest i
lino-leum och gummi, gångmattor av alla slag i ylle,
bomull, jute, hampa, kokos m. m. — Litt.: Maj
Sterner och J. Kinch, ”Antika orientaliska m.
i Sverige” (1937), ”Orientaliska m.” (2 :a uppl.
1938); P. Westerman, ”Ægte tæpper” (1945);
Maj Sterner, ”Orientalisk mattkonst” (1949).
Mattskiva, v i s i r s k i v a, fotogr., en hos
plåt-och spegelreflexkameror använd, på ena sidan
matterad glasskiva, som vid kamerans inställning
uppfångar den av objektivet projicerade
ljusbilden. M. användes både för inställning av bildens
skärpa (avståndsinställningen) och avgränsning.
Mattson, Sante Emil, jordbruksforskare (f.
1886 V7), efter studier vid univ. i Berkeley,
Kalifornien, och Breslau fil. dr vid sistn. univ. 1922,
var kemist vid Bureau of Soils, Washington, 1922
—26, prof, i marklära vid Rutgers Univ., New
Brunswick, 1927—32, blev docent vid
Lantbruks-högsk. 1933 och var prof, i marklära där 1935—
51; fil. hedersdr i Uppsala 1952. M. har spelat en
framträdande roll vid utforskandet av
markkolloi-derna och klarläggandet av de kemiska
omsättningarna i marken och har med sina arbeten på
detta område vunnit internationell ryktbarhet.
Mattsson, Gustaf (Guss) Otto, finländsk
skriftställare (1873—1914), kemist, fil. dr,
medarbetade i en mängd tidn. och tidskr., bl. a.
(finländska) Argus, och var 1911—14 huvudred, för
Dagens Tidning samt 1914 anställd vid dess
fortsättning Dagens Press. Som journalist var M. en
av de främsta i Norden genom sin
kunskapsrikedom, sin spiritualitet och sin stora stilistiska
talang. Särsk. känd var han som kåsör (sign.
Ung-Hans). Sina resor till södern, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
