Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messläktet - Mest gynnad nation - Mestis - Mesto - Mestre - Meštrović, Ivan - Mesyr - Meta - Meta - Metà - Metabola - Metabolism - Metacarpus - Metacenterhöjd - Metacentrum - Metafas - Metafor - Metafosforsyra - Metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Mest gynnad nation—Metafysik
854
mörkt gråbruna. Längd intill 136 mm. Den är
allmännast i s. och mellersta Sverige.
Nordiska mesen, gråmesen el. t a 111 i t a n, P.
borealis (atricapillus b orealis), liknar föreg. art
men har askgrå rygg samt stjärt- och
vingpennor med breda, ljusgrå kanter. Den förekommer
allmänt i barrskog över hela Sverige (utom på
Gotland). Längd intill 138 mm.
Mest gynnad nation, se Handelspolitik, sp. 845.
Mestis (sp. mesti’zo, av lat. mixtus, blandad),
avkomling av vit och indian i Latinamerika.
Spanjorer och portugiser förde urspr. icke många
kvinnor över till Amerika. I stället ingingos
förbindelser med indiankvinnor, och rasblandningen
har sedan fortsatt i stor utsträckning, så att en
god del av befolkningen i det tropiska Amerika
nu utgöres av m., vilka måhända komma att
utgöra det viktigaste befolkningselementet i dessa
länder. I spanska Amerika anses de utgöra l/3
av befolkningen. Även på Filippinerna användes
beteckningen m. för halvblod.
Me’sto [-tå], it., mus., sorgset, sorgbundet.
Mestre, förstad till Venedig.
Mestrovic [mä’/tråvitj], Ivan, jugoslavisk
konstnär (f. 1883), är Jugoslaviens störste artist,
särsk. på skulpturens område, fick efter 1 :a
världskriget plats som lärare vid konstakad. i
Zagreb och är sedan 1922 dess rektor. M. anslöt
sig tidigt till den kroatiska folkkonsten; dess kraft
och otymplighet kom att prägla många av hans
monumentala verk. Till dessa höra den rika
utsmyckningen i det dalmatinska Racickapellet i
Cavtat (1920—22) samt framför allt
”Monumentet över den okände soldaten” (1938) på berget
Avala nära Belgrad. Sin europeiska berömmelse
vann M. genom en rad utställningar, särsk. i
London 1919. Bl. a. har M. utfört en hel del
bibliska motiv, ”Adam och Eva”, ”De fyra
evan-gelisterna”, ”Nedtagandet från korset”; i ”Guds
fot” avspeglar sig hans hemlands religiösa
uppfattning. Berömd blev hans grupp ”Ridande
indianer” i Chicago (se bild vid Jugoslavien,
sp. 621). Även som porträttör är M.
framstående, och han har i Jugoslavien utfört
åtskilliga monument, somliga av bisarr hållning,
t. ex. över biskop Grgur av Nin i Split
(Diokle-tianpalatset). M. är även målare och grafiker.
— Litt.: Kosta Strajnic, ”1. M.” (1919) och
”Mestrovic-Werk” (1935).
Mesyr (fr. mesur e), åtgärd; nästan blott i
halvmesyr.
Meta’, grek., mellan, efter; ofta i
sammansättningar.
Meta (plur. metae), lat., mål, målpelare, se
Cirkus 1).
Meta [-ta’], it., hand., se A meta.
Metabola [-bå’la], zool., se Insekter, sp. 52.
Metaboli’sm, ämnesomsättning (se d. o.).
Metaca’rpus, mellanhanden (se Hand).
Metace’nterhöjd, se Metacentrum.
Metace’ntrum, skeppsb., är, då t v ä
r-skeppsmetacentrum avses, den punkt Mt,
där vertikalen genom deplacementets (P)
tyngdpunkt C vid liten krängning (92) skär fartygets
medelplan i M (se fig.). Avståndet mellan de-
placementets
tyngdpunkt C
i upprätt läge
och Mt kallas
m e t a c e
n-t e r r a d i e
och betecknas
med r.
Avståndet mellan C
och fartygets
tyngdpunkt G
betecknas med a. r—a och kallas
metacenter-h ö j d. Metacenterhöjden för en del fartygstyper
äro: för moderna slagskepp 1,5—2,6 m, svenska
pansarskepp 1,0—1,4, jagare o,e—1,1, större last
och passagerarfartyg o,3—0,7, större segelfartyg
med homogen last 0,5—0,8 samt för mindre
segelfartyg med homogen last o,s—1,5 m. För
handelsfartyg varierar metacenterhöjden i hög grad med
lastens beskaffenhet. —
Långskeppsmeta-centrum definieras på samma sätt som
tvär-skeppsmetacentrum, dock med den skillnad, att
fartygets rörelse är långskepps (trimförändring).
Långskeppsmetacenterhöj den R—a är väsentligt
större än tvärskeppsmetacenterhöjden och
kan approximativt angivas till minst =
far-tygslängden.
Metafäs, biol., se Celldelning, sp. 570.
Metafor [-å’r] (grek, metaforä, överföring),
språklig beteckning, som sättes i st. f. det
vanliga (s. k. egentliga) uttrycket för en sak
(begrepp o. s. v.), emedan den i något avseende
liknar detta, t. ex,: ”hon är ett rivjärn”, ”nattens
ögon ( = stjärnorna) glänste”. Många vanliga
ord äro m., t. ex. bords-Jo t, havs-arm, näs-vingar,
människo-awden (ande eg. = andedräkt).
Stilistiskt (poetiskt, retoriskt) nyttjas m. avsiktligt
som uttrycks- och stämningsmedel. M. tages som
term även liktydigt med trop, och om dess
innebörd råda de mest skilda åsikter. — Litt.: H.
Werner, ”Die Ursprünge der Metapher” (1919);
A. Nyman, ”Metafor och fiktion” (1922); O.
Holmberg, ”Inbillningens värld”, H:i (1929).
Metafosforsyra, kem., se Fosfor.
Metafysik. Vid samlandet av Aristoteles’ verk
placerade hans kommentatorer den ”första
filosofien” efter de naturvetenskapliga skrifterna
(grek, meta’ ta’ fysika’, d. v. s. efter det, som
avhandlade naturen), varav termen m. uppkom.
Den kom sedan att beteckna vetenskapen om det,
som ligger bortom det sinnliga och gäller tingens
väsen. Till skillnad från ontologien brukar m.
även sägas efterforska den yttersta grunden till
allt och har i kraft därav tidigare ansetts utgöra
den viktigaste delen av filosofien. — Inom m.
brukar skiljas mellan m on i s m, som antar en
yttersta grund, dualism, som antar två, och
pluralism, som antar flera sådana. Den
yttersta grunden identifieras vanl. med Gud, och
därvid skilj es mellan monistisk t e i s m och p a
n-teism (se dessa ord). Till m. räknas även
frågorna, om den yttersta grunden är materiell (m
a-t e r i a 1 i s m) el. ideell (idealism) och i senare
fallet om den är av intellektuell art (i n t e 11 e
k-tualism) el. av viljemässig natur (v o 1 u n-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
