Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neanderthalrasen, urmänniskan - Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Neapel
700
Neapel. Utsikt över Via Caracciolo mot Castel Sant’ Elmo och (t. h.) San Martino. Se även bild 17 å pl. vid
Italien.
förbinda sig alltså drag, som äro typiska
för n., med sådana, som äro
kännetecknande för nutida människor. Denna typ,
Paleanthropus palaestinensis, är en övergångsform
mellan n. och nutida människor. N :s
omformning försiggick sannolikt ej i Europa utan i
Mindre Asien. Kulturen hör till chelléen och
moustérien, men då prognatien är kraftig och
okbenen utstående och nedstigande på överkäken,
är den funna övergångslänken sannolikare en
sådan mellan n. och neger. Mellan n. och europé
har någon övergångsform ännu ej anträffats. —
Litt.: A. Heintz, ”Människans härstamning”
(1946); W. E. le Gros Clark, ”History of the
Primates” (1949).
Neapel, it. Na’poli. 1) Italiens till
folkmängden 3 :e stad (efter Rom och Milano) och
huvudstad i prov. Neapel (3,118 km2) i Kampanien;
1 >037460 inv. (med förorter; 1950). N. ligger
vid nordligaste inbuktningen av Neapelgolfen,
där den kampaniska slätten mellan Flegreiska
fältens (Campi Flegrei) tuff platå och Vesuvius’
vulkankägla skjuter fram en flik mot havet. N.
är en av världens mest besökta turiststäder.
Själva staden har i och för sig knappast något
tilldragande och har länge varit känd som en av
Europas smutsigaste och minst moderna städer.
N., antikens Nea’polis (”Nystad”), var urspr.
en grekisk koloni, en av de mest betydande
handelsstäderna i Kampanien, och blev 326 f. Kr.
Roms bundsförvant men bibehöll sin grekiska
prägel. Under folkvandringstiden erövrades N.
536 från östgoterna av Belisarius och tillhörde
därefter exarkatet. Fr. o. m. 1000-talet tillhörde
N. normanniska riksbildningar (jfr N.2). På
allt sätt gynnat av regenterna före Italiens
enande var N. ända till 1 :a världskriget landets
största stad. Under 2 :a världskriget blevo särsk.
hamn-, järnvägs- och industrianläggningar
föremål för våldsamma allierade flyganfall, i allt
131 st. intill 2/io 1943, då staden besattes av
brittisk-amerikanska trupper. En generalplan för
återuppbyggnadsarbetet finns sedan 1946. Enl.
denna kommer den klassiska sydländska gården
(cortile) med anor från antikens romerska
stads-byggare att efterträdas av tidsenliga lamellhus
inom planteringar samt av en serie skyskrapor med
intill 28 våningar. Nya gatustråk dras genom
de förhärjade stadsdelarna, och en 3 km lång
huvudväg anlägges längs bukten.
Gamla staden sträcker sig från hamnens mell.
del till centralstationen i ö. I v. stiger den
ter-rassformigt upp på Flegreiska fältens ö. rand,
över vilken reser sig Castel Sant’ Elmo, byggt
1330—40. Gatorna här voro förr smala och
krokiga och ledde med trappor upp för stigningarna
mot n. ö. De hygieniska förhållandena voro
delvis på gr. av överbefolkningen mycket
bristfälliga, ända tills man efter den svåra
koleraepidemien 1884 tvangs att genomföra en sanering. Nya,
breda gator ha dragits fram, och en del av
befolkningen har utflyttats till moderna förstäder.
Sådana äro villastäderna Posillipo, Fuorigrotta
och Bagnoli i v. samt Miano och Piscinola i n.
I ö. ligga de enklare arbetarförstäderna. De äldre
husen i gamla staden äro uppförda av vulkanisk
tuff från Vesuvius. Isolerat vid stranden ligger
Castel delFOvo, uppfört 1154—1221. Parallellt
med stranden genomdrages den inre staden av
den stora pulsådern Corso Umberto I, som jämte
dess s. v. forts. Via A. Depretis leder från
centralstationen till Piazza Municipio, vid vilken
Palazzo Municipale (rådhuset) är beläget. Längs
randen av platån i v. slingrar sig Corso Vittorio
Emanuele och slutar med sin forts. Via Salvator
Rosa i n. vid Museo Nazionale. Därifrån leder
stadens mest trafikerade gata, Via Roma, mot s.
till Piazza del Plebiscito med det omkr. 1600
byggda Palazzo Reale (svårt skadat under 2:a
världskriget) och kyrkan San Francesco di Paola
(1817—46). Från Museo Nazionale leder Via
Romas n. forts, mot n. till Tondo di Capodimonte. I
stadsdelen mellan Via Roma och Via del Duomo
ligger det 1464—88 uppförda Palazzo Cuomo,
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
