Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenskiöld, 6. Adolf - Nordenskiöld, 7. Gustaf - Nordenskjöld, 8. Otto - Nordenskiöld, 9. Erik - Nordenskiöld, 10. Erland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Nordenskiöld
38
triumftåg, som fick sin storartade avslutning i
”Vegas” högtidliga mottagande i Stockholm 24
april 1880. N. upphöjdes av konung Oskar i
fri-herrligt stånd. Redogörelsen för färden
lämnade N. i ”Vegas färd kring Asien och Europa” (2
bd, 1880—81). Resultaten av expeditionens rent
vetenskapliga forskningar äro nedlagda i
”Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser” (5 bd,
1882—87) och ”Studier och forskningar
föranledda af mina resor i höga Norden” (1883), båda
utg. av N. med bidrag av andra forskare. —
Redan under övervintringen vid Pitlekaj
uppgjorde N. planer till nya arktiska företag. Valet
föll på Grönland, Dickson ställde ånyo medel till
förfogande, och 1883 företog N. sin andra
expedition dit. Resultaten, skildrade av N. i ”Den
andra Dicksonska expeditionen till Grönland”
(1885), voro, att man inträngt i Grönlands
isöken längre, än någon förut hunnit, och att man
lyckats för första gången med fartyg genombryta
isgördeln vid Grönlands östkust s. om polcirkeln.
Från början mineralog, offentliggjorde N. en
mängd mineralogiska uppsatser. Bland hans
ungdomsarbeten på detta område märkes
”Beskrif-ning öfver de i Finland funna mineralier” (1855;
2:a uppl. 1863). Men även som geolog utövade
N. i samband med sina polarfärder en betydande
verksamhet; särskilt anses hans arbeten om
Spetsbergens geologi grundläggande i detta ämne.
Meteoritfallet vid Hässle 1869 riktade N:s
uppmärksamhet på frågan om jordens uppkomst och
förhållande till andra himlakroppar. Hans åsikter
härom, sammanfattade i ”Om den geologiska
betydelsen af kosmiska ämnens nedfallande till
jordytan” (1883), ha dock ej vunnit tillslutning.
N :s resor förde honom slutligen in på
geografiens och kartografiens historia. I ”Vegas färd
kring Asien och Europa” ingår en historisk
återblick på föregående resor längs Gamla världens
nordkust. N :s mest betydande historiska arbeten
äro ”Facsimileatlas till kartografiens äldsta
historia” (1889) och ”Periplus, utkast till sjökortens
och sjöböckernas äldsta historia” (1897). Han
utgav även ”Carl Wilhelm Scheele. Efterlemnade
bref och anteckningar” (1892; samtidigt på ty.).
N:s insatser för Riksmuseets mineralogiska
avd:s utveckling voro mycket betydelsefulla och
fruktbringande. Jämsides därmed verkade N.
1860—78 som lärare i geologi och mineralogi
vid Teknologiska institutet. — Han deltog även i
det politiska livet i Sverige; hans sympatier gingo
i liberal riktning. Som led. av ridderskapet och
adeln bevistade han de två sista
ståndsriksdagarna (1862—63, 1865—66). 1869—71, 1881—87 och
1891—93 var han ledamot av Andra kammaren
för Stockholms stad.
Av Vet.-akad. blev N. led. 1861 och av Sv.
akad. 1893. På ”Vegadagen” (24 april) 1930
avtäcktes ett Nordenskiöldmonument utanför
Riks-museet i Stockholm. N:s värdefulla
bibliotek inköptes efter hans död av univ. i
Helsingfors.
Litt.: S. Hedin, ”A. E. N.” (1926); H.
Ram-say, ”N. sjöfararen” (1950).
7) Gustaf Erik Adolf N., den föreg:s son,
arkeolog och mineralog (1868—95), gjorde
forskningsresor till Spetsbergen (1890) och
Nordamerika, Colorado (1891), där han huvudsaki. ägnade
sig åt etnografi och arkeologi; hans arbete
”Ruiner af klippboningar vid Mesa Verde’s canons”
(1893; eng. övers, s. å.) har haft stor betydelse
för forskningar om indianer i s. delen av U.S.A.
Som mineralog studerade N. mineral från
Värmlands gruvor och från Grönland. Snökristallernas
bildning och byggnad ägnade han ingående
undersökningar, illustrerade av talrika
mikrofotografier (1893).
8) Nils Otto Gustaf Nordenskj öld,
sonsons son till N.i), systerson till N.6), geolog,
geograf, forskningsresande (1869—1928), 1894
doc. i mineralogi och geologi i Uppsala, 1905
prof, i geografi med handelsgeografi och
etnografi vid Göteborgs högsk. och 1923 rektor för
den då upprättade Handelshögsk. i Göteborg. N:.s
mest betydelsefulla verksamhet blev dock
forskningsresandens. Forskningsresorna inleddes med
en exp. 1895—97 till Patagonien och Eldslandet,
med glacialgeologi som huvudsyfte. 1898 företog
N. en resa till det då nyupptäckta guldområdet
Klondyke i n. v. Canada och deltog 1900 i en
dansk exp. till östgrönland (Scoresby sund)
under ledning av Amdrup och Hartz. N:s största
exp. var den svenska sydpolarexp. med
”Antarc-tic” (1901—03) till de antarktiska trakterna s.
om Sydamerika. Resultaten avN:s exp. föreligga
i ”Wissenschaftliche Ergebnisse der schwedischen
Südpolarexpedition 1901—03” (6 bd, 1905—20).
Efter den stora sydpolarexp. företog N. endast
två mindre exp. med mera allmänt lagd plan, den
ena 1909 till s. v. Grönland till det föga kända
Holstensborgområdet och den andra till Peru och
Västpatagonien 1920—21. Det låg N. mycket
om hjärtat att popularisera sin vetenskap, och
därom vittna en rad av goda arbeten:
”Polarvärlden och dess grannländer” (1907),
”Kolonisationen och naturfolken” (1914), ”Polarnaturen”
(1918) och ”Människor och natur i Sydamerika”
(1923). — N. var en religiöst lagd personlighet
och verkade under de senare åren ivrigt i de
ekumeniska kyrkliga strävandena.
9) Nils Erik N., brorson till N.6), finländsk
zoolog (1872—1933), fil. dr och doc. vid
Helsingfors univ. 1899, doc. vid Stockholms högsk.
1926, behandlade i sina skrifter huvudsaki.
kvals-ter och utgav ett förtjänstfullt arbete över
”Biologiens historia” (3 bd, 1920—24).
10) Nils Erland Herbert N., son till N.6),
forskningsresande, etnograf (1877—1932),
intendent vid Göteborgs museums etnografiska avd.
1913, innehavare av personlig professur i
etnografi vid Göteborgs högsk. 1923. N. ägnade sig
först åt naturvetenskap och företog sin första
forskningsfärd med paleontologiskt syfte till
Patagonien 1899. Under följande färd,
Chaco-Cor-diller-exp. 1901—02, vari bl. a. Eric v. Rosen
deltog, började han intressera sig för arkeologi
och etnografi, och dessa vetenskaper ägnade han
sedan uteslutande sitt intresse under kommande
forskningsresor: till Perus och Bolivias
gränstrakter 1904—05, till Bolivia 1908—09, till Bolivia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
