Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerinea - Nerinéer - Nerium - Nerman, Claes - Nerman, 1. Ture - Nerman, 2. Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
N erinea—N erman
770
Nerium oleander.
Nerinea, paleont., se Nerinéer.
Nerinéer, paleont., en nu utdöd fam. inom
gastropodordningen Prosobranchia. Skalet är
vanl. tornformigt och utmärkes av tjocka lister
i vindlingarnas inre. Deras övre kant är
försedd med ett ornamenterat band. N. voro
havsdjur, och under krittiden voro de utmärkande
för kalkstenarna i s. Europa och f. ö. för den
ekvatoriala zonen. Det mest kända släktet är
Nerinea.
Nèrium, i Medelhavsländerna hemmahörande
växtsläkte av fam. Apocynaceae. Den mest
bekanta arten är N.
oleander,
rosenlager, oleander, en hög buske
med lansettlika,
kransställda blad
och ljusröda, sällan
vita blommor i
kvast. Odlas
allmänt som
prydnadsväxt, i Sverige
i boningsrum. I
synnerhet bladen
äro mycket giftiga.
Nerman, Claes
Ulrik,
ämbetsman (1792—1852),
ingick efter juridisk examen i Uppsala 1813
i Göta hovrätt, blev häradshövding 1827,
bistod Magnus Brahe vid ledningen av riksdagen
1828/30 och blev till belöning t. f. polismästare
i Stockholm 1830. Som sådan chef för Karl XIV
Johans hemliga spioneriorganisation, kom N., som
dock samtidigt var en arbetsam, skicklig och
energisk ämbetsman, genom sina upphetsande
rapporter att utöva ett ödesdigert inflytande på
kungens misstänksamma sinne. Illa tåld av alla,
förordnades han av Karl Johan 1837 till
justitie-kansler mot samtliga statsråds reservation men
avskedades vid krisen 1840 och förflyttades till
landshövdingestolen i Kalmar. 1843 blev han
adlad.
Nerman. 1) Ture N., journalist, politiker,
författare (f. 1886 18/s), fil. kand, i Uppsala
1908, red.-sekr. i Nya Samhället, Sundsvall, 1909,
red. 1910—15. N. framträdde som skönlitterär
förf. 1909 med diktsaml. ”Nidvisor och solsalmer”
och utgav sedan ”Kvinnokväden” (1910) och ”1
brynja och brånad” (1913), en personligt färgad
lyrik, som tolkade hans radikala, antiborgerliga
livssyn och formellt bar spår av studier av bl. a.
Fröding och Heine, som han senare översatte
(”Valda verk”, 3 bd, 1926—29). ”Olympen”
(1913) var en lätt och frispråkig Uppsala-roman.
N. anslöt sig till den radikala flygel, som
uppstod inom Socialdemokratiska arbetarpartiet under
1 :a världskriget, tillhörde vänstersocialistiska
partiet från 1917, det kommunistiska från 1921 och
var red. för Politiken och Folkets Dagblad 1916
—17; led. av F. K. 1930—37 (kommunist) och
sedan 1946 (socialdemokrat). N. fortsatte sitt
skönlitterära förf.-skap, som politiskt fick
radikalare prägel, med diktsaml. ”1 fiendeland”
NF XV - 25
(1916), ”Fruntimmer” (1918), ”Massornas dag”
(1919) och ”Nog föder Gud höken” (1927); han
översatte Robert W. Service (”Guldgrävardikter”,
1917). ”Folkhatet” (1918) var en skildring av
1 :a världskriget, ”Fem friska” (1924) en roman
med bilder ur litterärt bohemliv, ”1 vilda östern”
(1930) resebilder från Ryssland. N. framträdde
också som flitig kulturhistoriker med ”Cyrano”
(1919), ”Farfars fästmansbrev” (1926), ”En präst
av gamla stammen” (1928), ”Otto Lindblad”
(1930), ”Fersenska mordet” (1933), ”Wilhelm v.
Braun” (2 bd, 1937—38) och ”Crusenstolpes
kravaller” (1938). Han
utgav 1935 ”50 års
bygge”, en historik
över
byggnadstimmermännens och
bygg-nadssnickarnas fack-fören. i Stockholm,
som följdes av en lång
rad liknande arbeten
över andra
fackför-en.; han redigerade
”Svensk
arbetarrörelse under 100 år”
(1938). N., som mot
mitten av 1930-talet
med växande kritik
sett utvecklingen i Sovjetryssland och 1939
övergått till Socialdemokratiska arbetarpartiet, gjorde
under 2:a världskriget en observerad insats som
bekämpare av nazistiska tendenser i Sverige,
framför allt som red. för tidn. Trots allt! 1939—46;
”För människovärdet” (1946) är ett urval av
artiklar därifrån. N. vände sig även med skärpa
mot det officiella Sveriges undfallenhet för det
nationalsocialistiska Tyskland. Han framförde
sina synpunkter bl. a. i ”Europa 1940” (1939) och
”Svensk och människa” (1940), båda beslagtagna,
”Sverige i beredskap” (1942) och ”Vad är
demokrati?” (1943) samt diktsaml. ”Dikt i dag”
(1944). Kulturhistoriskt innehåll ha ”K. J.
Gab-rielsson” (1942) och ”Släkten Nerman” (1945),
politiskt-historiskt ”Svensk och ryss” (1946) och
”Kommunisterna. Från komintern till
komin-form” (1949) ; i sin kamp för humanitet och
frihet vänder sig N. efter 2:a världskriget mot
sovj etkommunismen. I ”Allt var ungt” (1948)
och ”Allt var rött” (1950) har N. påbörjat sina
memoarer. — ”Samlad vers” (2 bd, 1922, 4 bd,
1930), ”Skrifter” (12 bd, 1930—38).
2) Birger N., den föreg :s bror, arkeolog,
sagoforskare (f. 1888 ®/io), fil. dr i Uppsala 1913,
doc. i nordisk och jämförande fornkunskap där
1919, t. f. prof. 1917 och 1920, prof, i arkeologi
vid Dorpats univ. 1923—25, dir. för Statens
historiska museum sedan 1938. N. har mest sysslat
med Nordens järnålder, särsk. på Gotland och i
Kurland. Hans undersökningar av svenska
kolonier vid Grobin i Lettland äro av stor betydelse.
Bland hans många skrifter märkas ”Gravfynden
på Gotland under tiden 550—800 e. Kr.” (i
Antikvarisk tidskr. för Sverige, 22:4, 1919), ”Die
ältere Eisenzeit Gotlands” (1923; tills, m. O.
Almgren), ”Die Verbindungen zwischen
Skandi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
