Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oden - Oden, Allmänna livförsäkringsbolaget - Odén, Sven - Odencrantz, ätt - Odencrantz, Arvid - Odenius, Victor - Odensala (travbana) - Odensala - Odensbacken - Odense
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Oden—Odense
388
En mycket primitiv bild av guden ge flera av
hans många binamn; antagl. rör det sig om
kultidoler: Arnhpföi, han med örnhuvud,
Hross-härsgrani, han med hästhår till skägg,
Hen-gikeptr, han med hängande käft, Ennibrattr, han
med hög panna, Båleygr, han med öga, som
lyser som ett bål. En nyare tids
religionsforsk-ning söker fånga O:s väsen i formeln en
gudom-liggöring av trollkarlens typ. Härigenom
förklaras t. ex. gudens förmåga att mana fram oväder
såväl som medvind åt sjöfarare, att betaga
människor vettet och dåra motvilliga kvinnor, att ta
på sig hamnar och att spå.
Gammalmansutseen-de, klädsel i slokhatt och mantel, enögdhet äro
yttre kännemärken, djup visdom om människor
och allt övernaturligt, parad med ondskefull
för-ställningskonst inre kännemärken. — En äldre
skolas försök att fatta honom som en stormens
gud el. en dödsgud ha ej sannolikheten för sig,
lika litet som att O. skulle ha invandrat till
Norden från Asien, som Snorre Sturlasson
uppger i Ynglingasagan. — Från den nyss skildrade,
omfattande men enhetliga grundtypen, som torde
ha varit samgermansk, höjde sig den i v. Norden
dyrkade O. till en krigarnas, konungarnas,
skaldernas och även åkermännens övergud, en
allfa-derstyp (Alfgör), antagl. på bekostnad av äldre
gudomligheter. Detta försiggick antagl. på
vikingatiden, jämsides med att valhalls- och
val-kyrjetron utvecklades. Nyare tids allmogetro, enl.
vilken O. är anförare för den vilda jakten,
kan bero på sent sydgermanskt inflytande. —
Litt: G. Neckel, ”Walhall” (1913); Hj. Falk,
”Odensheite” (1924); N. Lid i ”Nordisk kultur”,
26 (1942).
Oden, Allmänna
livförsäkringsbolaget, se Allmänna livförsäkringsbolaget
Oden.
Odén, Sven Ludvig Alexander, kemist (1887
—1934), fil. dr och doc. i kemi i Uppsala 1913,
prof, i oorganisk kemi vid Tekniska högsk. 1920,
föreståndare för Centralanstaltens kemiska avd.
1925. Under uppsalatiden undersökte O.
humusämnenas natur och humussyrornas inflytande på
mullhaltiga jordars surhetsgrad. Här lade han
också grunden till sitt kanske viktigaste arbete,
den mekaniska analysen av pulverformiga ämnens
kornstorleksfördelning. Hans’ metoder och
apparatur ha fått en genomgripande betydelse bl. a.
för jordarternas klassifikation. Särsk. bör
nämnas den automatiskt registrerande våg O.
konstruerade för den mekaniska analysen. Bland
hans övriga arbeten märkes en undersökning av
jordens surhetsgrad och kalkbehov samt
sambandet mellan närsaltsförrådet och surhetsgraden.
För dessa undersökningar utarbetade O. en
förbättrad, snabb och bekväm metod för
jordundersökningar medelst elektrodialys. Stort intresse
ägnade O. åt försöksodlingar vintertid med
elektriskt ljus.
Odencrantz, ätt, härstammande från bonden
Anders Olofsson (1601—85) i Molla sn,
Älvsborgs län. Dennes son, slutl. kyrkoherde i Od,
antog namnet R h y z e 1 i u s och var far till
biskop Andreas Olai Rhyzelius, vars barn 1751
adlades O. Vissa släktmedl. skriva sig
Oden-c r a n t s.
Thor Arvid Emil Odencrants, fysiker
och fotograf (f. 1881 7/s), fil. dr i Uppsala 1915,
doc. i fysik s. å., i vetenskaplig fotdgrafi vid
Stockholms högsk. 1919, chef för Generalstabens
fotografiska centrallaboratorium 1929—46; prof :s
titel 1933, dr ing. h. c. i Riga 1939. O. har
utg. talrika skrifter särsk. rörande den
vetenskapliga fotografien och dess tekniska
tillämpning, fotogrammetri, reproduktionsteknik,
fotografisk optik, röntgen m. m.
Odénius, Maximilian Victor, läkare (1828
—1913), adjunkt och prosektor i Lund 1860.
Efter studier bl. a. för Virchow i Berlin
förordnades O. 1867 att förestå professuren i teoretisk
och rättsmedicin i Lund och utnämndes till denna
befattning 1875. I samband med nybyggnad av
Patologiska inst. ordnade han mönstergillt ett
museum där. O. var en framstående lärare.
Odensala, travbana s. om Östersund, invigd
1936.
Odensala, sn i Stockholms län, Ärlinghundra
hd, på Mälarslätten, n. ö. om Sigtuna, vid
Stockholm—Uppsalabanan; 54,07 km2, 928 inv. (1953).
2,042 har åker. Urgammal kulturbygd, rik på
fornlämningar. Kyrkan anlagd på 11 oo-talet,
flera ggr tillbyggd. Ingår i O. och
Husby-Är-linghundra pastorat i Ärkestiftet, Seminghundra
och Ärlinghundra kontrakt. Tillhör
storkommunen Märsta.
Odensbacken, samhälle i Askers sn i Närke.
Odense [å’ö-], Danmarks till storleken 3:e
stad, ligger ung. mitt på Fyn vid Odense å och
är förbundet med Odense fjord genom en kanal;
113,484 inv. (1950). — O. är en urgammal stad,
vars historia går tillbaka till hednisk tid
(Othens-ve, Odins helgedom); den nämnes f. ggn 987.
Knut den helige dräptes i S:t Albans Kirke av
upproriska bönder 1086. Under 2:a världskriget
utsattes O. för talrika sprängningar, varvid flera
gator lades i ruiner. Även det 140 m höga
Odinstornet, stadens vårdtecken (uppf. 1935),
förstördes och har ej återuppförts. Vid ett av de
allierades bombanfall mot Danmark ödelädes
Husmandsskolen, som då tjänstgjorde som
Gestapos högkvarter. — O. är Fyns kommersiella och
kulturella centrum; det har flygfält, är station
på stambanan Nyborg—Fredericia och
utgångspunkt för 8 järnvägs- och c:a 30 busslinjer.
Hamnen är Danmarks till storleken 4:e. Alla
fartyg måste passera Odense kanal (8,2 km lång,
8 m djup), vilken grävdes 1796—1804 och
utvidgades avsevärt 1921 och på 1940-talet. O. är
Danmarks näst största industristad och har
landets äldsta och några av dess största industrier.
Som Fyns kulturella centrum har O. flera bibi.,
museer (Fyns Stiftsmuseum), teatrar, gymnasier,
teknisk skola, handelsskola och husmandsskola.
Stadens 3 största kyrkor äro S:t Knuds Kirke,
Vor Frue Kirke och S:t Hans Kirke. Den förstn.
är Danmarks största kyrka i gotisk stil,
uppförd omkr. 1100 (nuv. byggnaden 1247, tornet
1558); i den finnas helgonskrin med S:t Knuds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
