Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mendesantilop - Mendla - Mendoza - Mendoza, Diego Hurtado - Mened - Menelaos - Menelik - Menéndez Pidal, Ramón - Menes - Ménestrels - Mene tekel ufarsin - Mengarelli, Giulio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
Mendla—Mengarelli
814
Mendesantilop.
vridna och
därjämte ringlande.
Mendla, biol.,
sägas
egenskaper göra, vilkas
anlag nedärvas
enligt Mendels
klyvningslag.
Jfr Mendelism.
Mendoza
[mändå’sa], i)
provins i
Argentina, mellan
Chile och Rio
Salado med
Rio
Desaguade-ro; 150,839 km2,
588,200 inv. I v.
M. nå Anderna
sin största höjd;
ö. delen är ett flackt och ofruktbart slättland
med mycket torrt klimat, varför jordbruket är
beroende av konstbevattning. Vin- och
fruktodlingen är omfattande. Boskapsskötseln, särsk.
får-aveln, spelar stor roll. Provinsen är rik på
mineral, men av brist på kommunikationer utnyttjas
de blott obetydligt (jfr M.2).
2) Huvudstad i M.i), 750 m ö. h., vid foten
av Anderna och vid den transandina järnvägen
Buenos Aires—Valparaiso; 110,200 inv., talrika
européer. M. grundades 1559 men är efter
jordbävningen 1861 till största del nyuppfört; det har
storstadskaraktär, och genom sina många kanaler
och trädplanteringar avviker. M. från flertalet
argentinska städer. I M. finnas bl. a. univ.,
lant-bruksinst. och flygstation. Rika
petroleumfyndig-heter exploateras i trakten.
Mendoza [mändå^a], Diego Hurtado
de, spansk författare och statsman (1503—75).
Hans förnämsta verk är ”Historia de la guerra
de Granada” (tr. 1627), en ypperlig skildring av
morernas resning 1568—71. M:s ”Obras poéticas”
utkommo f. ggn 1610 och utmärka sig för
kvickhet och pikareskt skämtlynne.
Mened, beedigande av osann utsaga. M. utgör
ett brott mot vissa bevismedel (främst
vittnes-beviset) el., rättare, mot allmänhetens tilltro till
dessa. Straffet för m. avser alltså att värna
dessa bevismedels tillförlitlighet. Enl. Strafflagen
kap. 13 § 1 förutsättes för straffbarhet, att en
utsaga avgivits under laga ed (t. ex. vittnes-,
sakkunnig-, boupptecknings- el. utmätningsed) el.
sådan försäkran, som kan avgivas i st. f. ed
(t. ex. av religiösa skäl). Utsagan skall vidare
innefatta uppsåtligt lämnande av osann uppgift
el. förtigande av sanningen. Uppsåtet behöver
ej gå ut på att någon skall lida skada. Straff
ådömes ej för osann utsaga, som saknar
betydelse för saken, och ej heller, om någon ursäktligt
lämnat osann uppgift el. förtegat sanningen ang.
sådant, varom han ägt vägra att yttra sig. Om
uppgiftslämnaren rättar sin utsaga, innan han
avslutat sin berättelse i dess helhet, går han också
fri från straff. — Straffet för m. är i allm.
straffarbete från 6 mån. till 4 år men kan höjas,
om brottet är grovt, resp, sänkas (till fängelse
el. böter), om det är att anse som ringa. — Ett
med m. närbesläktat brott utgör numera (fr. o. m.
1948) osann partsutsaga, d. v. s. det fall,
att part, som i tvistemål höres under s. k.
san-ningsförsäkran, lämnar osann uppgift el. förtiger
sanningen (Strafflagen kap. 13 § 2). Straffet
härför är något lägre än för m. — Om någon
(vittne, part, sakkunnig etc.) lämnar osann
uppgift av grov oaktsamhet, dömes han för
ovarsam utsaga till böter el. fängelse.
Meneläos (grek. Mene’leos och Mene’laos, lat.
Meneläus), son till konung Atreus i Mykenai och
yngre bror till Agamemnon, ärvde genom sin
gemål, den sköna Helena, konungadömet i Sparta.
Då Helena bortrövades av Paris, utbröt trojanska
kriget, vari M. var en bland de mest framstående
hjältarna. På hemfärd från Troja vinddrevos
han och Helena och återkommo efter åtta års
irrfärder till Sparta.
Me’nelik, se Menilek.
Menéndez Pidal [mänä’ndät> piÖa’l], Ramön,
spansk filolog (f. 1869), prof, i Madrid (1899—
1939. M. är grundläggare av den moderna
romanis-tiska skolan i Spanien. Spansk språkhistoria har
M. behandlat i ”Manual elemental de gramåtica
histörica espanola” (1904, 8:e uppl. 1949) och
framför allt i ”Origines del espanol” (1926, 3:e
uppl. 1950); spansk litteraturhistoria i bl. a. ”La
leyenda de los infantes de Lara” (1896); spansk
kulturhistoria i ”La Espana del Cid” (2 bd, 1929,
4:e uppl. 1947), med intressanta överblickar över
europeisk kulturhistoria till 1100. Vidare har M.
utg. fornspanska texter, främst ”Cantar de mio
Cid” (3 bd, 1908—11, ny uppl. 1944—46), och
grundat (1914) den förträffliga tidskr. Revista
de filologia espanola. Kolleger i olika länder
hyllade M. i två festskrifter, 1925 (3 bd) och 1950
ff (flera bd). ”Obras” (1934 ff.).
Menes, farao, se Egypten, sp. 315.
Ménestrels [menästrä’l] (av mlat. ministreflus,
lat. ministeriäles, tjänare), i Frankrike under
medeltiden jonglörer med fast anställning vid
furstligt el. högadligt hov. M. kallades även oadliga
diktare och sångare; namnet trubadur tillkom
dylika av ridderligt stånd. En engelsk
motsvarighet är minstrel.
Mène tekel üfarsin (så hebreiskt utt.; på
arameiska däremot mene, mené, tekel ufarsin),
de ord, som vid den babyloniske konungen
Bel-sassars gästabud av en osynlig hand skrevos på
väggen och tolkades av Daniel (Dan. 5) såsom
”räknad, vägd, delad”. Tolkningen förutsätter
dock, att inskriften löd: Mène tekel perès, vilken
även torde vara den ursprungliga. — Mene
tekel har sedan fått beteckna en varning för
kommande olycka.
Mengare’lli [mäqga-], G i u 1 i o,
italiensksvensk dansör (f. 1920 13Ä), verksam vid Kungl.
teatern i Stockholm sedan 1938, premiärdansör
1945. M. har med stor framgång uppträtt i
”Concerto”, ”Armidas paviljong”, ”Coppelia”,
”Petruschka”, ”Kärleksprovet”, ”Johannesnatten”,
”Giselle”, ”Fröken Julie” och ”Oscarsbalen”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
