Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Münster (stad) - Münster (biskopsdöme) - Münster (ort i Schweiz) - Mynster, Jacob Peter - Münster, Sebastian - Münsterberg, Hugo - Mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Münster—Mynt
448
Rådhuset (t. h.) i Münster.
båda sistn. byggnaderna ha nästan helt förstörts.
Lamberts-, Vårfru- och Martinskyrkan från
medeltidens senare årh. äro delvis i ruiner. Totalt
förstört är rådhuset från 1200—1300-talen med
gotisk fasad; i dess stora sal undertecknades
westfaliska freden 1648. De många ålderdomliga
byggnaderna kring Prinzipalmarkt ö. om
Dom-platz hade öppna gallerier i bottenvåningarna.
Univ., urspr. gr. 1773, förlorade i 2:a världskriget
så gott som alla sina lokaler utom de medicinska;
det eldhärjade slottet från 1760-talet har
återställts för univ:s räkning. Univ.-bibl. gick
för-lustigt mer än halva sitt bokbestånd. M. har
vidare musikhögsk., inst. för vetenskaplig
pedagogik, praktisk psykologi och för
missionshisto-risk forskning. M. är en betydande järnvägsknut
och marknad för jordbruksprodukter.
Münster, biskopsdöme, grundat 791, var ett
av de största kyrkliga furstendömena i
Tyskland; dess territorium, mestadels beläget i prov.
Westfalen, omfattade 1800 c:a 1,100 km2. Dit
hörde bl. a. amtet Wildeshausen, som M.
förvärvade av Sverige i freden i Nijmegen 1679.
Det sekulariserades 1803, varvid en mindre del
därav tillföll Oldenburg men större delen som
” f urstendömet M.” kom till Preussen. Detta
tillföll 1807 storhertigdömet Berg, införlivades 1810
i Frankrike men kom 1815 åter till Preussen.
Münster, ort i Schweiz, se Beromünster.
Mynster, Jacob Peter, dansk biskop (1775
—1854), teol. kand. 1794 och präst i Spjellerup
1802. Efter en andlig kris blev M. en av de
mest ansedda förespråkarna för den mera
personliga kristendom, som avlöste rationalismen.
[811—28 var han kapellan vid Vor Frue kirke i
Köpenhamn, blev 1828 kungl. konfessionarius och
1834 biskop över Själlands stift. Han var en
framstående predikant, som särskilt samlade
högre bildade åhörare omkring sig. M :s
”Betragt-ninger” (1833; sv. övers. 1838—39) och
samlingar av predikningar o. a. tal ha varit mycket
lästa. Som biskop var M. myndig och
byråkratisk. Han stod Grundtvig och den vaknande
lekmannarörelsen fjärran och sökte med lagens
hjälp hålla den tillbaka. — Litt.: Självbiografien
”Meddelelser om mit levnet” (1854); H.
Schwa-nenflügel, ”J. P. M.” (2 bd, 1900—01).
Münster, Sebastian tysk teolog och
kosmograf (1489—1552). Han blev 1536 prof, i
hebreiska i Basel. Han utgav 1534—35 den
första fullständiga hebreiska uppl. av G. T. Hans
förnämsta arbete är dock den på tyska skrivna
”Cosmographia universalis” (1543; flera uppl.),
den första utförligare jordbeskrivningen i
Tyskland.
Mü’nsterberg [-bärk], Hugo,
tysk-amerikansk filosof och psykolog (1863—1916), prof,
i Freiburg im Breisgau 1891 och vid
Harvard-univ. i Cambridge, Massachusetts, 1892.
Viktigaste skrifter: ”Philosophie der Werte” (1908;
M :s filosofiska huvudarbete), ”Eternal life”
(1906; sv. övers. 1925), ”Grundzüge der
Psycho-logie” (1900), ”Psychologie und
Wirtschaftsle-ben” (1912; sv. övers. 1917), ”Grundzüge der
Psychotechnik” (1914). — M:s filosofi vill vara
en syntes av Fichtes etiska idealism och den
moderna fysiologiska psykologien. — Litt.: G.
As-pelin, ”Utgångspunkterna för Münsterbergs
värdelära” (1929).
Mynt (lat. monéta), präglade metallstycken av
bestämd vikt och halt, avsedda till
betalningsmedel. Som de äldsta m. i egentlig mening räknas
de metallstycken, vilkas vikt är angiven med
särskilda märken. De första m. i Mindre Asien
voro av elektron (en legering av guld och silver).
Sådana m. präglades på 600-talet f. Kr. i
Ly-dien, och omkr. 550 f. Kr. fanns knappast något
grekiskt område, dit icke bruket av m. trängt.
Härifrån spred det sig till andra folk, t. ex.
fenicier, kartager, etrusker och perser. Då ett
myntstycke i äldsta tider blott var en bestämd
mängd av en viss metall, sammanföllo de
ursprungliga myntvalörerna med vissa viktenheter
i de samtida viktsystemen.
A. Antika mynt. 1) De grekiska
mynten. Utom av konungar präglades m. av
myndigheterna i stadssamhällen samt av
tempelmyndigheter. De äldsta m. saknade oftast inskrift.
Sedermera präglades de med de första bokstäverna
i namnet på myntningsorten, längre fram ofta
även med namnet på ämbetsmän, som förestått
myntpräglingen. På de av konungar slagna m.
finnes i regel konungens namn. Den äldsta
grekiska myntenheten var statär. Då statären eg. var
en viktenhet, funnos från början statärer både
av guld och av silver. Medan statären bibehölls
som enhet för guldmyntet, framträdde senare sorn
enheter för silvermyntet drachme och obol ( =
*/« drachme). Grekiska m. voro i allm. avsedda
endast för den lokala cirkulationen, även om vissa
slag av dem voro omtyckta betalningsmedel i
hela den antika världen. Alexander den stores
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
