Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morales, 1. Olallo - Morales, 2. Clary, f. Asplund - Moralfilosofi - Moral insanity - Moralisera - Moralisk - Moralisk upprustning - Moralist - Moralitet - Moraliteter - Moral sense - Morand, Paul - Mora-Nisse - Mora-Nore - Morant - Mora och Orsa tingslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Moralfilosofi—Mora och Orsa tingslag
250
som musikkritiker, dels som 2 :e kapellmästare
vid Orkesterfören. (1905—09). M. är sedan 1909
bosatt i Stockholm, där han till 1918 verkade
som musikrecensent. Han var 1918—40
Musikaliska akad:s sekr. och 1917—30 lärare i
partiturstudium och dirigering samt 1919—39 även
i orkester- och
ensem-blespelning vid
kon-servatoriet i
Stockholm; prof. 1921. Som
tonsättare har M. i en
blandning av nordisk
och spansk stil och
med drag av fransk
impressionism
framträtt med en rad
orkesterverk (en symfoni i
g moll, ”Andante
lugubre”, ”Serenad”,
”Nostalgia”;
uvertyrerna ”Försommar”
och ”Abü Casems
tofflor”), baletten ”Camachos bröllop”, sånger till
orkester och till piano, en stråkkvartett (D dur)
samt pianoverk (en sonat i Dess dur) m. m. Han
utgav 1921 (tills, m. T. Norlind) ”Musikaliska
akad. 1771—1921”, 1932 ”Musikaliska akad. 1921
—1931”, 1942 ”Musikaliska akad. 1931—1941”
och ”Handbok i dirigering” (1946). — M. är
sedan 1902 g. m. M.2).
2) Clary Charlotte M., f. Asplund, den
föreg:s hustru, sångpedagog (f. 1876 31/s). Elev
av Caroline Östberg samt J. Hey (Berlin),
uppträdde M. efter 1900 med betydande framgång
som konsertsångerska (sopran) såväl i Sverige
som på kontinenten. M. har förvärvat stort
anseende som sångpedagog, var 1925 och 1933—
34 t. f. lärare i solosång vid Musikhögsk’, 1933
ordf, och 1934—37 v. ordf, i Sångpedagogiska
förbundet.
Moralfilosofi, dets. som etik (se d. o.).
Moral insanity [må’ral insä’niti], eng.,
”moralisk idioti”, beteckning för ett mera isolerat
försvagande, resp, upphävande av etiska och
moraliska känslor vid psykiska sjukdomsformer.
Förekommer även som medfödd defekt, förbunden med
mer el. mindre utpräglade intellektuella defekter.
Moralisera, förmana, läxa upp.
Moralisk, sedlig; i enlighet med moralens el.
det allmänna rättsmedvetandets krav.
Moralisk upprustning (eng. moral
re-arma-ment), en demokratisk ideologi, som räknar
anhängare från olika raser, konfessioner, nationer
och samhällsklasser. Dess mål är ett
världssamhälle, byggt på ”absolut ärlighet, renhet,
osjälviskhet och kärlek samt Guds ledning”. Detta mål
skall nås genom ”politisk, social, ekonomisk,
nationell och internationell förändring, allt grundat
på personlig förvandling”. Rörelsen startades i
början av 1920-talet av amerikanen Dr Frank N.
D. Buchman och blev senare känd under namnet
oxfordgrupprörelsen. De nordiska länderna
nåddes av den 1934—38. I maj 1938 lanserades i
London med den hotande världskrisen som
bakgrund ett program för rörelsen Moral Re-Arma-
ment, förk. MRA, och under 2:a världskriget
koncentrerades arbetet på att stärka
demokratiernas moraliska motståndskraft. Sedan 1946 ha
varje sommar hållits världskonferenser i
Caux-sur-Montreux, Schweiz. — Litt.: P. Howard,
”Ideas have legs” (1945; sv. övers. ”Idéer på
marsch”, 1947), ”The world rebuilt” (1951; sv.
övers, s. å.); F. Buchman, ”Omskapa världen”
(1948); E. Skard, ”Ideologiens tidsålder” (1950);
Caux-rapporter” (1948 ff.).
Moralfst, sedelärare; författare, som
förfäktar moralismen.
Moralitet, se Legal och Moraliteter.
Moraliteter, en grupp av skådespel inom den
senmedeltida dramatiken, vilka kännetecknas av
att de i motsats till mysterierna i
didaktisk-pedagogisk anda behandla ämnen ur det dagliga
livet. Formen är ofta allegoriserande, de
uppträdande ej sällan personifierade egenskaper
(Högmodet, Lättjan m. fl.). M. tillhöra huvudsaki.
1400- och början av 1500-talet. De viktigaste
m. äro franska (ett 60-tal).
Moral sense [må’ral se’ns] (eng.), fil., i äldre,
särsk. engelsk filosofi vedertagen beteckning för
ett s. k. ”moraliskt sinne”, vilket omedelbart och
intuitivt skulle döma om gott och ont, rätt och
orätt. Hos Shaftesbury, Hutcheson m. fl. spelar
begreppet en ledande roll vid alla etiska
utredningar; det förekommer också på skilda håll
inom svensk 1700-talsfilosofi. — Litt.: T. T.
Segerstedt, ”M.-skolan och dess inflytande på
svensk filosofi” (1937).
Morand [mårä’], Paul, fransk författare
(f. 1888). M., som tidigare ägnade sig åt den
diplomatiska banan, blev 1932 chef för den
officiella turistbyrån i Frankrike, anknöt under 2:a
världskriget till den tyskvänliga Vichyregimen,
hade skilda diplomatiska uppdrag samt lever efter
Frankrikes befrielse i Schweiz. M. debuterade
med novellsaml. ”Tendres stock” (1921), som
skildrade engelska kvinnoöden, och utgav sedan
de cyniskt hållna novellböckerna ”Ouvert la nuit”
(1922), ”Fermé la nuit” (1923; sv. övers.
”Nätter”, 1932) och ”L’Europe galante” (1925). Ett
inslag av humor fick hans nervösa berättarkonst
i romanen ”Lewis et Irène” (1924)). I M:s
följande skönlitterära produktion märkas
”Boud-dha vivant” (1927; sv. övers. 1928) med motiv
från Asien, ”Magie noire” (1928) med motiv
från Afrika, ”Champions du monde” (1930),
som handlar om U.S.A., ”Flèche d’Orient” (1932),
”France-la-doulce” (1934), ”Les extravagants”
(1936) och ”L’homme pressé” (1941). M. har
även utg. reseskildringar, essäer m. m. Bland
hans skönlitterära studier märkes ”Maupassant”
(1942; sv. övers. 1945).
Mora-Nisse, den framstående skidlöparen Nils
Karlsson (f. 1917 25/«), Mora IFK, som 1953
hemförde sin 9:e Vasaloppsseger.
Mora-Noret, se Mora.
Mora’nt, fur., den, som gjort sig skyldig till
dröjsmål el. mora (se dessa ord).
Mora och Orsa tingslag i Kopparbergs län,
v. och n. om Siljan, bildades 1948 genom
sammanslagning av de dittillsvarande Mora tings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
