Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Minne
70
vetandet även sedan längre tid förflutit. Hos
samma individ kan det omedelbara behållandet
vara jämförelsevis gott, samtidigt som det
varaktiga behållandet är dåligt. Härigenom
förklaras i viss mån fenomenet, att somliga elever ej
kunna sina läxor i skolan, ehuru de vid förhör
i hemmet omedelbart efter inlärningen visat
motsatsen. — M:s innehåll utgöres av
föreställningar el. minnesbilder, vilka kunna
vara flyktiga el. otydliga el. åskådliga. Spec. hos
en del barn i skolåldern (eidetiker) uppträda
minnesbilderna med nästan samma tydlighet och
åskådlighet som själva varseblivningen. Då de
tidigare medvetenhetsinnehållen på nytt uppträda,
sägas de reproduceras. — Hur såväl
själva behållandet (retentionen) som reproduktionen
skall förklaras, är ännu osäkert. Flertalet
forskare ha tänkt sig processer i hjärnan som bärare
av minnesfunktionen, i) Enl. engram
teorien avsätter varje intryck, som via sinnesorganen
och nervtrådar når centrala nervsystemet, ett
m j n n e s s p å r (engram) i detta. Erinring
uppstår, då dessa engram på nytt aktualiseras genom
någon nervprocess. Engrammen kunna försvagas
genom överlagring el. genom den fortlöpande
ämnesomsättningen, varigenom glömskan
förklaras. 2) Enl. gestaltpsykologerna förändrar ett
nytt intryck strukturen i centrala nervsystemet.
Minnena äro alltså enl. denna s. k.
strukturteori ej upplagringar i separata celler utan
relationer mellan skilda partier. Strukturen, den
fysiologiska gestalten, lever kvar, trots att
elementen bytas ut. Glömskan sker enl.
strukturförenklingens lag. 3) Enl. vissa, särskilt
behavioristiskt orienterade, forskare medför varje nytt
intryck en modifikation av synapserna. En bana
kan förstärkas genom användning, varvid den
lättare kan användas på nytt, medan däremot en
bana, som ej användes, försvagas (k o n n e
k-tionsteori). 4) Den moderna dynamiska
uppfattningen utgår från någon av de nämnda
teorierna men betonar särsk.
behovsspänningar-nas och intressenas betydelse för glömska och
erinring.
M. företer många individuella olikheter.
Sålunda lära somliga personer snabbt och glömma
antingen fort el. långsamt, medan andra lära
långsamt och glömma långsamt el. fort.
Uppfattningen, att alla som lära långsamt, också glömma
långsamt, och att de, som lära snabbt, glömma
fort, är felaktig. — Flertalet individer äro av
s. k. blandad minnestyp, men det finns
också personer med specialminnen. Somliga
ha särsk. gott optiskt, visuellt m. el.
s y n m i n n e. Ett speciellt slag av synminne är
det t o p i s k a m., då vederbörande städse
lokaliserar sina minnesbilder i rummet, t. ex. historiska
årtal och andra uppgifter till deras platser på
lärobokens sidor. Andra ha utpräglat
akustiskt, auditivt m. el. hörselminne.
Personer med motoriskt m. el.
rörelseminne ha särsk. god hjälp av
muskelförnimmelserna vid talrörelser och läsa därför helst
högt el. åtm. röra artikulationsorganen, medan
de, som tillhöra den taktila minnestypen,
gär
na utföra skrivrörelser vid såväl inlärning som
reproduktion. Genom hj ärnpatologiska
undersökningar har visats, att minnesmaterialets
dispositioner i viss mån äro lokaliserade till bestämda
områden i storhjärnan, och ur detta förhållande
har man förklarat specialminnenas uppkomst, som
då skulle bero på funktionsdugligheten hos vissa
hjärnpartier. Huruvida det finns ett urspr.
specifikt ord-, siffer- el. musikaliskt m.,
är omstritt. Intresse och övning spela i varje
fall betydande roll för deras utveckling. Man
skiljer även mellan mekaniskt m., som är
behållandet av t. ex. en framställnings
ordalydelse utan förstående av innehållet, och j u d
i-c i ö s t m., som bygger på förståelse och ej kan
leda till reproduktion av en framställnings
ordalydelse men väl av dess betydelseinnehåll.
Minnesvidd benämnes den tid, varunder ett
intryck kan bevaras efter retningens upphörande
(retentionstiden). Den mätes bl. a. genom
igenkännings- el. reproduktionsprov. Minnesvidden
ökar snabbt under den tidigare barndomen men
företer tidigt stora variationer, beroende på
konstitutionella faktorer, intryckets styrka samt
individens behovsliv och intressen. Sin maximala
prestationsförmåga når m. i 20—30-årsåldern.
Det ändrar visserligen karaktär, men under
förutsättning av full själslig hälsa och
ändamålsenlig övning avtager det först med åldrandet.
Den vanliga uppfattningen, att förmågan att i
m. inprägla nya intryck skulle vara större i
barndomen än i ungdomen och medelåldern, är
sålunda felaktig. M. kan förbättras genom
övning, i det att man lär sig tillämpa mera
ändamålsenliga inlärningsmetoder och vänjer sig att
koncentrera uppmärksamheten.
Minnesrubbningar förekomma av
flera typer. Den vanligaste är minnesförlust
(a m n e s i). En stark chockupplevelse kan
medföra amnesi antingen för ett begränsat tidsavsnitt
kring själva chocken el. för samtliga minnen
fram t. o. m. denna, varemot retentionsförmågan
beträffande nya intryck är intakt (retroaktiv
amnesi). Hos personer med senil demens
förekommer retrograd amnesi, varvid
tidsavsnitt efter tidsavsnitt blir otillgängligt för
reproduktion med början från de mera närliggande
avsnitten (man ”går i barndom”). An ter
o-grad amnesi talar man om, då
inpräglings-förmågan för nya intryck är nedsatt el.
obefintlig, varvid dock äldre minnen väl bevaras. Ibland
inträder amnesi för vissa upplevelser av starkt
känslobetonad karaktär, s. k. förträngning.
Som ex. på s. k. p a r a m n e s i el.
minnes-förfalskning kan nämnas den företeelsen,
att en helt ny perception uppleves som bekant
(déjå vu) el. tvärtom att en väl bekant situation
uppleves som ny (jamais vu). En abnormt stegrad
reproduktionsförmåga (hypermnesi) kan
förekomma i t. ex. febertillstånd, opiumrus och
tillfällen av starkt emotionellt tryck.
Orsakssammanhanget bakom minnesrubbningarna är mycket
oklart, men schematiskt kan man särskilja två
orsaksgrupper: organiska, t. ex. hjärnskada,
hj ärnskakning el. sjukliga förändringar i nerv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
