Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mossadeq (Mossadek), Mohamad - Mossagat - Mossamedes - Mossberg, Eije - Mossdjur, bryozoer - Mosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Mossagat—Mosse
292
en ledande roll i agitationen mot Anglo-Iranian
Oil Co. och blev i april 1951 chef för den nya
regering, som i parlamentet genomdrev beslut om
förstatligande av det brittiska oljebolaget i
Persien. I samband med en regeringskris juli 1952
avgick M. men kallades efter några dagar åter
till regeringschef. De inrikespolitiska
motsättningarna skärptes emellertid alltmer, och i aug. 1953
störtades M. efter en rojalistisk kupp. Ett
flyktförsök misslyckades, och M. fängslades. Efter en
längre rättegång dömdes han till 3 års fängelse.
Mossagat, miner., se Mockasten.
Mossame’des [-dej], stad i s. Angola, vid en
liten vik på Sydafrikas västkust; c:a 15,000 inv.
Fiskindustri, god hamnplats och radiostation. En
250 km lång järnväg leder till Chibia inne i
landet. M. grundades 1840.
Mossberg, Hugo Karl E i j e, jurist,
ämbetsman, politiker (f. 1908 21/i), jur. kand, i
Uppsala 1931, e. fiskal i Svea hovrätt 1935,
assessor 1943. Vid sidan av denna tjänstgöring togs
M. i anspråk för åtskilliga andra värv: han var
sekr. i 2:a lagutskottet 1939, sekr. i Statens
ut-rymningskommission 1940—41 och följ, år
kanslichef där, 1943—44 avd.-chef i Statens
arbetsmarknadskommission. Följ, år blev M. statssekr.
i Socialdep. I 1945 års socialdemokratiska
regering blev han konsultativt statsråd, och V7 1947
övertog han chefskapet för det nyinrättade
In-rikesdep. Sedan okt. 1951 är han landshövding
i Kopparbergs län. M. har också varit led. av
1943 års civilförsvarsutredning, 1944 års militära
uppskovsutredning och Statens
utlänningskommis-sion.
Mossdjur, bryozöer, Bryozöa el. Polyzöa,
en grupp ryggradslösa, små, vanl. i havet
levande djur med i regel kolonibildande former av
polypartat
utseende. Den fria
ändan av djuret
bär talrika, med
flimmerhår
beklädda tentakler, tarmen är
hästskoformigt
böjd och
mynnar nära
munnen, blodkärl
saknas, och
nervsystemet är
mycket enkelt.
Inom kolonien
uppträder
ofta arbetsfördelning mellan
individ, som stå
i
näringsuppta-gandets tjänst,
och sådana, som utbildats till skydd etc.
Fortplantningen sker dels med ägg, dels
genom knoppning, dels (hos
sötvattensfor-merna) genom s. k. statoblaster,
fler-celliga kroppar med flytförmåga, vilka
övervintra och sedan genom knoppning bilda en ny
koloni. De enskilda individen avsöndra ett hölje,
som hos vissa former är geléar ta t, hos andra
hornartat el. förkalkat. Kolonierna bilda vanl.
ett mossliknande överdrag på stenar, alger el.
andra föremål i vattnet. — M. indelas i två
sinsemellan rätt olikartade grupper, Entoprocta,
utan kroppshåla och med analöppningen liggande
innanför tentakelkransen, och Ectoprocta, med
kroppshåla och analöppningen liggande utanför
tentakelkransen.
Mosse, benämning dels för viss
torvmarks-typ, dels för en bestämd vegetationstyp,
stundom även för torvmark i allm. (se Torvmark).
M. som benämning för viss torvmarkstyp.
Sedan gammalt ha torvmarkerna indelats i
mossar och kärr. Med m. förstås fuktiga marker,
vilka äro klädda med vitmöss- (Sphagnum-)rika
växtsamhällen el. ha ytlager, bestående av
vit-mosstorv. Med kärr förstås sanka, tidtals
vat-tenbetäckta marker, vilka sakna mosstäcke el. där
mosstäcket utgöres huvudsaki. av brunmossor
(Amblystegium). De äro vanl. uppbyggda av mer
el. mindre högförmultnade torvslag, bildade av
starr- och gräsrester (särskilt av bladvass);
stundom förekomma även gyttja el. gyttjeliknande
jordarter.
M. indelas efter olika grunder i ett stort
antal typer. Beträffande ytgestaltningen skiljer man
mellan: 1) m. med välvd (konvex) yta,
högmossar; 2) m. med plan yta, flack- el.
planmossar; 3) m. med ensidigt lutande yta,
hängmossar; 4) m. med mer el. mindre
skålformig yta, skålmossar.
Efter den topografiska belägenheten indelas de
i dalmossar, backmossar,
platåmossar etc.
Efter den tekniska användbarheten indelas de
t. ex. i torvströmossar och
bränntorvmossar.
M. äro till sin geografiska utbredning
huvudsaki. bundna till jordens tempererade delar och
särskilt till n. halvklotets. I Sverige förekomma
de allmänt, utom inom landets mest kalkrika
områden, t. ex. Öland, Gotland och vissa delar av
Jämtland. De med avseende på ytgestaltningen
urskilda mossetyperna äro i uppträdandet
företrädesvis bundna till bestämda klimatområden.
Så t. ex. förekommer högmossetypen i Sverige
allmännast och mest utpräglad inom Sydsveriges
mera nederbördsrika delar, ss. v. Småland och
s. Västergötland. I Norrland spelar
högmossetypen en mycket liten roll; flackmosse- och
häng-mossetyperna äro däremot vanligast i n. Sverige.
Högmossen är den mossetyp, som man
vanl. förbinder med ordet ”mosse”. På typiskt
utbildade högmossar kan man urskilja tre
partier av mycket olika skaplynne: mossplanet,
moss-randen och mosslaggen. Mossplanet bildar
högmossens centralparti och är till arealen det
största. Det är nästan plant el. endast
obetydligt välvt. Det är inom detta parti, som
högmossens höj dtillväxt huvudsaki. försiggått.
Mosspla-nets ytrelief och vegetation växla beroende på
högmossens utvecklingsgrad (”mognad”) och
belägenhet i klimatiskt hänseende. Sålunda är ytan
hos vissa högmossor starkt tuvig och hos andra
Mossdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
