Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nejlikväxter, karyofyllacéer - Nejonögon - Nekludov (Nechljudov), Anatolij Vasiljevitj - Neko II - Nekrasov, Nikolaj Aleksejevitj - Nekrasov, Nikolaj Vissarionovitj - Nekrobios - Nekrofili - Nekrofobi - Nekrohormoner, sårhormoner - Nekrolog - Nekrologium - Nekromanti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
N e jonögon—N ekroman ti
754
knippe, äro strålformiga med vanl. dubbelt hylle
och dubbelt så många ståndare som kronblad.
Frukten oftast kapsel, sällan nöt el. bär. Fam.
indelas vanl. i två underavd.: Alsinoideae, med
fribladigt foder, och Silenoideae, med sambladigt
foder. Som en tredje underavd. betraktas ej
sällan Paronychieae, som närmast ansluter sig
till Alsinoideae; dit höra två svenska släkten:
Herniaria, k n y 11 i n g, med skiftesvis sittande,
breda blad, och Scleranthus, knavel, med
motsatta, syllika blad. Många n. spela en roll som
prydnadsväxter. S p e r g e 1 (S per gula arvensis)
odlas som foderväxt.
Nejonögon, Petromyzo’ntidae, fam. av
ryggradsdjurgruppen rundmunnar. Kroppen är ållik
och bakåt hoptryckt från sidorna. Fjäll och
pariga fenor saknas, de opariga utgöras av
stjärtfena och två ryggfenor. Gälapparaten består av
sju gälfickor på vardera sidan. De öppna sig
med skilda porer på huden men mynna inåt i
en rörformig kanal, som står i förbindelse med
svalget. Gälporerna jämte ögonen och en oparig
näsöppning ha givit upphov till namnet (av ty.
Neunaugen, nioögon). Munnen utgöres av en
cirkelrund sugapparat, varmed n. suga sig fast vid
fiskar. Egentliga tänder saknas, men i munnen
och på tungan finnas talrika horntänder. Födan
utgöres även av döda fiskar och mindre
vattendjur. N. omfattar 6—7 släkten, fördelade dels
i floder, dels i havet. De senare stiga upp i
sötvatten för att fortplanta sig; ungarna genomgå
metamorfos. I Sverige finnes
nejonögon-släktet, Petromyzon, med tre arter. Störst är
havsnejonögat (lamprick), P. marinus,
meterlångt, gråvitt med svartbrun el. olivgrön
marmorering på rygg och sidor; förekommer
vid västkusten och intränger även i Östersjön.
Det angriper fiskar med släta fjäll, ss. sill och
lax. Vanliga nejonögat el. n ä 11 i n
g-e n, P. fluviatilis, blir högst 50 cm långt och
är glänsande grönblått till svart, på sidorna
ljusare och under vitt. Det finnes runt Sveriges
kuster men stiger om hösten uppför älvarna för
att sedan leka på våren. De uppstigande djuren
fångas, särskilt i Norrlandsälvarna, i täta
mjär-dar. Ur rommen utvecklas en maskliknande,
deci-meterlång larv, med mycket liten mun, ej
utbildad till sugapparat, ögon, som äro övervuxna
av huden, och gälporer, liggande i en djup fåra.
Den kallas lin ål, emedan den ofta anträffas,
där lin utlagts till rötning, och lever nedgrävd i
bottenslammet. Förr beskrevs den som en
särskild art under namnet Ammocoetes. Larvstadiet,
som varar 2—4 år, utmärkes också av inre
olikheter. Bäcknejonögat, P. fluviatilis pla-
Flodnejonögon.
neri, är en 20—25 cm lång sötvattensform (trol.
en förkrympt varietet av föreg.), som anträffas
i bäckar med sandig el. gyttjig botten i större
delen av landet.
Nekludov (eg. Nechljudov) [-[nje^ljo’-daf],-] {+[nje^ljo’-
daf],+} Anatolij Vasiljevitj, rysk
diplomat (1856—1926), sändebud i Sofia 1911—13, i
Stockholm 1914—17, i Madrid från april till
sept. 1917, då han tog avsked på grund av det
växande sovj etinflytandet på
Kerenskij-regeringen. N. utgav ”Diplomatic reminiscenses” (1920;
”En diplomats minnen”, 1921).
Neko II, egyptisk farao, se Egypten, sp. 320.
Nekrasov [njekra’saf], Nikola j A1 e k s
e-jevitj, rysk skald (1821—77). Han kom ung
till Petersburg för att bli militär men började
studera och led bitter nöd. N. utgav flera
kalendrar och tidskrifter. I sina dikter visade N.
en glödande medkänsla med de förtryckta och
gisslade obarmhärtigt Rysslands brister. N. var
en utomordentlig språkkonstnär; flera av hans
dikter i folkton blevo folkvisor. Hans mest
bekanta större verk är det ofullbordade bondeeposet
”Komu na Rusi zjitj chorosjo?” (Vem har det
bra i Ryssland?; 1863—76). N:s dikter ha
utgått i många uppl.; flera övers, till sv. i R.
Lindqvist, ”Ur Rysslands sång” (1904).
Nekrasov [njekra’saf], Nikolaj
Vissa-r i o n o v i t j, rysk politiker (f. 1879), urspr.
prof, vid teknologiska institutet i Tomsk.
Tillhörde till sommaren 1917 kadettpartiet, var led.
av 3æ och 4:e riksduman, mars—juli 1917
kommunikationsminister, sedan minister utan portfölj
och ett par mån. finansminister samt Kerenskij s
ställföreträdare. I sept. 1917 utnämndes han till
generalguvernör över Finland. N. var den siste
på denna post, vilken han innehade till den
bolsje-vikiska statskuppen i nov. 1917. Under 1920-talet
var N. verksam inom det ryska
kooperations-väsendet.
Nekrobios [-å’s], med., se Nekros.
Nekrofili (av grek. nekro’s, död, och filefn,
älska), en sällsynt sexuell perversitet, som yttrar
sig i dragning till lik som sexualobj ekt.
Nekrofobi (av grek. nekro’s, död, och fo’bos,
fruktan), sjuklig rädsla för allt som är dött.
Nekrohormoner, sårhormoner,
växthor-moner, som bildas el. frigöras vid sårande av
växtceller och som framkalla celldelningar i
angränsande celler, vilket anses vara orsaken till
uppkomsten av kallus. Ett verksamt ämne,
traumati n, har isolerats.
Nekrolog [-å’g] (av grek. nekro’s, död,
avliden, och lo’g os, ord), dödsruna, kortare
minnesteckning.
Nekrologium [-å’g-], -ier (av lat.
necrolo’-gium), de i medeltida stift, kyrkor och kloster
förda förteckningarna över de personers
dödsdagar (helgons, påvars, regenters, donatorers
o. s. v.), vilkas åminnelse skulle hedras.
Nekromanti (av grek. nekro’s, död, och
man-tei’a, spådom), dödsorakel; under senantiken
uppkommen och i äldre tider ofta använd benämning
på spiritistisk magi. De döda äro enl. folktron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
