Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Norska litteraturen
174
främste mästare i den samtida världen. Den
borgerliga romanen odlades under samma epok
med framgång av Jonas Lie (1833—1908),
medan Alexander Kielland (1849—1906)
gav den radikala tendensberättelsen konstnärlig
elegans. En naturalistisk berättare av kraft var
Amalie Skram (1847—1905); nämnvärd är
även Kristian Elster d. ä. (1841—81).
På 1880-talet utmynnade den norska realismen
dels i en tung pessimistisk vardagsskildring, dels
i en stigande upprorskänsla mot samhället,
särskilt mot dess konventioner på det sexuella
området. Uppseende väckte den konstnärligt föga
begåvade Hans Jæger med ”Fra
Kristiania-bohémen” (1885), numera oläsbar, och den
utmärkte målaren Christian Krohg med
prosti tutionsromanen ”Albertine” (1886). Arne
Gar bor g (1851—1924) räddade sig från
pessimismen till pietistisk religiositet; han blev med
sin följ, alstring landsmålets hittills främste
berättare och poet. Detta hade tidigare haft en
pionjär i Aasmund Olafsön Vinje
(1818—70), av vars dikter några blivit klassiska.
Det norska nittiotalet tog starka intryck av
fransk symbolism, Nietzsche och Dostoj evskij.
Livsmystik, personlighetskult, naturkärlek och
stildyrkan kännetecknade den nya riktningen, vars
förnämsta företrädare äro Knut Hamsun
(1859—1952), Hans Kinck (1865—1926),
Thomas Krag (1868—1913), Vilhelm
Krag (1871—1933), Sigbjörn
Obstfel-der (1866—1900), Nils Kjær (1870—1924),
Tryggve Andersen (1866—1920) och
Gabriel Scott (f. 1874). Mera realistiskt
inställda voro hembygdsskildraren Hans A a
n-rud (f. 1863), psykologen Peter Egge (f.
1869) och idédiktaren Johan Bojer (f. 1872).
De mest betydande av de nya förf, under början
av 1900-talet voro Sigrid Undset (1882—
1949), som efter en rad realistiska
samtidsskildringar vann världsrykte med historiska romaner,
präglade av hennes övergång till katolicismen,
främst ”Kristin Lavransdatter”, och
landsmåls-förf. Olav Duun (1876—1939), som lyfte
den norska hembygdsskildringen till ett högt
konstnärligt plan med romanserien ”Juvikfolket”.
Socialt inställda voro Johan Falkberget
(f. 1879), som i den historiska romancykeln
”Christianus Rex” om koppargruvan i Röros
belyste svensk-norska relationer i försonlig anda,
samt Kristoffer Uppdal (f. 1878) och
Oskar Braaten (1881—1939), som båda
gett skildringar ur arbetarklassens liv. Omkr.
1910 kom det nytt liv i norsk lyrik genom en
rad originella talanger, främst Herman W i
1-denvey (f. 1886), som besjöng kärleken och
naturen med ett muntert käckt tonfall, 01 a f
B ull (1883—1933), som i konstfull form
tolkade sina bittra erfarenheter, och A r n u 1 f
överland (f. 1889), som under sitt första
skede gav uttryck åt melankoli och livsensamhet.
Framstående lyriker på landsmålet voro Olav
Aukrust (1883—1929) och Tore ö r j
a-sæter (f. 1886), natur- och kärleksdiktare.
Som ledande gestalter i norskt kulturliv under
mellankrigstiden framstodo Ronald Fangen
(1895—1946) och Sigurd Hoel (f. 1890),
varandras motsatser i mycket, främst i
livsåskådningsfrågor. Nära Hoel stodo Helge Krog
(f. 1889), dramatiker och essäist, och Co ra
Sandel (f. 1880), efter Sigrid Undset N:s
förnämsta kvinnliga förf. Bland dem, som
be-funno sig på samma linje som Hoel, kunna
också nämnas psykiatern Tryggve Braatöy
(f. 1904), som deltog i kulturdebatten med
psykologiska och litterära studier, präglade av
radikalism i människo- och livssyn, och Olav S t 0
r-stein (f. 1904), litteraturhistoriker, kritiker och
pedagog. Arnulf överland, påverkades av de nya
politiska och sociala åsikterna, vilket medförde
en förnyelse av hans diktning. N o r d a h 1
G r i e g (1902—43) tog också intryck av de
radikala idéerna, vilka gåvo hans författarskap
en skarpt samhällskritisk inriktning. På den
radikala linjen i norsk litteratur under
mellankrigstiden stod proletärstudenten Rudolf
Nielsen (1901—29), en betydande lyriker. Utanför
motsättningen Fangen—Hoel stodo bl. a. S
i-gurd Christiansen (1891—1947), främst
psykolog, Ingeborg Refling Hagen
(f. 1895), som med djup förankring i det
nationella och folkliga skapat en starkt personlig
poetisk stil, Alf Larsen (f. 1885), lyriker och
essäist, som först var påverkad av
sekelskiftespessimismen men sedan framträdde som idealist,
Gunnar R e i s s-A n d e r s e n (f. 1896), som
gick i lära hos Olaf Bull men snart fann en
egen ton i sin lyrik, T a r j e i V e s a a s (f.
1897), landsmålsförf., som redan i sina första
romaner med motiv från norskt bygdeliv höjde
sig över den vanliga folklivsskildringen.
De förf., som framträdde omkr. 1930, odlade
i främsta rummet prosaberättelsen. De dröjde
med förkärlek vid erotiska konflikter, som de
vanl. belyste ur psykoanalytisk synpunkt. Flera
av dem visade socialt intresse. Rent litterärt
sett voro många bestämda av nyare amerikanska
och europeiska prosaister, särsk. Hemingway.
Den danskfödde Aksel Sandemose (f.
1899) är en häftig, kaotisk diktare, som särsk.
intresserat sig för det kriminella. En formell
experimentator, med dragning mot surrealismen,
är också Ernst Orvil (f. 1898), som dröjt
vid egenartade förbindelser mellan män och
kvinnor. Gunnar Larsen (f. 1900) har
ämnesvalet gemensamt med de två sistn. men är
säker, sober och elegant i framställningen. Klar
och rättfram i sina skildringar är Nils Johan
Rud (f. 1908), som gärna tagit upp aktuella
spörsmål. Lars Berg (f. 1901) fördjupade
sig i sociala motsättningar och ömtåliga
erotiska förhållanden. Björn Rongen (f. 1906)
gav i mörka färger bilder ur norsk
bondeungdoms liv. Kåre Fasting (f. 1907)
hämtade motiv från bergensiskt medelklassliv.
Påverkade av bl. a. Hemingway voro Arthur O
m-re (f. 1887) och Magnhild Haalke (f.
1886). Egil Rasmussen (f. 1903) har utg.
psykologiska romaner och sociala konststudier.
Kåre Holt (f. 1917) är psykologiskt och so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
