Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Mynt
450
mynttyper fortforo att präglas ännu långt efter
hans död.
2) Romerska mynt. Rom fasthöll länge vid
kopparn som främsta myntmetall. Urspr.
brukades som betalningsmedel koppartackor utan
märken (aes rude). Senare fingo kopparstyckena
bestämd vikt och märken (aes signatum), först
streck och punkter, därefter bilder av djur och
föremål. Aes signatum avlöstes 311 f. Kr. av
aes grave, ett gjutet runt mynt av koppar,
bärande på ena sidan en skeppsstäv, på den andra
bilden av en gudomlighet. Silvermynt infördes
först 268 f. Kr. Vid samma tidpunkt ersattes det
gjutna bronsmyntet med ett präglat sådant,
mindre och lätthanterligare än det gamla.
Myntenheten i Rom var as. De första silvermynten voro
denarer och quinarer, gällande 10, resp. 5 as. Mot
slutet av republiktiden infördes guldmynt, aurei
(nummi aurei, gyllene mynt). Under republiken
ombesörjde senaten genom särskilda ämbetsmän
myntningen, men sedermera utövades rätten att
slå guld- och silvermynt av kejsaren, medan
senaten fick behålla kopparmyntningen. Ett uttryck
härför utgöra bokstäverna SC (senatus consultu,
enligt senatens beslut) på alla romerska
koppar-el. bronsmynt från kejsartiden. I
östro-merska riket bibehöllos att börja med de
romerska mynttypema med latinska inskrifter.
Från 700-talets slut voro inskrifterna grekiska.
Guldmynten kallades solidi, % av en solidus
kallades triens.
3) Österländska mynt. De persiska
storkonungarna av akemenidemas ätt började omkr.
500 f. Kr. prägla m. av guld (dareiker) och
silver (sigler el. siklar). Myntsystemet vilade på det
babyloniska viktsystemet. Prägeln är lika på
guld-och silvermynten och visar konungen, skjutande
med båge. Inskrift finnes ej. Dessa m. kallades
i Grekland ”bågskyttar”. — Fenicierna
började prägla m. i slutet av 400-talet f. Kr. De
äldsta m. sakna inskrifter el. bära arameiska
sådana. — Kartago började slå m. 410 f. Kr.
— Judarna slogo m. först under mackabéerna.
— I Arabien präglades barbariserade
efter-bildningar av Atens m. — I Baktrien och
Indien röjer sig grekiskt inflytande i
myntens typer och inskrifter.
4) I Spanien visa de ibe riska m. tecken
till grekiskt och feniciskt, längre fram romerskt
inflytande. Inom Gallien hade den s. v. delen,
Akvitanien, m., som påminde om de iberiska.
F. ö. efterbildades grekiska mynttyper. I
Bri-tannien präglades mynt, liknande de galliska. I
det keltiska Sydtyskland präglades tjocka,
skålformiga m. av guld utan annan teckning än
lösryckta streck och punkter.
B. Medeltidens europeiska mynt.
1) De under folkvandring stiden inom Romerska
riket bildade staterna präglade m. av romersk el.
bysantinsk typ, i början med kejsarens bild och
namn. M. från äldre folkvandringstiden äro
mestadels -av guld, längre fram även av silver. —
2) Under karolingerna blev silver den enda
myntmetallen. Man präglade hela penningar, denarer,
och halva, oboler. Typerna voro få: härskarens
NF XV — 15
bröstbild el. monogram, kors och en kyrkfasad.
— 3) Under efterkarolingisk tid bibehölls
silvret som myntmetall. I Frankrike, där utom
re-gentema en mängd stormän präglade m., behöll
man de karolingiska mynttyperna. — I England,
där denaren fick namnet esterlin el. sterling,
visar åtsidan regentens bild, frånsidan ett kors av
växlande utseende. Under 1000-talets senare del
började man i Tyskland göra m. mycket stora
och tunna (s. k. h a 1 v b r a k t e a t e r), varför
prägeln blev otydlig. Man gjorde på 11 oo-talet
m. ännu tunnare men präglade endast på ena
sidan; den präglade sidans bild är tydligt synlig
på motsidan. På grund av sin tunnhet förstördes
brakteaterna lätt och hade därför kort
omloppstid (jfr Brakteat). — 4) Medeltidens guldmynt.
Om den medeltida guldmyntningen i Italien se
Dukat och Florin. Tyska rikets kurfurstar fingo
1356 rätt att prägla guldmynt, som kallades
Gulden, sv. gyllen. I Frankrike infördes
guldpräglingen av Ludvig den helige (d. 1270), i England
av Edvard III (reg. 1327—77. Det mest bekanta
engelska guldmyntet var nobeln. — 5) De större
silvermynten. På 1200-talet började man i de
flesta stater prägla stora silvermynt (lat. grossi,
i Frankrike gros, i England groats, i Tyskland
Groschen). I de nordtyska städerna slogos i
stället m. till ett värde av 4 el. 2 denarer. De förra,
som kallades Albi (vita, näml, mynt) el. IVitten,
blevo de viktigaste. Under tiden behöllos i
Tyskland brakteaterna såsom skiljemynt.
C. Nyare tidens europeiska mynt.
Nyare tidens inträde betecknades på
myntväsendets område genom införandet i flertalet länder
av ”stormynt” av silver. I Italien infördes ett
större silvermynt, kallat testone, emedan det
pryddes av myntherrens huvud (it. testa). I
Tyskland började från 1484 präglas s. k.
Gulden-groschen, vilka i värde motsvarade guldgyllen.
I Böhmen uppstod ett annat myntslag, Thaler,
Tysklands huvudmynt ända till marksystemets
införande 1871. De första markmynten präglades i
början av 1500-talet i hansestäderna. I
Frankrike fick det stora silvermyntet namnet écu, i
England kallades det crown ( = 5 shilling) och
präglades f. ggn 1551. Om nu gällande m. i olika
länder se artiklar om dessa stater och några
myntslag.
D. De nordiska ländernas mynt.
Den tidigaste med säkerhet kända myntpräglingen
i Norden ägde rum i början av 1 ooo-talet efter
angelsaxiska förebilder och under ledning av
inkallade engelska myntmästare för konungarna
Sven Tveskägg i Danmark, Olof Skötkonung i
Sverige och Olof den helige i Norge. I Sverige
fortsattes myntningen av Anund Jakob, låg nere
efter dennes död, omkr. 1050, och upptogs åter
av Knut Eriksson (reg. 1167—95). Nu gjorde
sig tyskt inflytande gällande: mest brakteater
präglades jämte små tunna, tvåsidiga m. Under
senare delen av Magnus Erikssons regering (från
1354) synas tvåsidiga m. (penningar) ha
börjat vinna terräng. Albrekt av Mecklenburg
(reg. 1363—89) införde ett nytt myntslag, näml,
ö r t u g, som under Erik av Pommern blev
hu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
