Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina (sprängladdning) - Mina (fiske) - Minahassa - Minaret - Minas de Riotinto - Minas Geraes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Mina—Minas Geraes
52
åstadkommer, el. de ultrakorta, för det
mänskliga örat ohörbara ljudvågor, som utsändas av
ett maskindrivet fartyg. — Magnetiska m.
äro antingen magnetnålsminor el. induktionsminor.
Då ett fartyg passerar över en m. av första
typen, uppstår en förändring i det jordmagnetiska
fältet, magnetnålssystemet vrider sig kring sin
axel, varvid strömmen slutes från ett elektriskt
batteri till m:s sprängrör. Induktionsminan
däremot är försedd med en induktionsspole kring en
järnkärna, vilken spole ingår i en
avfyringsström-krets. Det magnetfält, som omger ett fartyg,
inducerar vid passage över en dylik m. den för
avfyring erforderliga elektriska strömmen.
Genom utnyttjande av ett s. k. stegrelä bringas m.
icke till detonation förrän efter upprepade
passager ; detta för att försvåra svepning. —
Akustisk a-m agnetiska m. armeras genom
buller och avfyras under magnetisk påverkan. Även
den omvända kombinationen finnes. De akustiska
och de magnetiska m. äro vanl. bottenminor och
kunna med fördel fällas från flygplan, t. ex. i
trånga sund och på grunda vatten, där svepning
är försvårad.
Förankringsinrättning-e n, hos självankrande m., avser att, sedan m.
med sitt ankare fällts, reglera ankartrossens
utlöpande, så att m. kommer på önskat mindjup,
sedan ankaret nått botten. Antingen följas m.
och ankare åt till botten, där m. frigöres och på
gr. av sin flytkraft stiger uppåt, medan
ankartrossen rullas av, tills vattentrycket balanserar
det inställda f jädertrycket på en hydrostat,
varigenom vidare avrullning stoppas, el. kvarligger
m. på vattenytan, medan ankaret går till botten,
föregånget av ett lod, vars lina avpassas efter
det önskade mindjupet. När lodet tar botten och
dragningen i lodlinan upphör, spärras
ankartrossens utlöpande (jfr fig. i), och ankaret drar ned
m. till avsett djup (se fig. 3—4).
Säker-hetsinrättningen har till uppgift att
förhindra avfyringens funktionerande före
och under utläggningen. Dess konstruktion
grundar sig på m:s flytkraft el.
vattentrycket och lämpligt anbringade smältsprintar,
som efter upplösning låta ifrågavarande kraft
armera m. — M i n f ä 11 är ett stort antal m.,
mer el. mindre regelbundet utlagda inom ett
vattenområde. — M i n s p ä r r är en el. flera rader
m., utlagda under vatten på lämpligt avstånd från
varandra i en farled el. i öppna sjön inom ett
begränsat område, så att fartyg, som passera,
med största grad av sannolikhet komma att gå
Fig. 3—4. Förloppet vid fällning av självankrande
minor med lod. Fig. 4 visar dylik mina med antenn.
över el. beröra en m. Minorna utläggas på
varierande mindjup, allteftersom de avses verka mot
grundgående fartyg, 1—5 m, djupgående, 6—10
m, el. ubåtar, 10—80 m. För att öka m:s
räckvidd mot ubåtar kan m. förses med en antenn,
förenad med strömkretsen och uppburen av en
flottör el. utgörande övre delen av ankartrossen
(fig. 4). M. bringas till detonation, om ubåt
el. minsvep vidrör antennen, då ett relä i
m. sluter strömkretsen. — Minfällning
el. utläggandet av m. kan ske förutom från
minfartyg (se d. o.) jämväl från
kryssare och jagare, på vilka minor uppställas
på räls på däcket, samt från ubåtar,
försedda med mintuber el. minbrunnar,
rymmande 20—70 m., samt slutl. från
flygplan (f 1 y g m i n e r i n g). — Minvapnet
är ett sjökrigsmedel, som användes för att
försvåra fiendens tillträde till vissa
vattenområden, för att skydda el. leda in sjöhandeln
i vissa kontrollerade banor och för att skada
el. störa fienden i hans egna farvatten. —
Taktisk minering är en under sjöstrid utlagd
minspärr, mot vilken man under el. efter striden
söker manövrera fiendens fartyg. — Ang.
uppsökande och oskadliggörande av m. se Minsvepning.
Mina, fiskeriv., se Laxmina.
Minaha’ssa, n. ö. delen av Celebes.
Minaret (arab, manära, ”ljusplats”, fyrtorn),
ett till en moské hörande smäckert torn, som
upptill omges av ett öppet galleri el. balkong,
varifrån de påbjudna fem bönetimmarna utropas.
Formen växlar: en fyrsidig underbyggnad
övergår t. ex. i en åttahörning el. i en cylinder,
varifrån galleriet springer fram, och avslutas med
ett kägel-, kupol- el. lökformigt tak. Arabiska
namnet på m. är numera mi”öana, d. v. s. plats,
varifrån ’a5än (mueddins kallelse till bön) utföres.
— Se bilder vid bl. a. Islam, Istanbul och
Muhammedansk konst.
Mi’nas de Riotinto [Öä riåti’ntå], stad i
prov. Huelva i s. v. Spanien, 60 km n. v. om
Sevilla; 9,060 inv. (1940). Koppargruvorna kring
M. äro bland de rikaste i världen och utnyttjades
redan av romarna (Tharsis). Efter att länge ha
legat nere återupptogs driften 1725, men
uppsvinget började först 1873, då gruvorna
förvärvades av ett stort engelskt företag. Malmen, som
ligger nära ytan, är svavelkis med 48% svavel
och 0,5—2°/o koppar. En stor del av malmen
förädlas på stället, men betydande mängder
utskeppas över Huelva, särsk. till Wales.
Bergverken sysselsätta c:a 30,000 arb., och
årsproduktionen är nära 2 mill. ton malm.
Minas Geraes [mi’naj ’Serai’J‘1 (eg.
Minas generalisados, port., allmänna
bergverk), stat i s. ö. Brasilien; 581,975
km2, 7,839,792 inv., näst Säo Paulo
Brasiliens folkrikaste stat. M. tillhör
höglandets kärnparti och uppbygges till
största del av kristallina bergarter. Flera
stora floder upprinna här; i s. v.
förenas Rio Grande och Paranahyba till Rio
Paranå, åt n. flyter huvudfloden Rio Säo
Francisco. S. M. täckes av gles skog, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
