Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordensvan, 1. Carl - Nordensvan, 2. Georg - Norderney - Norderö - Nordeuropa - Nordewall, Eric - Nordfelt, Alfred - Nordfjord - Nordfriser - Nordfrisiska öarna - Nord-Frisland, Nordfriesland - Nordgren, Axel - Nordgren, Olivia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
N orderney—N ordgren
42
ria” (2 bd, 1904), ”Krigsväsendet och den militära
uppfattningen i Sverige . . . 1860—1910” (1911).
”Karl XII” (1918), ”Det stora världskriget” (9
bd, 1914—21; jämte V. Langlet), ”August den
starke” (1923) samt Svensk militär tidskr. 1912
—24.
2) Georg Gustaf N., konsthistoriker (1855—
1932), skulle först ägna sig åt det militära yrket
men slog snart in på konstnärsbanan för att efter
några år helt övergå till skriftställarskap. Här
utvecklade han först en livlig verksamhet som
förf, av noveller och berättelser, bland vilka
konstnärsskildringen ”Figge” (1885) är ett också
genom sin friskhet intagande kulturhistoriskt
dokument. Han var några år red.-sekr. i Ny ill.
tidn. samt utgav 1886—1902 kalendern Nornan.
I flera stockholmstidn. var han under årens lopp
konstanmälare. Också åt teatern ägnade han sitt
intresse, dels genom några egna dramer, dels
genom Met värdefulla historiska arbetet ”Svensk
teater och svenska skådespelare” (2 bd, 1917—18).
Mest betydande var dock N :s verksamhet som
konsthistoriker; hans huvudarbete är här ”Svensk
konst och svenska konstnärer i 19:0 årh.” (1892,
ny uppl., 2 bd, 1925—28). Nyttiga handböcker
voro ”De bildande konsternas historia under 19 :e
årh.” (1900) och ”Allmän konsthistoria” (2 bd,
1911—12). Vidare märkes hans vackra skildring
av ”Gripsholm och dess konstskatter” (1902, ny
uppl. 1903). Slutl. må nämnas hans monogr. över
Egron Lundgren (1905) och Carl Larsson (2 bd,
1920—21) samt ”Konstnärsklubben” (1906).
Norderney [nårdarnåi’], den näst största av
Ostfrisiska öarna, Hannover; 24 km2, 13 km lång.
Befolkningen bor västerut i staden Norderney
(c:a 7,000 inv.), Tysklands största
nordsjöbad-ort, som av en kraftig barriär skyddas mot
stormfloder. ön har ända till 21 m höga dyner.
Norderö, sn i Jämtlands v. domsagas tingslag,
omfattande öarna N. och Verkön samt delar av
fastlandet; 88,0 km2, 268 inv. (1953). 430 har
åker. Färjförbindelse med fastlandet (Marby).
Kyrkan är en av Jämtlands äldsta och minsta
(byggnadstid okänd). Ingår i Sunne och N:s
pastorat i Härnösands stift, Östersunds kontrakt.
Tillhör storkommunen Hallen.
Nordeuropa betecknar eg. n. Europa från
Island till n. Ural. I geografisk bemärkelse
innefattar N. Fennoskandia, övergångsområdet till
Mellaneuropa (Öland, Gotland, s. v. Skåne och
Danmark) samt Island. Ur politisk och kulturell
synpunkt består N. av staterna Sverige, Norge,
Danmark, Island och Finland.
Nordewall, Eric, ingenjör, bergsmekaniker
(1753—1835). Han byggde 1795—1800 den gamla
Trollhätte kanal samt 1803—19 Södertälje gamla
kanal och var på sin tid en av de mest ansedda
vattenbyggnadsingenjörerna i Sverige. N. adlades
1816 (hette förut Nordwall) och blev 1819
överstelöjtnant vid Flottans mekaniska kår.
Nordfelt, Alfred, skolman, filolog (1864—
1942), fil. dr i Uppsala 1891, lektor vid Norra
reallärov. i Stockholm 1895—1929, läroverksråd
1904—11, rektor vid Högre allmänna lärov. i
Uppsala 1911—29. Som framstående skolman
an
litades N. i hög grad i kommittéer och för andra
uppdrag. Som vetenskapsman var N. urspr.
romanist. Genom ingående studier rörande de
franska lånorden i svenskan (”Om franska lånord i
svenskan”, en serie uppsatser i ”Studier i
modern språkvetenskap”, 1901, 1924—43) kom N.
att syssla med svensk medeltida filologi och
litteraturhistoria, där han lämnat utmärkta bidrag
till forskningen rörande Eufemiavisorna (”En
svensk riddardikt och dess original”, därst., 7,
1920) och Erikskrönikan (i Samlaren, 1921).
Självbiogr. i ”Läroverksminnen”, 4 (utg. av B.
R. Hall i ”Årsböcker i svensk
undervisningshistoria”, 67, 1943).
Nordfjord [nö’rfjör], n. delen av Sogn og
Fjordane fylke, v. Norge, kring den c:a 85 km
långa Nordfjorden. Vid fjordens mynning
ligga flera stora öar (Bremangerland, Vågsöy).
N. hör till Norges mest storslagna trakter. Längst
i ö. på ön Bremangerland stupar berget Hornelen
(916 m) tvärbrant ned mot fartygsleden
innanför. Viktigaste tätorter i N. äro M å 1 ö y N o r
d-fjordeid (588 inv. 1946) och San dan e.
Nordfriser, germansk folkstam, boende på
Schleswigs västkust, dit de utflyttat från
frisernas stamland mellan Rhen och Weser, omtalas
på sina nya boplatser omkr. 1150. N:s
utbredningsområde, som urspr. sträckte sig från Vidaa
(Tönder) i n. till Eider i s., sönderföll under
medeltiden politiskt och geografiskt i två områden,
ett västligt och ett östligt. Till det förra, det
s. k. Utland, hörde halvön Eiderstedt och öarna
Amrum, Föhr, Sylt, den 1634 av stormflod
söndersplittrade Nordstrand el. Strand (härav
strandfriser) samt de tidigare öarna Bökingharde och
Widing- el. Horsbüllharde. Det östliga området
låg uppe på geesten (härav geestfriser) och
omfattade häraderna Süder- och Nordergosharde
samt Karrharde. Utlandsfriserna lydde direkt
under den danske konungen, geestfriserna under
hertigen av Schleswig. Sedan Utland länge varit
ett stridsäpple mellan de danska konungarna och
hertigarna av Schleswig, införlivades vid freden
i Vordingborg 1435 n:s hela område (med
undantag för v. delen av Föhr samt List på Sylt, vilka
till 1864 förblevo under danske konungens välde)
med hertigdömet Schleswig. Se vidare Frisiska
språket.
Nordfrisiska öarna, se Frisiska öarna.
Nord-Frisland, Nordfriesland,
marsklandet på Slesvigs västkust och de närliggande
Nordfrisiska öarna samt Halligen.
Nordgren, Axel Wilhelm, landskapsmålare
(1828—88), son till porträttmålaren Carl
Wilhelm N. (1804—57), fick sin utbildning i
hemmet samt vid Konstakad. i Stockholm, från 1851
i Düsseldorf. Achenbach och Gude blevo hans
föregångare, men N. visar både självständighet
och kraft, gärna fångande den högnordiska
naturen i dess kärva storhet. I sina kustbilder har
han också en vekare stämning. N. är
representerad i de större svenska museerna samt i
Bei-gen, Dresden och några andra tyska saml.
Nordgren, Olivia Louise, f. Larsson,
politiker (f. 1880 W2), typograf i Trelleborg 1894—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
