Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mälaren - Topografi - Vattenstånd - Reglering - Sjöfart - Litt. - Mälaren runt - Mälarhöjden - Mälarmården - Mäld - Mälsåker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Mälaren runt—Mälsåker
52Z
och avslutas med fjärden Ekoln, där Fyrisån
mynnar.
Vattenstånd. I forna tider var M. en vik av
Östersjön men blev avskild från havet genom
landhöjningen, antagl. på noo-talet, då vattenytan
stod c:a 3,5 m högre i förhållande till landet än
nu. Höjdskillnaden mellan M. och Saltsjön har
sedan dess sannolikt varit i stort sett konstant, i
det att båda sjunkit (i förhållande till landet)
ung. lika hastigt (c:a 0,4 m på 100 år).
Havets normala medelvattenyta ligger vid
Stockholm c:a 18 cm under normalhöjdplanet,
men vattenstånden variera avsevärt (.ända till 1,0
m över och 0,7 m under medelvattenytan), varför
M. tidvis står lägre än Saltsjön (före regleringen
ända till 0,6 m), då inströmning av saltvatten sker,
s. k. uppström el. uppsjö, ett fenomen,
beskrivet redan på 1500-talet. Uppström rådde före
regleringen i medeltal 27 dagar per år och
vanligast i dec. men sällan på våren, då vattenståndet
i M. oftast är högt. Vattnet i Norrström flyter
vid nedström ut över det tyngre saltvattnet i
Saltsjön, och ytvattnet är ända ut till Trälhavet
relativt föga salt. Vid uppström åter tränger det
salta vattnet in i M., där det sjunker ned under
det lättare sötvattnet och utfyller djuphålorna
långt in i M. För Stöckholms stads
vattenledningsverk vid Norsborg vållade detta olägenhet,
men förhållandena ha förbättrats genom M :s
reglering, varjämte staden har tillgång till vatten
även från Bornsjön och från det 1933 färdiga
Lovöverket, dit saltvattnet uppges icke kunna
tränga in. Tidigare har Norrströms vatten varit
mycket förorenat genom kloakvatten från
Stockholm, men detta renas numera, innan det
utsläp-pes i Saltsjön.
Reglering. Sedan årh. tillbaka ha svåra skador
uppkommit på de låga stränderna genom M:s
flöden. Under 1800-talet framkommo dckså
önskemål att för sjöfartens bästa höja
lågvatten-ytan i M. genom en damm i Norrström. Av
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlades 1908
ett förslag till reglering, som i huvudsak upptogs
av den s. k. Mälarkommissionen, vilken tillsattes
efter 1924 års flöde. Förslaget kom ej till
utförande, men efter nya utredningar och
underhandlingar fattades beslut om en partiell
reglering, som började tillämpas 1943. Kostnaden, c:a
875,000 kr, delades mellan Staten, Stockholms
stad och övriga städer kring M. Regleringen
avser att sänka högvattenstånden, så att
vattenståndet ej kommer att överstiga c:a 490 cm (1,00
m ö. h.), att höja lågvattenstånden, så att de
normalt bli c:a 410 cm (0,20 m ö. h.) och i allm.
ej understiga 400 cm (o,ie m ö. h.), samt att
minska inströmningen av saltvatten. Efter
regleringen (1943—50) har högsta vattenståndet
varit 485 cm (1,01 m ö. h.) och lägsta 368 cm
(—o,i6 m ö. h.) samt största tappningen c:a 900
m3/sek. För regleringen har anlagts en
dammlucka i Norrström under Riksbron, där rens-i
ningar också gjorts. Vid flöden tappas vatten
dessutom genom en avtappningskanal vid
Karl-Johanstorg (gamla slussen), nya slussen därintill
och en mindre tunnel vid Skanstull, vid svårare
flöden också genom slussarna i Hammarbyleden
och Södertälje kanal, allt i enlighet med
fastställda regler. Skulle de vidtagna åtgärderna ej visa
sig tillräckliga, finnes möjlighet till en fullständig
reglering, varvid damm och rensningar skulle
utföras även i Stallkanalen.
Sjöfart. Alltifrån forna tider har sjöfarten på
M. varit livlig. Numera kunna fartyg med 5,5 m
djupgående komma in från havet genom
Södertälje kanal och Hammarbyleden (6,5 m) samt
pråmar och mindre båtar vid Slussen i
Stockholm. En huvudled för de djupgående fartygen
finnes, förbindande Stockholm och Södertälje
med Västerås och Köping. De sistn. hamnarna
uppdrogo 1952 åt fil. dr O. Hölcke att
verkställa en utredning rörande nyttoverkningarna av
en fördjupning av
Mälarfarleder-n a, vilken avgavs i april 1953.
Litt.-. G. Andersson, ”Om Mälaretrakternas
geografi” (i Ymer, 1903); F. Bergsten, ”M:s
vattenstånd åren 1887—1925” (1926); artiklar
i Ymer 1930.
Mälaren runt, Sveriges äldsta och länge
förnämsta landsvägslopp på cykel, instiftat 1892,
1909—46 kört som SM. — M. är även namnet
på en långdistanstävling för racer- och
passbåtar, anordnad 1930—37.
Mälarhöjden, stadsdel i Brännkyrka
församling, vid s. stranden av Mälaren; 3,443 inv.
(1951)-
Mälarmården, konstruerat namn på det
långa, ö.—v. förkastningsstråket s. om Mälaren,
genom Södermanland och mell. Närke.
Mäld (av mala), spannmål, framförd till kvarn
för att malas.
Mälsåker, slott i Ytterselö sn i Södermanland,
vackert beläget på ö. sidan av Selaön i Mälaren.
Egendomen, som omtalas redan på 1300-talet,
kom 1608 och 1610 till ätten Soop, därefter till
bl. a. Wachtmeister och v. Fersen (1735—1835);
sedermera har den ofta skiftat ägare. 1943
köptes M. av norska staten, som här under
ocku-pationstiden hade ett utbildningsläger för
polis-trupper. Slottets vindsvåning och delvis dess övre
våning eldhärjades i jan. 1945. Ett konsortium,
Mälsåker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
