Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Norge
92
las i skaror under senare delen av mars och första
hälften av april längs polarisens rand mellan
Newfoundland och Novaja Zemlja för att föda sina
ungar och para sig ett par veckor senare.
Säl-fångstfartyg, huvudsaki. utrustade i Alesund och
Tromsö, bedriva då sälj akt i drivisen, huvudsaki.
vid Newfoundland och i den s. k. Vesterisen
mellan Jan Mayen och östgrönland, delvis också i
Vita havets mynningsområde. Om sommaren
fångas blåssäl el. klappmyts i Danmarkssundet mellan
Island och Grönland (även hajen håkäring i
Danmarkssundet och vid Svalbard). I samband med
sälfångsten jagas storkobb, valross och isbjörn,
men denna fångst har mindre betydelse. Av sälen
användas skinn och späck. 1950 fångades 161,602
grönlandssälar (därav 106,395 unga) och 88,418
blåssälar (53,830). Värdet av hela sälfångsten
uppgick s. å. till 11,5 mill. norska kr. Den norska
valfångsten hade 1949 ett värde av 313 mill.
norska kr. Den moderna valfångsten har
utvecklats huvudsaki. av norrmän sedan omkr. 1870.
Valfångsten bedrevs först vid Finnmarkskusten
men förbjöds helt och hållet inom norskt
sjöterritorium 1904. Den fann då nya fält vid
Spetsbergen, Island, Färöarna, Shetlandsöarna,
Orkney-öarna och senare i sydafrikanska och
sydamerikanska men särsk. i antarktiska farvatten. Den
norska valfångsten hade 1949 i användning 10
kokerier (alla i s. Ishavet), 5 landstationer
(därav 1 i s. Ishavet, Syd-Georgien) och 121 (108)
fångstfartyg med ett sammanlagt tonnage av
186,245 bruttoton. De flesta fartygen äro
hemmahörande i Sandefjord och Tönsberg. 1949
fångades av norska bolag 16,570 valar (därav
16,196 i s. Ishavet) och producerades 1,120,000
(därav 1,108,000 i s. Ishavet) fat olja.
Mineral- och
vattenkrafttillgångar. N:s mineraltillgångar äro relativt
små, jämförda med Sveriges, men ha under
senare år fått ökad betydelse för landet.
Järnmalmen är järnfattig och måste anrikas men ligger
nära havet el. billig vattenkraft. De största
järnmalmsfälten ligga i Dunderlandsdalen (magnetit
och hematit) och i Sör-Varanger (magnetit), där
N:s enda stora järngruva finnes. Däremot är
N. rikare på svavelkis (Lökken verk, Sulitjelma
o. a.). 1949 brötos 375,000 ton järnmalm och
titanjärnsten (1938 1,474,000 ton) och 745,000 ton
svavelkis. Sör-Varanger led svår skada under
2:a världskriget men återupptog produktionen
1952. Dunderlandsdalens gruvor beräknas i
framtiden komma att leverera malm till norska statens
järnverk i Mo i Rana. Det mesta av järnmalmen
och svavelkisen exporteras. Vidare utvinnas
mindre mängder av molybdenglans, koppar-, zink- och
blymalm samt silver. Hela malmbrytningen hade
1949 ett värde av 65 mill. norska kr och
sysselsatte 3,438 arb. — N. är det land i Europa, som
har de största vattenkrafttillgångarna
med en sammanlagd beräknad vattenkraft av 120
milliarder kWh pr år vid fullt utnyttjande. Den
ekonomiskt utnyttjbara effekten (vid lågvatten
och efter regleringar, vid 75 °/o effekt) beräknas
till 9,2 mill. kW, motsv. en framtida årlig
produktion av 80 milliarder kWh. Den sammanlagda
turbineffekten 1951 uppgår till 3,1 mill. kW (året
om, som ”prima kraft”, kan 2,0 mill. kW
utvecklas). Vattenfallen äro mest utbyggda i
Telemark (409,000 kW 31/i2 1948), Buskerud
(236,000), östfold (209,000) och Hordaland
(189,000) fylken. I östlandet ligga de stora
fallen (Rjukan, Mår, Nore, Hol o. a.) ofta långt
från havet, på Vestlandet (Tysso, Bjölvo) och
i Nordland (Fykanå) däremot stupa många
lodrätt ned till el. nära vid djupa och isfria fjordar
med gynnsamt läge för industrier. Av den
förbrukade energien gingo 1949 39,2 fl/o till
elektro-kemisk och elektrometallurgisk industri (med egna
kraftverk). Trots den spridda bosättningen ha
1951 83—-84% av befolkningen elektricitet i
hemmen.
Industriens fördelning 1948 på de olika
industrigrupperna framgår av tab. —
Hemmaindustrien bearbetar inhemska el. importerade
råvaror och halvfabrikat för försäljning och
konsumtion inom det egna landet. Järn- och m
e-tallindustrien, vilken med hänsyn till
sysselsättningen är den viktigaste industrigrenen,
bearbetar importerat råmaterial. Skeppsvarven fylla
endast en mindre del av den norska
handelsflottans behov av nybyggen. Kapaciteten är f. n.
Industriens fördelning på de olika
industrigrupperna 1948.
Industrigrupper [-Arbetsställen För-valt-nings-per-sonal Arbetare Produktionsvärde-] {+Arbets- ställen För- valt- nings- per- sonal Arbe- tare Produk- tions- värde+} i mill. norska kr.
Malm- och
metallutvinning 42 i,337 10,093 43i,o
Jord- och
stenindustri 486 1,279 9,776 173,2
Järn- och
metallindustri 1,463 11,989 63,983 1,000,0
Kemisk och
elektro-kemisk industri . 175 2,307 7,067 352,9
Olje- och
fett-industri 199 1,167 4,047 454,0
Gasverk 13 199 521 20,0
Träindustri 1,276 2,392 20,888 506,4
Pappersindustri ... 227 2,544 18,268 1,114,7
Läder- och
gummi-varuindustri .... 129 963 5,433 176,3
Textilindustri 258 2,022 16,169 434,7
Beklädnadsindustri 609 2,516 17,065 336,1
Livsmedelsindustri 744 3,722 17,555 1,211,9
Grafisk industri . . 325 1,173 7,762 I4M
Alla grupperna 5,956 33>6io 198,627 6,353.2
(i953) c:a 40,000 bruttoregisterton pr år. Vid
bedömningen av de höga siffrorna i tab. för
livsmedelsindustrien bör man bemärka,
att i produktisonsvärdena innefattas diverse
avgifter till norska staten, särsk. på tobak, öl, sprit
och choklad. Textil- och
beklädnadsindustrien arbetar också för hemmamarknaden.
N:s exportindustrier grunda sig huvudsaki. på
de råvaror, som skogen och havet ge, och på
utnyttjandet av vattenkraften. Viktigast är
pappers- och pappersmasseindustrien,
som merendels svarar för något över 25 °/o av
värdet av landets totala export. Den e 1 e k t r
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
