Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska kriget, Stora nordiska kriget - Nordiska lawntennispokalen - Nordiska maskinfilt-ab. - Nordiska missionsrådet - Nordiska museet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Nordiska lawntennispokalen—Nordiska museet
52
der laget vid Poltava (28 juni 1709) och
katastrofen vid Perevolotjna (1 juli s. å.). Ryssarna
bemäktigade sig östersjöprovinserna och Viborg,
en dansk här övergick i nov. 1709 till Skåne
men utdrevs genom slaget vid Hälsingborg 28
febr. 1710. Karl XH:s planer att mot Ryssland
bilda en stor östeuropeisk allians (med Turkiet,
Polen och lillryska kosacker) gingo om intet; de
allierade angrepo från 1711 även Sveriges tyska
provinser, och Finland utsattes från våren 1713
för en rysk invasion. I nov. 1714 återkom Karl
XII från Turkiet till Stralsund. Ett nytt skede
av kriget inträdde kort därefter genom anfall
även från Preussen och Hannover på Sveriges
tyska besittningar, vilka med Wismars fall (april
1716) samtliga gått förlorade.
De allierade ämnade nu anfalla det egentliga
Sverige, och en rysk här överfördes i detta syfte
till Själland. Anfallet mot Skåne inställdes
emellertid hösten 1716. Karl XII hade febr.—juli s. å.
sökt försvaga Danmark genom ett anfall mot
Norge. Sammanhållningen mellan Sveriges
fiender var nu väsentligt försvagad, och åren 1717
—18 sökte Karl XII:s förnämste utrikespolitiske
rådgivare Görtz, spela ut dem mot varandra och
därigenom skaffa Sverige en dräglig fred. Karl
XII hade under tiden organiserat en betydande
armé, men den nya offensiven mot Norge
avbröts tvärt genom hans död (30 nov. 1718).
De nya maktägande i Sverige inriktade hela
sin strävan på att få en snar fred. I Stockholm
slöts fred med Hannover 9 nov. 1719, då
Bre-men-Verden avträddes mot 1 mill. rdr, och med
Preussen, som fick Pommern s. om Peene samt
öarna Usedom och Wollin mot 2 mill. rdr. Fred
med Danmark slöts i Frederiksborg 3 juli 1720,
varvid Sverige avstod från förbindelsen med
Gottorp samt avstod friheten från öresundstullen och
betalade 600,000 rdr. Svenska förhoppningar om
effektiv engelsk hjälp mot Ryssland gingo ej i
uppfyllelse, och ryska härjningar på Sveriges ö.
kust påskyndade det slutliga eftergivandet från
svensk sida: i freden i Nystad 30 aug. 1721
måste Sverige avträda Livland, Estland,
Inger-manland och Viborgs län men erhöll 2 mill. rdr.
— Litt.: ”Bidrag til den store nordiske krigs
historie” (10 bd, 1899—1934); ”Karl XII på
slagfältet” (4 bd, 1918—19); J. G. Wikander,
”översikt över Sveriges krig under 1700-talet”
(1922).
Nordiska lawntennispokalen, se Nordisk cup.
Nordiska maskinfil t-ab., Halmstad, grundat
1904, driver ullspinneri, ylleväveri, färgeri och
maskinfiltfabrik. Tillverkningen omfattar bl. a.
vävd och stampad maskinfilt för pappers- och
cellulosaindustrien, filt för sko- och
beklädnadsindustrien, packningar, tätningsringar samt
sängfiltar.
Nordiska missionsrådet, se Mission, sp. 94.
Nordiska museet i Stockholm räknar sitt
ursprung från den av Artur Hazelius 1872
grundade Skandinavis k-e tnografiska
samlingen. Det nya namnet tillkom 1880 i
samband med att inst. erhöll sin nuv. organisation
som självständig, särskild stiftelse med en nämnd
på numera 7 personer som styrelse. Museet har
haft en stor förebildlig betydelse, och dess saml.
rörande allmogekulturen äro de största i Europa.
N. omfattar museisaml., friluftsmuseet Skansen
samt ett antal som kulturminnesmärken bevarade
gårdsanläggningar i olika delar av Sverige. Dess
nuv. samlingsverksamhet är inriktad på de olika
samhällsklassernas kultur i Sverige under nyare
tid. För allmogekulturens vidkommande finnes
dessutom en jämförande saml. från hela Norden,
där särsk. norsk folkkonst är mycket rikt
företrädd. Den rent museala verksamheten är
uppdelad på två huvudavd., allmogeavd. och
högre-ståndsavd., vartill komma fältundersökningarna,
för allmogekulturen sedan 1928 under namn av
Etnologiska undersökningen, samt
mycket omfattande arkiv och bibi. Museisaml.
uppta närmare 250,000 inventarienummer, av vilka
många dock inrymma ett flertal föremål. En
särskild undervisningsavd. är inrättad sedan 1929.
Av greven och grevinnan W. v. Hallwyl
donerades 1918 till N. en professur i nordisk och
jämförande folklivsforskning, till vilken är
knutet Institutet för folklivsforskning med lokaler i
den mitt emot museibyggnaden belägna, 1940 av
Hj. Wicander och hans hustru till museet
testamenterade villan Lusthusporten. — Genom N.
och dess tjänstemän bedrives en mycket
omfattande vetenskaplig publiceringsverksamhet; N.
har också varit av avgörande betydelse för
folk-livsforskningens framväxt i Sverige. N. utger
årsb. ”Fataburen” samt flera skriftserier, av
vilka de viktigaste äro ”N:s handlingar” (sedan
1932), ”Acta lapponica” (sedan 1938) och
”Svenskt liv och arbete” (sedan 1947).
Institutionens statliga och kommunala anslag uppgå till
365,000 kr, fonderna till 3,5 mkr och den årliga
budgeten till c:a 4 mkr. Som stödförening
bildades 1918 Samfundet Nordiska
museets vänner, som tillfört museet ett stort
antal särskilt dyrbara förvärv.
Skansenföreningen, stiftad 1880 som Samfundet för
Nordiska museets främjande och omorganiserad 1930,
utgör numera museets publikorganisation. Efter
grundaren och hans son, Gunnar Hazelius, ha
museets styresmän varit Bernhard Salin (1905
—13), Gustaf Upmark d. y. (1913—29) och
Andreas Lindblom (sedan 1929). — Museisaml. voro
tidigast inrymda i olika paviljonger och
byggnader vid Drottninggatan i Stockholm. 1892—1906
uppfördes på S. Djurgården den nuv.
museibyggnaden (arkitekt I. G. Clason), som endast utgör
ena sidan av en urspr. planerad kringbyggd
musei-gård. Kostnaderna, nära 3,5 mkr, bestredos
väsentligen genom ett av riksdagen 1898 beviljat
penninglotteri. I det nya museet, som öppnades
1907, äro saml. uppställda i fyra våningar. Den
stora hallen i mitten har upplåtits för Kungl.
Livrustkammaren. Högreståndsavd:s föremål
utställdes i tidsföljd, under det att allmogeavd :s
samlades i landskapsrum, vartill kommo en rad
specialavd. Hazelius’ tanke att runt hallen
anordna serier av interiörer med framställningar
av svenskt folkliv övergavs för en ren
föremåls-exponering, som med sin saklighet och sitt ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
