Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Müller, Caroline, f. Halle - Müller, Erik - Müller, Friedrich (Maler Müller el. Teufelsmüller) - Müller, Friedrich (språkforskare) - Müller, Friedrich-Wilhelm - Müller, Georg Elias - Müller, Hermann - Müller, Iwan von - Müller, Johannes von (historiker) - Müller, Johannes (teolog)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Müller
434
anställd vid Kungl. teatern i Stockholm. M. var,
då hon lämnade Köpenhamn, redan den kungl.
danska scenens främsta kvinnliga kraft och
intog, sedan Elisabet Olin dragit sig tillbaka,
samma ställning vid Gustav III:s operor, där hon
också var en högt skattad lärarinna. Bland
hennes roller märkas Alceste, Armida, Ifigenia, Dido
i ”Dido och Aeneas” och Kristina Gyllenstierna
i ”Gustaf Wasa”.
Müller, Erik Gottlieb, anatom (1866—1923).
Han blev med. dr i Lund 1895, s. å. e. o. prof,
i histologi vid Karol. inst. och 1899 prof, i
anatomi. Han var en framträdande personlighet
inom Sveriges vetenskapliga värld, framstående
både som forskare och föreläsare. Han utg. bl. a.
”Lärobok i ryggradsdjurens jämförande anatomi”
(1916).
Müller, Friedrich (kallad Maler
Müller el. T e u f e 1 s m ü 11 e r), tysk författare
(1749—1825). Urspr. målare och etsare, bosatte
sig M. 1778 i Rom, där han snart blev katolik.
På äldre dagar förföll han alltmer och måste
försörja sig som ciceron. Redan 1775 framträdde
han som skald med idyller, t. ex. ”Die
Schaaf-Schur” och ”Das Nusskernen”. Han skrev även
ballader i Bürgers stil samt ett dramatiskt
fragment "Situation aus Fausts Leben” (1776). M:s
”Werke” utgåvos i 3 bd 1811. — Litt.: Biogr.
av F. Denk (1930).
Müller, Friedrich, österrikisk
språkforskare (1834—98), från 1869 prof, i jämförande
språkforskning och sanskrit vid univ. i Wien.
Han utgav arbeten inom iransk och armenisk
filologi och en stor vetenskaplig översikt över alla
jordens språk, ”Grundriss der
Sprachwissen-schaft” (1876-—88), nu föråldrad men ännu
oöverträffad. M. verkade även som etnografisk
förf.
Müller, F r i e d r i c h-W i 1 h e 1 m Karl, tysk
orientalist (1863—1930), 1887 anställd i Museum
für Völkerkunde, Berlin, 1906 föreståndare för
dess östasiatiska avd. M. bidrog verksamt till
utforskningen av de s. k. Turfan-fynden och
behandlade även språkliga o. a. problem på
kinesiska, japanska, uiguriska m. fl. språkområden.
Müller, Georg Elias, tysk psykolog (1850
—1934), prof, i filosofi och psykologi i
Göttingen 1881—1922. M. var en av den experimentella
psykologiens pionjärer och utförde banbrytande
arbete framför allt inom psykofysik,
minnesforskning och synsinnets psykologi. Inom
psyko-fysiken sammanfattade han sina resultat i ”Zur
Grundlegung der Psychophysik” (1878) och ”Die
Gesichtspunkte und die Tatsachen der
psycho-physischen Methodik” (1904). På
minnespsykolo-giens område märkas ”Experimentelle Beiträge
zur Untersuchung des Gedächtnisses” (1893; tills,
m. F. Schuhmann) och ”Zur Analyse der
Ge-dächtnistätigkeit und des Vorstellungsverlaufes”
(3 bd, 1911—17). Färgseendets psykologi ägnade
han bl. a. ”Über die Farbenempfindungen” (2 bd,
I93°), vari han modifierade E. Herings
färgsin-nesteori. Bland övriga skrifter märkas
”Kom-plextheorie und Gestalttheorie” (1923) och
”Abriss der Psychologie” (1924).
Müller, H e r m a n n, tysk politiker, kallad
M.-Franken (1876—1931). Efter
handelsteore-tiska studier blev M. 1899 red. för den
socialdemokratiska Görlitzer Volkszeitung. 1906
invaldes han i partistyrelsen och var därefter en av
de krafter, som ledde tysk socialdemokrati in på
allt måttfullare och försiktigare vägar. Han
tillhörde från 1916 riksdagen. M. tillhörde
revo-lutionsregeringen 1918 och fick som
utrikesminister i Bauers
kabinett 1919 underskriva
Versaillesf reden.
Efter Kappkuppens
nedslående blev M.
rikskansler 1920 men
avgick efter nederlaget
vid riksdagsvalen s. å.
M. var därefter
riksdagsgruppens ledare,
tills valsegern 1928
åter förde
socialdemokraterna i
regeringsställning. Som
rikskansler i den av
samtliga republikansk-par
lamentariska partier bildade ”stora koalitionens”
regering lyckades han i väsentliga punkter
realisera Stresemanns utrikesprogram:
skadestånds-revision och Rhenlandets utrymning. Sedan de
borgerliga och socialdemokraterna icke kunnat
enas om krispolitiken, återgick M. som
oppositionsledare mars 1930. M:s politiska gärning
innebar ett försök att samla de element, som
vägrade följa omstörtningsparollerna från höger
el. vänster.
Müller, Iwan von, tysk filolog (1830—
*9*7), prof, i Erlangen 1864, i München 1893—
1906, grundade 1885 det stora, i nya uppl.
alltjämt utkommande verket ”Handbuch der
klas-sischen Altertumswissenschaft”, vari han
författade ”Griechische Privataltertümer” (1887).
Müller, Johannes von, schweizisk
historiker (1752—1809). M:s historiska huvudverk
är ”Geschichten schweizerischer
Eidgenossen-schaft” (5 bd, 1786—1808), vari han framställde
det schweiziska folkets medeltidshistoria i
förromantisk anda under synpunkten av det
ofördärvade naturfolkets kamp för friheten och med
strävan efter medeltida lokal- och tidsfärg.
Senare historieforskning har i allm. stått kritisk
mot M. — Litt.: Biogr. av K. Henking (2 bd,
1909—28).
Müller, Johannes, tysk teolog (1864—
1949). M., som verkade som föredragshållare
och förf., samlade kring sig en grupp av f. ö.
mycket olikartade människor, och denna hans
”församling” har sedan 1916 sitt centrum på det
av M. byggda slottet Elmau i Oberbayern. Den
centrala tanken i M:s förkunnelse, som i analogi
med uttrycket livsfilosofi har kallats
”livsteo-logi”, var Guds rike. Detta upprättas på jorden
i och med att människorna i sitt innersta uppleva
det gudomliga och därigenom förverkliga sitt
sanna väsen. Denna upplevelse förmedlas främst
av Jesus, ”fullbordaren av människovardandet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
