Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människan - Människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Människan
528
Man är allmänt ense om att homologa
kranieformer uppstått oberoende av varandra mer än en
gång. Viktiga skäl tala för att långskallen är
ett karaktärsdrag hos vår äldsta mänskliga
förfader. Bolk ansluter sig till Elliot Smith däri,
att utvecklingen av ögonen och därmed
nackhjärnan (trädklättringen) vållat utdrivningen av
bakhuvudet och därmed långskalligheten. Det är
näml, mycket sannolikt, att m :s ap för fäder voro
kortskalliga, liksom primaterna i allm. M :s
kortskalliga typer måste ha uppstått sekundärt ur de
långskalliga. Varje människofoster är
kortskal-ligt under den första utvecklingstiden, och en
långskallig index uppnås ej förrän i 6 :e
foster-mån. Under inflytande av den allmänna
retarda-tionstendensen ha med hänsyn till kranieformen
tidiga fosterförhållanden stabiliserats hos vissa
raser av m., vilka därigenom blevo kortskalliga.
M. skiljer sig väsentligen från de övriga
primaterna genom sin ortognata käkställning (rät
ansiktsvinkel). Käkarna äro hos de senare
kraftigt framskjutande, nosbildande,
ögonbrynsbågar-na hänga skärmlikt över ansiktet, ansiktsvinkeln
är liten. Bolk lägger stor vikt vid det faktum,
att ortognati är en fosteregenskap hos
primaterna. Det är först under den andra hälften av
on-togenesen, som kraniets ansiktsdel börjar
kraftigt växa fram hos dem. Hos m. kvarblir denna
embryonala karaktär. Vid akromegalier,
beroende på en sjuklig förändring av hypofysen, börja
käkarna växa kraftigt, ögonbrynsbågarna
förstoras. Det är icke osannolikt, att denna
hämning av ansiktskraniets utveckling hos m. kan
bero på en förändring av hypofysens
verkningssätt.
Hos den svarta rasen inträda åldersfenomenen
mycket tidigare än hos den vita. Tandgården (däri
inräknat den 3:e kindtanden) är hos
nordamerikanska indianer tidigare komplett än hos den
vita befolkningen och hos negerbefolkningen i
Sydafrika ännu tidigare än hos Nordamerikas
indianer el. redan vid 15 års ålder. Livslängden
hos m:s pithecoida förfäder var säkerligen
densamma som hos nutida apor. Ett av de första
fenomen, som antropogenesen uppvisar, var
förlängningen av livet, vilken förlängning synes
träffa alla livets åldrar och särsk. barndomstiden.
Själva utvecklingens hastighet synes alltså ha
minskats.
Hos den mongoliska rasen finner man
mongolveck, platt näsrot och mer el. mindre lätt
utstående ögon, vilka tre egenskaper bilda
mongolkomplexen. Alla tre representera de enl. Bolk
kvarstående fosterdrag, som karakterisera det
mänskliga fostret i allm. Foster i 4 :e—5 :e mån.
visa platt näsrot och utstående ögon. Studiet av
den viktigaste mongoliska triaden lämnar ett
märkligt bevis för Bolks uppfattning av
män-niskoblivandet som resultat av en fortgående
fetalisation och retardation.
V 1 utbildningen av de olika raserna ha
sannolikt även klimatiska omständigheter spelat en roll,
ehuru den möjligheten icke är utesluten, att
även de verkat över de inkretoriska körtlarna.
Människoraser. Med en människoras menar
antropologien en större grupp m., som äro
inbördes förbundna genom vissa gemensamma,
ärftliga kroppsliga och själsliga egenskaper och som
däri skiljas från andra grupper. Med folk
däremot menar man en grupp m. med gemensam
kultur. Olika raser kunna ha gemensam kultur,
t. ex. alla de olika raser, varav det gamla
Öster-rike-Ungern var sammansatt. Efter Eugen
Fi-scher särskiljer man 7 olika raskretsar: den
afrikanska, den asiatiska ökretsens, den
australisk-oceaniska, den öst-, central- och nordasiatiska
kretsen, den amerikanska och den arktiska
kretsen samt slutl. den
europeisk-främreasiatisk-medi-terrana. Betr, förhistoriska raser se ovan.
För den afrikanska raskretsen
synes man böra antaga två rasskikt, ett äldre, den
pygmeiska el. dvärgrasen, ett yngre,
den egentliga neger rasen. Över hela Afrika
och möjl. upp i Europa (grimaldirasen)
har pygméskiktet utbrett sig, uppdelat i smärre
raser. Numera söndersplittrat, bortträngt och på
de flesta ställen helt förintat, överlagras
dvärgskiktet av negerrasen med dess underraser.
Anatomiskt kan man tala om en enda negerras i
motsättning till språkvetenskapens uppdelning i åtm.
bantu- och sudanspråk. Av pygméer finner man
bushmännen i Kalahari i Sydafrika och de
centralafrikanska
urskogsdvärgar-n a. De förra äro i genomsnitt 10 cm längre än
de senare, som mäta c:a 141 för män och 135 cm
för kvinnor. De ha en satt kropp, korta ben,
långa armar. Hudfärgen är ljus som visset löv,
håret svart, spiralvridet, kroppsbehåringen
relativt stark. Skall formen är kortskallig, ansiktet
långt och brett, näsroten djup, näsan platt och
bred, läpparna tjocka, ej vulstiga. Nära besläktade
med bushmännen anses hottentotterna i
s. Afrika vara; dock äro de mera högvuxna. De
tala ett hamitiskt språk och måste anses vara en
blandningsprodukt mellan östliga hamiter och
bushmän. — Afrikas negrer höra till de mera
högvuxna raserna med 166—172 cm. De ha en
smärt kroppsbyggnad, smalare höfter än européer,
armen och benet äro betydligt längre än hos
europén, särsk. underarm och underben. Vaden
är dåligt utvecklad. Negern är i allm. långskallig,
har medelhögt ansikte, bred, måttligt platt näsa,
vulstiga läppar, noslikt framskjutande käkar,
krusigt hår, svagt utvecklad behåring på kroppen.
Hårets färg är svart, hudens vanl. mörkt
chok-ladbrun. Hamitiskt blod ingår i många negerfolk,
vilket bl. a. röjer sig i ljusare hudfärg, semitiskt
blod hos andra, ss. hos hereros, vilken därav
erhållit ett ”judiskt” utseende.
Den asiatiska ökretsen låter även
förmoda, att dvärgraser utgjort den ursprungliga
befolkningen, som sedermera isärsprängdes och
överlagrades av mera högvuxna, främmande
raser. Ursprungliga dvärgraser el. åtm. pygmoider
äro v e d d a på Ceylon, s e n o i i de centrala
delarna av Malacka, t o a 1 a på Celebes. De äro
långskalliga, småvuxna (150 cm), ha ett brett och
lågt ansikte, sakna mongolveck, ha djup näsrot,
låg näsa, tunna läppar, mörkbrun hudfärg, svart
och långvågigt hår. Även i Bortre Indien finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
