Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Milano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Milano
20
venetianska kungadömet och tillhörde Österrike
1815—59. I den italienska enhetsstaten växte
M. till landets förnämsta industri- och
handelsstad, blev den italienska arbetarrörelsens
huvudfäste och senare utgångspunkten för den
fascistiska rörelsen. I folkmängdssiffrorna avspeglar
sig M:s utveckling sålunda: i början av
1300-talet, då det var Italiens största stad, torde
inv.-antalet ha hållit sig kring 100,000, 1714 var det
115,082, 1901 491,460 och 1932 1,014,480. —
Under 2:a världskriget drabbades M. av
omfattande skador, främst genom de häftiga allierade
flyganfallen med åtföljande bränder i mitten av
aug. 1943. Av de 27 märkligare kyrkorna
förblevo sålunda blott 5 helt oskadade, några blevo
totalförstörda, och i många fall spolierades
oersättliga interiörer. Av stadsbebyggelsen över
huvud beräknas nära V3 ha blivit mer el. mindre
krigsskadad. Återuppbyggnadsarbetet har
emellertid bedrivits med stor energi, och bl. a. ha
nya, moderna affärshus och bostadsområden
anlagts.
M. är en av Italiens modernaste städer.
Kärnan är den gamla staden, som är nästan
cirkelrund och vars gator utstråla från Piazza del
Duomo. Här ligger den stora, femskeppiga, i
vit marmor uppförda domen, påbörjad 1386 men
fullbordad först 1813. Den är starkt präglad av
gotik (till stor del under tyskt inflytande) med
exteriören rikt utsirad med små torn och fialer
och ej mindre än 2,300 statyer. Mitt emot
domen ligger Palazzo Reale, det s. k. slottsmuseet
(utbränt), och ö. om det senare
ärkebiskops-palatset, Palazzo Archivescovile, i tidig
renässansstil. V. om Piazza del Duomo och ett par
kvarter bortom denna ligger Biblioteca
Ambrosia-na, uppfört 1564—1631, och strax n. därom
börsen (Borsa), huvudpostkontoret och
telegrafverket. Vid Piazza della Scala ligga Banca
Com-merciale och Palazzo Municipio (rådhuset),
fullbordat 1560, samt mitt emot det senare Teatro
alla Scala (1776—78) med 3,600 sittplatser, en
av Europas största och mest berömda teatrar
(berömt teatermuseum). Från Piazza del Duomo
går mot n. v. den breda Via Dante till Foro
Bonaparte och Castello Sforzesco, uppfört 1368—
1450 av hertigarna av husen Visconti och Sforza
och senast stadsmuseum (allvarligt skadat),
innehållande saml. av konst och konsthantverk samt
myntkabinett. N. v. därom utbreder sig M:s
största park, den 47 har omfattande Parco, i
s. v. flankerad av nordbangården (Stazione
Fer-rovie Nord), i n. ö. av Arena, en amfiteater med
30,000 sittplatser. Jämte domen framstå i gamla
staden några andra äldre kyrkor; de förnämsta
äro San Lorenzo, gr. på 300-talet och i sin
centrala anläggning av gammalkristen prägel,
San Ambrogio, också en gammalkristen kyrka
med stort atrium, som ombyggdes på 1000-talet
med utpräglade lombardiska drag och med sin
pelarväxling och sitt valvsystem blev
banbrytande för den romanska stilen (själva kyrkan intakt
men Bramantes portik och sakristian med
Tie-polos fresk förstörda), samt San Satiro, som vid
1400-talets slut ombyggdes i renässans, ett av
Bramantes (se d. o.) tidigaste verk. Santa Maria
delle Grazie, i vars klosterrefektorium Lionardo
da Vinci utförde ”Nattvarden”, erhöll mycket
betydande skador på själva byggnadskroppen, men
tack vare stabila skyddsanordningar led
målningen ingen ny åverkan. Gamla stadens yttre
kvarter uppvisa bl. a. den vackra parken Giardini
Pubblici i n. ö. Vid denna ligger bl. a. teknisk
högsk. (Instituto Tecnico superiore) och Villa
Reale (museum för modern konst). Gamla
staden är utåt begränsad av en ring boulevarder,
de s. k. bastioni, som anlagts, där den gamla
spanska stadsmuren låg. Utanför Bastione di
Porta Venezia ligger den 1931 uppförda
centralbangården (Stazione Centrale), en av de största
i Europa. I förstaden Cittå degli Studi, belägen
2 km ö. om ö. slutpunkten för Bastione di Porta
Venezia, äro de nya vetenskapliga inst. förenade,
bl. a. det 1924 grundade statsuniv. och
polytek-niska inst. M. äger dessutom ett fritt univ., gr.
1924, lantbrukshögsk., handelshögsk.,
veterinär-högsk., konst- och musikakad. samt ett tiotal
större bibi., däribland det 1770 stiftade
national-bibl. i Palazzo di Brera med över 300,000 bd
och 2,000 handskrifter samt Ambrosianska
biblioteket (se d. o.). Stadens förnämsta museum
är Breragalleriet (återuppbyggt efter
krigsskador-na), som jämte myntsaml. och bibi, innehåller
en rik saml. tavlor, bl. a. av Mantegna, Rafael
och Tizian samt de lombardiska mästarna,
däribland fresker av Luini och Bramantino. Museo
Poldi-Pezzoli (byggnaden nästan totalförstörd)
har också en dyrbar tavelsaml. samt vävda
tapeter, vapen m. m.
M:s storhet som handels- och industristad är
grundad på dess utomordentliga trafikläge inom
den lombardiska slättens bördigaste del, med
bekväma kommunikationer till n. Italiens övriga
delar. Här sammanlöpa också några av de
viktigaste alpvägarna, och denna omständighet jämte
stadens långt mot n. framskjutna läge åstadkom,
att den redan tidigt blev en den sydeuropeiska
kulturens utpost mot Mellaneuropa och fick sina
intressen orienterade åt detta håll. I våra dagar
mötas här de stora järnvägslinjerna från Mont
Cenis, S:t Gotthard och Simplon samt de
italienska linjerna från Genua, Bologna och Verona
—Venedig. Staden har fyra järnvägsstationer
samt regelbunden lufttrafik med
Trento—München, Venedig, Rom och Turin från de båda
flygstationerna Cinisello och Taliedo. De gynnsamma
trafikförhållandena och anhopningen av stora
kapitaltillgångar ha gjort M. till Italiens största
industristad, med sidenfabrikation, tillv. av
konstsiden, linne- och bomullstyger. Vidare finnas här
stora bilfabriker (Alfa Romeo, Isotta Fraschini),
en av Italiens förnämsta flygplanfabriker
(Cap-roni), Bredas mekaniska verkstäder med
mångsidig produktion, kemisk och pappersindustri. Det
är Europas största centrum för handeln med silke
och siden (stor årlig mässa). Sedan 1933 hålles
i M. den s. k. Triennalen, en i regel vart tredje
år återkommande internationell utställning av
modern konstindustri och arkitektur. — Litt.: C. M.
Ady, ”History of Milan under the Sforza”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
