Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowinckel, 2. Agnes - Mowinckel, 3. Sigmund - Movipa - Moyen - Moyen Congo - Mozambique - Mozaraber - Mozart, Wolfgang - Mozarteum - Moälven, Moån - mp - M. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
M o vipa—M. P.
334
1929—35 till Det nye teater. M:s förnämsta
rollskapelse är fru Alving i ”Gengångare”.
3) Sigmund Olaf Plytt M., den föreg:s
kusins son, teolog (f. 1884), teol. dr 1916, prof,
i G. T:s exegetik vid univ. i Oslo 1922. M. har
gjort viktiga insatser på flera områden av det
gammaltestamentliga studiet. Särsk. har han
varit banbrytande i fråga om psalmforskningen
(”Psalmenstudien”, 1—6, 1921—24). Av M:s
rika produktion må dessutom nämnas ”Profeten
Jesaja” (1925), ”Jesajadisiplene” (1926), ”Det
gamle testamentes salmer i oversettelse” (1923),
”Diktet om Ijöb" (1924), ”Hvad har vi som
kristne i det gamle testament?” (1922). M. är
medred. för och medarbetare i den nya norska
övers, av G. T., av vilken 3 dir
(Moseböckerna och Profeterna, 1929—44) utkommit. M. är
vidare hedersdr vid flera utländska univ., i Lund
1923. M. anslöt sig 1934 till grupprörelsen och
har varit verksam för buddistmissionen.
M o vipa, zool., se Småsnäppsläktet.
Moyen [mæajå’], fr., medel, utväg.
Moyen Congo [mwajå’ kägå’], territorium i
Franska Ekvatorialafrika.
Mozambique [måzäbi’k], fransk form för
Moqambique.
Mozaräber (sp. mozärabes, av arab,
participial-formen musta’’riba, främlingar bland araberna,
oäkta araber), urspr. de arabiska stammar, som
icke direkt härstammade från stamfadern Qahtän,
sedermera de kristna i Spanien på det arabiska
väldets tid. Dessa följde en särskild liturgi,
moz-arabiska liturgien, som begagnades till
slutet av 1000-talet men ännu i modifierad form
förekommer i en och annan kyrka i Spanien.
Mozart [må’tsart], Wolfgang Amadeus,
österrikisk tonsättare (1756 27/i—91 5/t’). Fadern,
Leopold M. (1719—87), var hovkompositör
hos ärkebiskopen av Salzburg. M. föddes i
Salzburg, fick en vårdad musikalisk uppfostran och
uppträdde 1762 i München och Wien som
underbarn. 1763—66 företog fadern en lång
konsertresa till Frankrike och England med sonen och
dottern Maria Anna M. 1768 gick färden till
Wien, där M. skrev sin första opera, ”La finta
semplice”, som dock ej uppfördes. Hans sångspel
”Bastien und Bastienne” gavs dock s. å. I Milano
fick han uppförd sin första större opera,
”Mitri-date”, 1770. Under 1770-talet arbetade han vidare
i Salzburg och skrev oratorier, mässor, sceniska
verk, symfonier och pianostycken. 1777—78
studerade han i Mannheim och Paris. M:s stil visar
vid denna tid en dragning åt affekterad
sentimentalitet. För München skrev han 1779 sin
”Ido-meneo”, en stor, allvarlig opera, som utvisar full
mognad. 1781 lämnade han definitivt Salzburg
och uppehöll sig i Wien genom pianolektioner och
kompositionsuppdrag. Den enda anställning han
fick var som kejserlig kammarkompositör 1788.
Hans liv var i fortsättningen en tragedi, som
kulminerade med hans begravning i en
gemensamhets-grav på fattigkyrkogården, bevistad varken av
familj el. vänner. M:s kompositioner under
1780-talet visa den fullt utvecklade mästaren, som inom
nästan alla musikaliska konstformer kunde skapa
något fullödigt och bestående. Tydligast
framträder hans överlägsna begåvning inom operan,
framför allt opera buffan. Där skrev han sitt avgjort
främsta monumentalverk, ”Don Giovanni” (Prag
1787; ”Don Juan”, Sthlm 1813), med vilken
opera buffan som konstform nått sin kulmen.
En annan buffa, ”Cosi fan tutte” (Wien 1790;
”Troheten på prof”, Sthlm 1830), hade god musik
men underhaltig text. M:s första klassiska opera
inom sångspelet var ”Die Entführung aus dem
Serail” (Wien 1781; ”Enleveringen ur seraljen”,
Sthlm 1814). Sedan följde det mindre betydande
stycket ”Der Schauspieldirektor” (Wien 1786;
”Teaterdirektören”, Sthlm 1857). Kort därefter
uppfördes dock ett av hans främsta verk, ”Die
Hochzeit des Figaro” (Wien 1786; ”Figaros
bröllop”, Sthlm 1821; libretton en omarb. av
Beau-marchais’ stycke). Slutligen skrev han ”Die
Zauberflöte” (Wien 1791; ”Trollflöjten”, Sthlm
1812), som ej sällan ställts framför ”Don
Giovanni” och bildar epok inom sångspelet. M:s
verksamhet blev av genomgripande betydelse även på
andra musikens områden. Inom symfonien skrev
han bl. a. 1788 de storslagna tre i C dur
(”Ju-piter”). g moll och Ess dur (”Svansymfonien”).
Även kammarmusiken blev genom honom höjd
till ett högre plan. Han upptog här Haydns stil,
dock utan att direkt efterbilda denna. Oftast
spelade äro de sex Haydn tillägnade kvartetterna
(1782). Även kammarmusiken med piano odlade
M. med glänsande framgång. Särskilt kvintetten
i Ess dur (1784) har blivit populär. M. var
måhända sin samtids ypperste pianokonstnär, och för
detta instrument skrev han förutom flera sonater,
fantasier m. m. en mängd konserter. Mest berömd
är d-mollkonserten (1787). Under sina sista år
skrev han gärna vokala verk, och de studier han på
1780-talets slut ägnade Bachs och Händeis
mästerverk gåvo honom mäktiga impulser. Sitt bästa
inom den kyrkliga stilen gav han i ett rekviem, som
han ej hann avsluta. — M:s produktion var
utomordentligt stor såväl i universell behärskning av
nästan alla konstformer som i kvantitativt
hänseende. De musikaliska idéerna flödade fram i
överväldigande rikedom. — Litt.: Biografiska
hänvisningar i H. Aberts bearbetning av O.
Jahn, ”W. A. M.” (6:e uppl., 2 bd, 1923—24);
A. Schurig, ”W. A. M.” (2:a uppl., 2 bd, 1923);
B. Paumgartner, ”M.” (1927); D. Hussey, ”M.”
(s. å.); H. Ghéon, ”Promenades avec M.” (1932);
A. Einstein, ”M.” (1945).
Mozarteum [måtsarté’om], ett 1842 i
Salzburg grundat konservatorium med särskilt
Mo-zartmuseum.
Moälven, M o å n, upprinner i s. delen av
Åsele sn i Lappland, flyter i Ångermanland under
namnen Åseleån, Norra Anundsjöån, Kubbeån,
Själevadsån m. fl. genom Anundsjön och
Själe-vadsfjärden samt mynnar i Domsjöfjärden, 3
km s. om Örnsköldsvik. Flodomr. 2,280 km2;
längd 140 km.
mp, mus., me’zzo pia’no, halvsvagt (el. me’no
pia’no, mindre svagt).
M. P. [e’m pf], eng. förk. av Member of
Par-liament, parlamentsledamot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
