Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meteorologiska tecken - Meter - Metersystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Metersystemet
878
Regn:
någorlunda jämnt regn (ej
regnskurar el. duggregn).
Duggregn:
talrika och ytterst små droppar
(diam. < 0,5 mm).
Regnskurar.
Snöfall:
någorlunda jämnt snöfall (ej
snöbyar).
Snöblandat regn.
Snöbyar.
Kornsnö:
mycket små, ogenomskinliga
snökorn (diam, oftast < 1 mm).
Snöhagel (trindsnö):
ogenomskinliga, vita korn
(diam. 2—5 mm).
Småhagel:
halvgenomskinliga, glaserade
korn med kärna av snöhagel
(diam. 2—5 mm).
Ishagel:
stora, genomskinliga el.
halvgenomskinliga iskulor el.
isbitar (diam. 5—50 mm).
Iskorn:
helt genomskinliga korn (diam.
1—4 mm).
Isnålar:
stavar el. plattor, som nästan
sväva i luften och glittra särsk.
i solsken.
Lågt snödrev:
intet snöfall, snön driver så
lågt över marken, att drevet
ej når manshöjd.
Högt snödrev:
intet snöfall, men snön driver
så högt över marken, att
drevet når över manshöjd.
Snöyra:
snödrev i samband med snöfall,
el. så tätt och högt snödrev, att
observatören ej kan avgöra, om
snö samtidigt faller.
Ren luft:
synvidd >150 km.
Torrdis (solrök):
svnvidd 10—150 km, i allm. <7
50 km.
Dimdis:
synvidd 1—10 km (lätt dimdis,
svnvidd 2—10 km, angives med
= °).
Låg dimma:
dimman når ej manshöjd på
observationsplatsen.
Dimma:
synvidd <7 1 km.
Dagg.
Rimfrost:
små iskristaller, mest på
vågräta ytor (marken, tak o. dyl.).
Dim frost:
större iskristaller el. vita,
ogenomskinliga isavlagringar, mest
på vindsidan av uppstående
föremål (träd, stolpar).
Isbark:
genomskinliga isavlagringar
både på marken och på
uppstående föremål.
Äska vid stationen:
< 10 sek. mellan blixt och
dunder.
Åska på avstånd:
> 10 sek. mellan blixt och
dunder el. endast åskdunder.
Kornblixt:
mycket avlägsna blixtar utan
dunder.
Solsken.
Halo kring sol el. måne:
ljus ring på 220 avstånd från
sol- el. månskivan.
Krans kring sol el. måne:
ljus krans, som omedelbart
omgiver sol- el. månskivan.
Norrsken.
De allmännaste meteorologiska tecknen.
Versmått, se Metrik. — 2) Längdmått, se
Metersystemet.
Metersystemet kallas det decimalsystem för
mått och vikt, som är grundat på metern som
enhet. M. grundlädes i Frankrike efter revolutionen
1789. På grund av de olägenheter, som åtföljde
begagnandet av en mångfald olika enheter för
mått och vikt, framkom obetvingligt tanken på att
söka erhålla ett internationellt system på
vetenskaplig grund och genomfört med största möjliga
noggrannhet. En för ändamålet tillsatt
kommission, Commission de 1’Académie, avgav 1791 sitt
förslag, som gick ut på att enheten för längden
skulle utgöra en tiomilliondel av
jordmeridian-kvadranten och att enheten för massan skulle
erhållas genom uppvägning i lufttomt rum av den
volym rent vatten vid temp. för smältande is, som
innehölls i en kub, vars kant utgjorde en viss del
av längdenheten. Detta förslag godkändes av
nationalförsamlingen 26 mars 1791 och
sanktionerades av konungen 30 mars 1791. 22 juni 1798
överlämnade en kommitté av 12 framstående
vetenskapsmän till statsarkivet i Paris en platinastav,
som vid temp. för smältande is skulle ha
längden 1 m, och en platinacylinder med massan 1
kg, vilken i lufttomt rum skulle väga lika
mycket som 1 dm3 rent vatten vid temp. för dess
största täthet, d. v. s. 40, alltså icke fullt i
överensstämmelse med de lämnade direktiven.
Dessa prototyper utgöra arkivmetern och
arkivkilogrammet. Genom lagen 10 dec.
1799 erkändes arkivmetern såsom mètre vrai et
définitif i Frankrike, men först genom lag 4 juli
1837 genomfördes det metriska systemet
fullständigt där. I syfte att erhålla internationell
giltighet för m. höllos 1870 och 1872 internationella
meterkonferenser i Paris, vilka slutligen genom
en diplomatisk överenskommelse 1875 ledde till
bildandet av Internationella byrån för vikt och
mått. 1889 sammanträdde i Paris internationella
meterkonferensen och beslöt, att i st. f.
arkivmetern och arkivkilogrammet skulle två
internationella prototyper, en för metern och en för
kilogrammet, bilda enheterna i det metriska
systemet. Dessa internationella prototyper
utvaldes ur 30 längdmått och 42 vikter, vilka
samtidigt framställts av samma material, medan de
övriga utlottades mellan de olika staterna. Enl.
konferensens beslut är enheten för längd 1 m
och representeras av avståndet mellan
ändstrec-ken vid temp. för under en atmosfärs tryck
smältande is hos den i Pavillon de Breteuil förvarade
internationella meterprototypen. Enl.
konferensbeslut 1901 är kilogrammet enheten för massan
(d. v. s. icke en kraftenhet) och representeras av
massan hos den internationella
kilogramprototypen. Nyare bestämningar ha visat, att
jordmeri-diankvadranten är 10,000,856 m och att 1 kg
vatten under normalbetingelser intar en volym av
1,000,027 dm3. — De internationella och nationella
prototyperna äro förfärdigade av en legering,
bestående av 9 delar platina och 1 del iridium.
— Kilogrammen bestå av cylindrar med 39 mm
höjd och 39 mm diam. Ett förslag att
omdefi-niera längdenheten med hjälp av våglängden för
någon väldefinierad spektrallinje (från t. ex.
kadmium, krypton el. kvicksilver) har ännu icke
off. antagits. Inom spektroskopien utgår man
dock från att 1 m är 1,551,316,1 ggr våglängden
i 150 torr luft för den ”röda kadmiumlinjen”
(A. A. Michelson, 1895).
M. infördes i Sverige genom k. f. 22 nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
