Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mufti - Mugg - Mugil - Muhammed el. Mohammed - Muhammed Ali (persisk schah) - Muhammed Riza Pehlevi (persisk schah) - Muhammed I (turkisk sultan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Mugg—Muhammed
340
man, som på anhållan är skyldig att avge sitt
utlåtande rörande alla teologiska, moraliska,
civilrättsliga och kriminala spörsmål.
Mugg, veter., en hos hästen förekommande
sjukdom i huden under hovskägget, vilken i
lindrigare fall endast föranleder avfjällning av
överhuden men i svårare mer el. mindre djupgående
inflammatoriska processer, svårläkta sår och
avstötande av brandiga hudpartier (muggbrand).
Orsaken till sjukdomen antages vara fuktighet,
orenlighet och i vissa fall ett smittämne. Rasp
är en form av m., som sträcker sig ovan kotleden
upp mot hasen.
Mügil, zool., se Multesläktet.
Muha’mmed el. M o h a’m med, arabisk
reli-gionsstiftare (omkr. 570—632). Han föddes i
Mecka och tillhörde Häschims släkt av
kureischi-ternas stam. Tidigt föräldralös, upptogs M. av en
farbroder, Abu Tälib. I sitt 25 :e år blev han
kameldrivare i tjänst hos en rik köpmansänka,
Chadidja, som snart, ehuru betydligt äldre, ingick
giftermål med honom. M. kunde sedan leva som
rik köpman. Efter någon tid började M. ägna sig
åt religiösa betraktelser, fastor och böner. Så
förbereddes den världshistoriskt betydelsefulla
vändning i hans liv, som vanl. anses infalla i hans
40 :e år.
Om kristendomen visste M. knappast annat än
några förvridna legender. Däremot hade han lärt
känna rätt mycket av judarnas religiösa tro, varav
det betydande judiska inslaget i hans lära
förklaras. Men den egentliga drivkraften till den nya
vändningen i hans liv var övertygelsen, att Gud
utkorat honom till sändebud och profet. Insikten,
att Gud är blott e n, att avgudarna äro idel
få-fänglighet och att deras dyrkan framkallar Hans
vrede och straff, grep honom med profetisk kraft.
Från denna stund ägnade han sitt liv åt predikan
för människorna för att rädda dem från
helvetets eld och omvända dem till den ende sanne
Guden. Han kan dock icke i andlig höghet
jämföras med G. T :s största profeter. Han tillät sig
mångahanda ”fromma svek” och lät ofta sina
”uppenbarelser” komma som direkt försvar av
dylika. I sitt 40 :e år fick M. en natt under
an-daktsövningar på berget Hirä genom ängeln
Gabriel den uppmaning från Gud, som innehålles i
koranens kap. 96 : 1—5, och från den natten, lai’lat
el-qadr (”allmaktens” el. ”beslutets natt”), räkna
hans bekännare början av hans profetiska sändning.
Nya uppenbarelser kommo, och de gudomliga
orden upptecknades av någon troende. De samlades
och ordnades redan tidigt i ”kapitel” (süra,
egentligen ”rad”, ”ordning”; se vidare Koran). Men
M:s predikningar och anspråk på gudomlig
sändning möttes blott av hån och förakt, även från
hans närmaste släkt. Omkr. tolv år kämpade M.
med obetydlig framgång för sin lära (se Islam)
mot meckanernas ständigt växande förbittring.
Omsider lyckades han vinna en mängd ansedda
män av de mäktiga stammarna Chazradj och
Aus i Jatrib och därigenom göra ett slut på
dessa stammars långvariga inbördes stridigheter.
Sommaren 622 utvandrade han dit (se Hidjra).
I Jatrib, som därefter fick namnet Medinet en-
Nebi, ”profetens stad” (därav Medina), lät M.
bygga en moské för de troende och införde en
mängd nya anordningar. Av den fornarabiska
religionen upptog han allt, som lät förena sig med
islams stränga monoteism, och särskilt
vallfärderna till Kaba. Efter Chadidjas död_äktade han sin
vän Abu-Bekrs tioåriga dotter, Äischa, och tog
sig efter hand flera hustrur. Mot Mecka
började han en krigisk politik, i det att han genom
ständiga anfall på dess karavaner skadade dess
handel. Detta ledde slutligen till öppen fejd
mellan de båda städerna, och med 300 man mot 950
vann M. (624) den mångbesjungna segern vid
Bedr, s. v. om Medina. Från denna stund växte
M:s makt med hast. Han utsände varje år åt
alla håll expeditioner, som dels med våld omvände
tredskande stammar, dels genom utsikt till rika
byten lockade ännu flera till fredlig underkastelse.
Efter fredlig uppgörelse mellan M. och mecka
-nerna och nytt fredsbrott från de senares sida
tågade M. i början av 630 med 10,000 beduiner
mot Mecka och intog nästan utan motstånd sin
fädernestad. Hans välde sträckte sig nu till
Arabiens avlägsnaste trakter. I mars 632 företog
M. sin sista vallfärd, ”avskedets vallfärd”, till
Mecka och påbjöd då en mängd borgerliga och
religiösa stadgar. Han dog i Medina 8 juni 632.
M:s släkt fortplantades endast genom den yngsta
av Chadidjas fyra döttrar, Fätima, som i sitt
giftermål med M:s kusin och fosterson Ali
erhöll sönerna Hasan och Husein. Från rent etisk
synpunkt är M. allt annat än en stor man,
men bristen på strängt sedligt medvetande och
hans oklara tankar över alla andliga ting voro en
oundviklig följd av den tid och det folk han
tillhörde. På grund av de världshistoriska följder
hans liv medfört, måste M. likväl räknas bland
jordens märkligaste män. — Litt.: F. Buhl, ”M:s
liv” (1903); omarb. ty. uppl. 1930); T. Andræ,
”M., hans liv och tro” (2:a uppl. 1950; tills, m.
G. Widengren).
Muha’mmed, furstar.
Persien. 1) Muhammed Al i, schah (1872
—1930), efterträdde 1907 sin fader
Musaffer-ed-din och visade sig starkt reaktionär gentemot
företrädarens tendenser till införande av
konstitutionellt regeringssätt. Då han dessutom måste
giva vika för den allt starkare påtryckningen
från de europeiska makterna, som resulterade i
det Persiens självständighet starkt hotande
fördraget av 31/t 1907, måste M. slutl. (1909) offra
sin tron för det alltmera växande motståndet i
landet. Han levde sedan som privatman,
huvudsaki. i Paris.
2) Muhammed RizaPehlevi, schah (f.
1919), efterträdde sin fader Riza Pehlevi vid
dennes abdikation i sept. 1941. M. förmäldes i mars
1939 med prinsessan Fawzia, äldsta syster till
konung Faruk av Egypten. I detta äktenskap,
som upplöstes officiellt i nov. 1948, föddes 1940
en dotter. I febr. 1951 gifte M. om sig med
Soraya Esfandiari-Bakhtiari (f. 1932), dotter till
en ämbetsman, vars fader är bakhtiari-stammens
härskare. Se vidare Persien, historia.
Turkiet. 1) Muhammed I, sultan, Bajasid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
