Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morgenstern, Christian - Morgenstierne - Morgenthau, Henry - Morgonbris - Morgongåva (hinderdagsgäv) - Morgongåva (Uppland) - Morgon- och aftonböner - Morgonpunkt - Morgonrodnad - Morgonstjärna - Morgon-Tidningen - Morgue - Morgårdshammar - Moria - Morian - Morin - Moring - Moringsankare - Morini, Erica - Morion (hjälm) - Morion (bergkristall) - Moripa - Morisker - Morisk stil - Morison, Robert - Morisot, Berthe - Morits (prins av Oranien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
M or genstierne—M orits
266
dikter (”In Phantas Schloss”, 1895,
”Galgen-lieder”, 1905, ”Palmström”, 1910, m. fl.), nådde
sin höjdpunkt med korta, vemodiga
stämningsstycken och religiös, mystisk, innerlig poesi. 1918
utgåvos dagboksbladen ”Stufen”. — Litt.: B.
Martin, ”C. M:s Dichtungen nach ihren
mys-tischen Elementen” (1931).
Morgenstierne, se Munthe af Morgenstierne.
Morgenthau [må’gantåu], Henry,
amerikansk politiker av judisk börd (f. 1891). M. var
1934—45 finansminister. Han var en av
Roose-velts närmaste medarbetare. M. var upphovsman
till en under senare delen av 2:a världskriget
framförd plan, Morge nthauplanen, som
avsåg att beröva Tyskland hela dess tunga
industri och förvandla det till i huvudsak ett
agrarland. Planen rönte tidigt stark kritik och fick
ingen praktisk betydelse vid de allierades
real-behandling av den tyska frågan efter kriget.
Morgonbris, månadstidning, utg. i
Stockholm, sedan 1909 organ för Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, grundad 1904 som organ
för Kvinnornas fackförbund.
Morgongåva (mlat. morganätica), i Sverige
även kallad hinderdagsgäv, en hos samtliga
germanfolk redan i deras äldsta lagar omtalad
gåva från mannen till hustrun morgonen efter
bröllopsnatten, oftast förut utlovad vid
”fästningen”. I äldre tid åtnjöt hustrun näml, ej lott
i mannens bo, och syftet med m. var att
nödtorftigt sörja för hennes underhåll efter mannens
död. Från 1644 erhöll i Sverige änkan endast
nyttjanderätt till m. i jordagods men äganderätt
till lösöret. Till 1920 hade barnlös änka rätt till
viss m. ur mannens bo, även om sådan ej
ut-fästs, men m. hade redan dessförinnan helt
försvunnit ur bruk. Vissa fideikommissbrev medgiva
dock fortfarande utanordnande av m. åt
fidei-kommissaries änka. — Från forntidens Grekland
och i Moseböckerna (2 Mos. 22) omtalas gåvor
(diaparthenia, mohär), vilka på svenska plägade
återgivas med m. men ha föga gemensamt därmed.
De voro enl. orientalisk uppfattning ett pretium
mrginitatis (ersättning för mödomen) el.
köpeskilling för bruden.
Morgongåva, stations- och industrisamhälle i
Vittinge sn i Uppland.
Morgon- och aftonböner hållas i en del
städer dagl. i kyrkan (enl. Kyrkolagen kap. 2 § 3)
men kunna numera få utbytas mot andra
andaktsstunder på lämplig tid och plats (lag 14/io 1898).
Ordning för offentliga m., med enklare och
högtidligare alternativ, finnes i Kyrkohandboken kap.
1:6. Nuv. evangeliebok innehåller ordning för
m. vid husandakt (”En liten bönbok”).
Morgonpunkt, astron., se Aftonpunkt.
Morgonrodnad, se Skymningsfenomen.
Morgonstjärna. 1) (Astron.) Benämning på
planeten Venus. — 2) (Bot.) Se
Stjämlöksläk-tet. — 3) Under medeltiden bruklig stridsklubba,
bestående av en stång (el. för rytteriet ett
kortare skaft), i vars ena ända satt en kula med
taggar och spjutspets.
Morgon-Tidningen (MT), daglig tidning i
Stockholm, utg. sedan 1944 som fortsättning av
Social-Demokraten, vars namn står kvar som
undertitel till M., huvudorgan för Sveriges
socialdemokratiska arbetarparti. Chefred, ha varit
Rickard Lindström 1944 och Gösta Elfving
sedan sistn. år. Bland medarbetarna på den politiska
avd. märkes Karl Fredriksson, som under sign.
Nordens Karlsson även är M:s ledande kåsör.
Red. för kulturavd. är sedan 1950 fil. kand.
Erwin Leiser.
Morgue [mårg], fr., bårhus, se La Morgue.
Morgårdshammar, samhälle i Norrbärke
kommun i Dalarne.
Möria, enl. 1 Mos. 22: 2 det land, där
Abraham skulle offra sin son Isak. I senare tid har
man velat förlägga offerplatsen dels till
Jerusalem, dels till berget Gerissim.
Moriän, (förr) neger.
Morin, ett gult naturfärgämne av
pyrongrup-pen, som förekommer i veden av Morus tinctoria
o. a. mullbärsväxter. Träextraktet har ännu i
dag betydelse som färgämne för ylle.
Moring, större järnring till förtöjning av
fartyg..
Moringsankare, ankare med endast en arm
och ett fly till förankring av flotte el. boj,
försedda med moring (se d. o.).
Morini [må-], E r i c a, österrikisk violinist
(f. 1906). Hon utbildade sig för Sevcik och
debuterade med stor framgång i Wien 1916. M. har
gjort sig internationellt känd som ypperlig
violinist.
Morion [mårjå’], fr., se Hjälm 1).
Mörion, se Bergkristall.
Moripa, zool., se Ripsläktet.
Mori’sker (sp. mori’scos), döpta morer och
deras ättlingar i Spanien.
Mörisk stil, se Muhammedansk konst.
Morison [må’risn], Robert, engelsk
botanist (1620—83). Han gick i landsflykt som
anhängare av Karl II, återvände med honom och
blev livmedikus, chef för de kungl. trädgårdarna
och prof, i Oxford 1669. Han var en av de
främsta förlinnéanska forskarna. På grund av
sitt arbete ”Plantarum umbelliferarum
distribu-tio nova” (1672) anses han som den förste
mono-grafen inom botaniken.
Morisot [mårizå’], B er the, fransk
målarinna (1841—95), influerad av Manet, g. m.
dennes bror. M. arbetade i olja, pastell, akvarell,
litografi och radering och är berömd för sina
kvinno- och barnbilder, dels porträtt, dels
interiörer med figurer.
Morits [må’-], furstar.
Nederländerna. Morits (holl. Maurits), prins
av Oranien (1618), greve av Nassau, ståthållare
(1567—1625), son till Vilhelm I av Oranien och
dotterson till Morits av Sachsen. Sedan M:s far
mördats 1584, blev M. ståthållare över de
nederländska prov, och överbefälhavare för republikens
krigsmakt. M., som var en synnerligen
framstående organisatör och taktiker, besegrade spanjorerna
vid Turnhout 1597 och Nieuwpoort 1600. Då
Oldenbameveld ingått det tolvåriga stilleståndet
med Spanien (1609—21), ökades M:s politiska
förhoppningar, och han kom i konflikt med Ol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
