Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicolaus Hermanni (Nils Hermansson) - Nicolaus Olai Bothniensis (Nils Olofsson från Västerbotten) - Nicolaus Ragvaldi - Nicolaysen, Nicolay - Nicole, Pierre - Nicolle, Charles - Nicolovius - Nicolson, 1. Sir Arthur, baron Carnock of Carnock - Nicolson, 2. Harold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Nicolaus Olai Bothniensis—Nicolson
852
léans juridisk examen (baccalaweus in legibus),
blev kanik i Uppsala 1350 och ärkedjäkne i
Linköping omkr. 1360. Om också snarast en
kon-templativ natur, hävdade N. med kraft kyrkans
intressen. 1374 valdes han mot konung Albrekts
önskan till biskop i Linköping. Motsättningen mot
Albrekt förde N. till det inhemska
stormanna-partiet. Han var en av Bo Jonssons
testamentsexekutörer och deltog i Margaretas inkallande.
För kyrkans bästa var N. mycket nitisk. På
mötet i Konstanz (1414—18) hemställdes från
Sverige om hans helgonförklaring. Därav blev
dock intet, men 1499 medgav Alexander VI hans
translation, som försiggick sannolikt 1515. Enl.
den av Hans Brask ombesörjda, av Olaus Ulrici
skrivna ”Historia S. Nicolai” (tr. 1523, omtr. i
E. Benzelius, ”Monumenta historica vetera
eccle-siae Sveo-Gothicae”, 1709—19) har N. utövat en
betydande litterär verksamhet, men endast hans
hymner ha blivit bevarade. Mest bekant är
hymnen ”Rosa rörans bonitatem”, ingående i hans
Birgittaofficium (utg. av H. Schück 1893); även
till S:ta Anna diktade han en hymn, och genom
sitt Ansgarsofficium (tr. i ”Scriptores rerum
suecicarum”, 2, 1828) återupplivade han i Sverige
hågkomsten av Ansgar. Ett par medeltida
levnadsbeskrivningar över N. äro utg. av H.
Schück i Antiqvarisk tidskr., 5 (1895). Jfr ang.
N:s translation K. B. Westman i Kyrkohist.
årsskrift, 1917, och G. Carlsson, därst, 1919.
Nicoläus Oläi Bothniensis (latinisering av
Nils Olofsson från Västerbotten),
teolog (omkr. 1550—1600). N. inskrevs 1578 som
student vid Rostocks univ. och promoverades där
1582 till magister. Han blev 1586 ”läsemästare” i
hebreiska och teologi vid Stockholmskollegiet och
utgav 1588 en renlärigt protestantisk samling
teser, ”De libero et servo hominis arbitrio”. Han
ådrog sig genom motstånd mot liturgien Johan
IH:s missnöje och fängslades 1589. Definitivt
frigiven blev han först senhösten 1592. 2 mars
1593 valdes han med stor röstövervikt till ordf,
vid Uppsala möte och ledde med kraft och
skicklighet dess förhandlingar. Enl. en mötesberättelse
skall han efter mötesdeltagarnas enhälliga
anslutning till Augsburgska bekännelsen (5 mars)
ha utropat: ”Nu är Sverige blivet en man och
alla hava vi e n Herre och e n Gud”. N. blev
s. å. prof, i exegetik och hebreiska vid det
ny-upprättade univ. samt föreläste där. Han utgav
en hebreisk grammatika. Sedan 1593 var N. som
domprost den näst ärkebiskopen ledande mannen
i Uppsala domkapitel; han valdes efter A.
Anger-mannus’ avsättning (1599) till ärkebiskop men
avled före invigningen. N. deltog som ivrig
anhängare av hertig Karl i riksdagarna 1597, 1598
och 1600 samt var 1598 den främste ledaren för
bondeuppbådet i det s. k. korvtåget. — Monogr.
av A. M. Magnusson (1898).
Nicoläus Ragva’ldi, se Nils Ragvaldsson.
Nicolaysen [-la’j-], Nicolay, norsk
arkeolog (1817—1911). N. blev Norges förste
antikvarie (1860—1904), urspr. anställd av den 1844
stiftade Föreningen til norske
fortidsmindesmær-kers beväring, vars årsberättelser han utgav till
1899. N. gjorde betydande utgrävningar i Oslo,
Bergen etc. samt av Gokstadskeppet (1880; skrift
däröver 1882). För restaureringen bl. a. av
Hå-konshallen i Bergen samt Trondheims domkyrka
var han livligt verksam. Bland den mängd
skrifter N. utgav märkas ”Norske bygninger fra
fortiden”, 1—3 (1860—80), ”Norske fornlevninger”
(1862—66), ”Kunst og haandværk fra Norges
fortid”, 1—2 (1881—99).
Nicole [nikå’l], Pierre, fransk filosof (1625
—95). Han deltog som lärare i filosofi vid
Port-Royal i jansenismens strid mot jesuiterna. Efter
en tids landsflykt (1679—81) underkastade han
sig de kyrkliga myndigheterna. Tills, m. Arnauld
författade han sin berömda Port-Royallogik ”La
logique ou Fart de penser” (1659).
Nicolle [nikå’l], Charles, fransk läkare
(1866—1936). Efter omfattande klinisk och
bakteriologisk skolning i Frankrike kallades N. 1903
till chef för
Pasteur-institutet i Tunis, som
snart blev ett centrum
för experimentell
medicinsk och
bakteriologisk forskning. Bland
N:s talrika arbeten
torde de, som beröra
fläckfeber, vara de
mest betydande. N.
visade, att denna sjukdom
kunde ympas på apor
och marsvin och att
den överfördes till
människan genom
klädlöss. Härigenom
lade N. grunden till det experimentella studiet av
sjukdomen och angav vägen för dess bekämpande.
N. erhöll 1928 nobelpriset i medicin för sina
fläckfeberarbeten. N. utförde vidare bl. a.
experimentella arbeten berörande återfallsfeber, den
egyptiska ögonsjukan (trakom), medelhavs feber
och rabies. Han angav redan 1916
mässlingskon-valescentserum som ett skyddsmedel mot
mässling. I det omfattande och intensiva arbetet för
höjandet av de hygieniska förhållandena i franska
Nordafrika spelade N. den ledande rollen. Han
framträdde även som skönlitterär förf.
Nicolövius, pseud., se Lovén, Nils.
Nicolson [nFkalsn]. 1) Sir Arthur N., från
1916 1 :e Baron Carnock of Carnock,
engelsk diplomat (1849—1928). Han inträdde 1870
på diplomat banan, blev 1895 minister i Marocko
och 1904 ambassadör i Madrid. Vid
Algeciras-konferensen 1906 hävdade han fransk-engelska
ententens intressen, var 1906—10 ambassadör i
Petersburg och 1910—16 permanent
understats-sekr. för utrikesärenden. I Petersburg fick han
1907 till stånd den rysk-engelska ententen. —
Biogr. 1930 av N. 2).
2) Harold N., den föreg:s son, författare,
diplomat och politiker (f. 1886). Efter studier i
Oxford ingick N. 1900 i engelska utrikesdep.
och verkade som diplomat bl. a. i Turkiet,
Persien och Tyskland; som underordnad delegerad
deltog han i fredsförhandlingarna i Paris och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
