Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näktergalen - Nälden - Näldsjön - Nämdö - Nämdöfjärden - Nämforsen, Nämn(d)forsen - Nämnare - Nämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
N älden—N ämnd
306
Nordliga näktergalen. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
terna igenom fr. o. m. fågelns ankomst till
häck-ningstidens slut omkring midsommar. Denna
nordliga n., som har sin utbredning i
Skandinavien samt i n. och mell. Ryssland, ersättes i
övriga delar av Europa av den närstående sydliga
n., A. megarhyncha. Namnet n. betyder eg.
”nattsångare” (jfr. ty. Nachtigall, eng. nightingale).
Nälden, sjö och samhälle i Jämtland, se
Näskott.
Näldsjön, se Näskott.
Nämdö, sn i Stockholms län, Sotholms hd, i
Stockholms yttre skärgåd, utanför
Nämdöfjär-den och Dalarö; 37,49 km2, 155 inv. (1953).
Omfattar de skogtäckta klippöarna N., Uvön, Mörtön,
Mörtö-Bunsö m. fl. samt utanför liggande skär.
Den lilla Bullerö i yttersta havsbandet är känd
genom A. Engströms skildringar. 104 har åker.
Många sommargäster. Kyrkan av trä uppf. 1876.
Ingår i Djurö och N. pastorat i Ärkestiftet,
Värmdö kontrakt; tillhör storkommunen Djurö.
Nämdöfjärden, fjärd i Stockholms skärgård
mellan Nämdö och Ingarölandet.
Nämforsen, N ä m n(d)f o r s e n, ståtlig fors
med flera branta stup i Ångermanälven nedom
Ädals-Lidens kyrka. Här byggde staten 1944—47
Nämforsens kraftverk med två turbiner
om tillsammans 46,000 kW och 22,5 m fallhöjd.
Vid N. låg en stenåldersboplats, och på
klippholmar i forsen finnas väl bevarade hällristningar.
Nämnare, mat., se Bråk.
Nämnd, en samling personer, valda
(”nämnda”) för utförande av vissa uppdrag inom
rättskipning, författning, förvaltning, beskattning,
t. ex. kommunalnämnd, taxeringsnämnd, valnämnd,
opinionsnämnd, utrikesnämnd.
1) (Jur.) Inom den svenska rätten intar n. en
ställning, som motsvarar juryns inom den
engelska. I Sverige ingår n. av lekmän som en del
i de allmänna underdomstolarna på landsbygden,
häradsrätterna, vid huvudförhandling i alla slags
mål (h ä r a d s n ä m n d), från 1948 enl. 1942 års
rättegångsbalk även vid rådhusrätterna i svårare
brottmål. Hur n. uppkommit i Sverige är ej
säkert utrett. I landskapslagarna, alltså under
1200-talet, framträder n. som en viktig och
mångskiftande inrättning. Säkert är, att n. fick ökad
betydelse i samband med den rörelse mot
formalismen inom rättegången, som tog fart under
1200-talet på grund av Sveriges delaktighet i den
allmänna europeiska kulturutvecklingen. Allt flera
olika slag av mål hänskötos från denna tid under
handläggning av n. Det förekom till en början,
att en särskild n. tillsattes för varje mål. Senare
blir n. fast och sitter för längre tid.
Nämndemännen voro i allm. tolv. N. skulle ”utleta
sanningen” i målet och därefter under ed avgiva sin
utsaga. Till grund för utsagan låg alltså en
materiell prövning av de faktiska omständigheterna.
I andra fall hade n:s utsaga samma betydelse som
den engelska juryns verdict, d. v. s. att den
avgjorde sakfrågan. Formerna och gränserna i äldre
rättskipning voro emellertid flytande, och sedan
n. blivit permanent, flyttar den upp i domstolen;
domaren och n. sammansmälta till ett kollegium,
som samfällt intar domsätet och där varje man
har en röst. 1500—1600-talen voro n:s stora tid,
då nämndemännen, ledda av
häradsdomaren, behärskade häradsrätterna, vilkas merendels
vikarierande ordf., lagläsaren, stundom nedsjönk
till ett lagkunnigt biträde åt n. Förutom vid
häradsrätten fanns n. även vid landstingen (1
andsnämnd) och lagmansrätterna, där den tidigt
blev permanent, samt vid den kungl.
rättskipningen, medeltidens konungsnämnd och
Erik XIV:s höga n. Vid instiftandet 1614 och
ännu 1734 i Rättegångsbalken betecknas också
hovrätt som konungens högsta n. Mot
slutet av 1600-talet ändrades docks n:s ställning.
Med den legala bevisteorien, som då slog igenom,
lät n:s fria bevisföring ej förena sig, och Karl
XI :s domstolsreform 1680 besatte härads- och
lagmansrätterna med fackutbildade domare, vilka
övertogo ledningen av dessa domstolar och
ansvarade för deras beslut. Häradshövdingens
ställning inom rätten höjdes därmed, och 1734 års
lag fastslår, att endast en enhällig n. kan
överrösta domaren. Från äldre tid bestod n. av 12
nämndemän, men den är domför med 7, från
1918 i vissa smärre saker med 3. Sedan
medeltiden utsåg domaren medl. i n. 1823 fingo
bönderna å sockenstämma valrätt. För valbarhet
fordrades 25 års ålder, att tillhöra bondeståndet
och vara bosatt i häradet. Valet gällde livstiden.
1872 utvidgades valrätten till alla kommunalt
röstberättigade, och valperioden sattes till 6 år.
Då bondeståndet upphävts, kräves ej längre
egenskap av bonde, men vissa personer, bl. a. de i
konungens el. rikets tjänst, voro till 1934 ej
valbara. Sistn. år bestämdes i stället, att
lagfarna domare, befattningshavare vid domstol,
åklagare, poliser och yrkesadvokater ej må
inväljas i n. Sedan 1925 äro däremot kvinnor
valbara. Enl. den 1948 ikraftträdda nya
rättegångs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
