Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ob (flod) - ob. - Obadja - Obbola - Obdam, Jacob van Wassenaar - Obducera - Obduktion - Obêd, Obeid, Ubaid, Tell el ‘Obêd, Tell el-Obeid, Al Ubaid - Obediens - Obefläckade avelsen - Obehörig vinst - Obeïd, el- - Obel, Nils Johan - Obelisk - Oberá - Oberammergau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
ob.—Oberammergau
358
inflöde godkändes 1951 av sovjetregeringen.
Projektet avser att skapa en väldig vattenreservoar
med en yta av c:a 250,000 km2, varifrån vattnet
för bevattningsändamål skulle ledas genom
kanalen över Turgaj platån till de centralasiatiska
stäpperna och ökenområdena i aralokaspiska bäckenet.
ob., förk. av lat. o’biit, han (hon) avled; död.
Oba’dja, en av de s. k. mindre profeterna i
G. T. O:s bok omfattar ett enda kap., men
detta är ett verk av mer än en författare. I
bokens första hälft förutsäges, att Edoms egna
bundsförvanter skola plundra landet och förjaga
dess invånare, och detta är en rättvis straffdom,
därför att Edom handlade trolöst mot Juda på
dess olycksdag (Jerusalems förstöring 586 f. Kr.).
I bokens andra hälft får Juda löftet, att det skall
intaga de angränsande rikena, medan särskilt
Edom skall bliva i grund förstört. Första delen
är trol. skriven i början av 400-talet, den andra
något senare.
Obbola [å’b-], del av Holmsunds köping i
Västerbotten.
Obdam [åbda’m], Jacob, baron van
Wassen a a r, herre till Obdam och Z u i d w i j k,
holländsk amiral (1610—65). Han medföljde den
flotta under Tromp, som 1653 besegrades av
engelsmännen. 1658 undsatte han, sedan han i
Öresund brutit sig igenom den svenska flottan
under C. G. Wrangel, Köpenhamn. Han omkom
i slaget vid Lowestoft 1665, vari han
kommenderade den holländska flottan.
Obducera (lat. obdücere, eg. hölja),
vetenskapligt undersöka ett liks delar. — O b d u c e’n t,
läkare, som obducerar.
Obduktion, undersökning och dissektion av
död (människo)kropp i patologiskt el.
rättsmedicinskt syfte. O. består av a) yttre
besiktning av liket, b) liköppning och inre
besiktning.
Obéd, Obeid, Ubaid, Tell el eO b é d,
Te 11 e 1-0b e i d, Al Ubaid, ruinplats i Irak,
n. v. om Ur, med rika fynd från förhistorisk och
tidig sumerisk tid.
Obedie’ns (lat. obedie’ntia, lydnad), inom
katolska kyrkan dels den lydnad, som en andlig är
förpliktad att visa sina förmän, dels ett av
överordnad åt underordnad till förvaltning anvisat
kyrkoämbete. Under den stora occidentaliska
schismen betecknades de områden, som hyllade
den ene el. andre påven, för dennes obediens.
Obefläckade avlelsen, se Avlelse 2).
Obehörig vinst, ekonomisk fördel, som
tillflutit en person på annans bekostnad utan sådan
grund, som av rätten godkännes. I svensk rätt
saknas allmänna regler i ämnet. Särskilda
bestämmelser i Växel- och Checklagarna.
Obeid, e 1-, se El-Obeid.
Obel, Nils Johan, veterinärkirurg (f. 1914
28/3), vet. med. dr 1948 (”Studies on the
histo-pathology of acute laminitis”), laborator s. å.,
prof, i kirurgi vid Veterinärhögsk. 1952. O. är
led. av Veterinärstyrelsens vetenskapliga råd.
Obelfsk, fyrkantig, uppåt avsmalnande
stenpelare med pyramidformig spets. O. torde i det
gamla Egypten urspr. ha stått i förbindelse med
Obelisk från Luxor, rest 1836 på
Place de la Concorde i Paris.
den i
On-Helio-polis dyrkade
solgudens kult. Dess
pyramidformiga
spets gällde för
att vara en
avbildning av den
i
Heliopolistemp-lets fenixhus
förvarade heliga
ben-ben-stenen. På
denna över
urhavet sig
höjande sten skulle
solguden enl. en
legend ha tagit
plats vid världens
skapelse. De
äldsta hittills kända
obeliskerna
härröra från Gamla
riket. I de av
5:e dynastiens
kungar uppförda
soltemplen höjde
sig i
bakgrunden en väldig, på
en
pyramidliknan-de underbyggnad
uppförd o., på
vars förgyllda
spets den uppgående solens första strålar föllo.
Framför o. stod ett altare. Uppenbarligen var o.
solgudens symbol. Det tilltagande bruket av o.
i tempelarkitekturen stod med all sannolikhet i
samband därmed, att från omkr. 2000 f. Kr. de
stora provinsgudarna efter hand alla
identifierades med solguden Ra.
Ett antal egyptiska o. ha i äldre och nyare
tid förts till Västerlandet. Under kejsartiden
flyttades flera till Rom; i samband med
Isiskulten utfördes även efterbildningar. Om K1 e
o-p a t r as nålar se d. o.
Oberå [åæära’], ort i Argentina, se Yerbal
Viejo.
Obera’mmergåu [åbar-], by och luftkurort
i Ammergebirge i sydligaste Bayern; 840 m ö. h.
Passionsspelen i O. Kyrkliga spel
uppfördes i O. långt före trettioåriga krigets dagar,
men då pesten 1632—33 härjade byn, lovade
invånarna att vart tionde år uppföra
passionstrage-dien, om farsoten upphörde. 1634 uppfördes det
första passionsspelet. Från 1680 förlädes spelen
till jämna tioårstal, en ordning, som sedan
endast i undantagsfall av tvingande skäl (krig,
förbud o. dyl.) brutits. Den äldsta bevarade texten
är från 1662 och leder sitt ursprung från ett
passionsspel från 1400-talet. Bearbetningar ha
upprepade gånger företagits, den mest betydande
1815 av pater Ottmar Weiss (1771—1843). Hans
text, 1850 reviderad av kyrkoherden i O. Alois
Daisenberger (1799—1883), är ännu i bruk
liksom den 1811 av läraren Rochus Dedler (1779—
1822) komponerade musiken. I spelen medverka
omkr. 800 pers, jämte en orkester på omkr. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
