Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivin, peridot - Olivinsten - Olivolja el. bomolja - Olivträd, oljeträd - Oljebad - Oljebaggar - Oljeberget - Oljebrandbomb, oljebomb - Oljebrännare - Oljedroppsmetoden - Oljeduk - Oljeeldning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Olivinsten—Oljeeldning
442
Gren med blad och frukter av
olivträd. Se även bild 5 å pl. vid
Grekland.
vänts för magnesiumframställning och
manganrika o. som manganmalmer. Klar och
genomskinlig gulgrön o. betraktas som ädelsten, k r y s o 1 i t.
Olivinsten, geol., petrogr., se Peridotit.
Olivolja el. bomol j a utvinnes ur oljeträdets
frukter, oliverna, vilkas fruktkött innehåller 20
—60% olja, genom pressning och efterföljande
extraktion. Olivernas fruktkött krossas mellan
valsar och pressas i hydraulisk press.
Presskakorna torkas och underkastas sedan extraktion med
kolsvavla el. andra lösningsmedel. Den som
matolja ej njutbara o. (bomoljan) nyttjas som
smörjmedel, vid framställning av tvål, linolja och
salva, för impregnering av läder och vid färgning.
Olivträd, o 1 j e t r ä d, O’lea, släkte, som utgör
typ för olivfamiljen. Det omfattar omkr. 30
arter (i Kaplandet, Ostindien och Australien). En
art, O.
euro-paea, har sedan
urminnes tid
odlats i
Medelhavsländerna
och ger genom
sitt hela året
grågröna
lövverk ett dystert
drag åt
landskapet. Blommorna
äro små, vita,
frukten (oliven)
en stenfrukt av
växlande form
(oval— klot-
rund) och färg
(blåviolett—
nästan svart).
Fruktköttet är
rikt på fet olja
(olivolja, se
d. o.), och oli-
verna användas (omogna och insaltade el. mogna,
råa) till föda. Veden är brun och hård, antar
lätt polityr och begagnas till snickeri- och
svarveriarbeten.
Oljebad, kem., se Bad, sp. 218.
Oljebaggar, fam. Melöidae, skalbaggar, vilka
i Sverige representeras av majbaggarna,
Meloè, och spanska flugan, Lytta
vesicato-ria. O. äro biologiskt intressanta därigenom, att
den ur ägget framkommande larven är en s. k.
triungulinlarv, som kryper upp på
närmaste blomväxt, där den sedan klamrar sig fast vid
kroppen av något blombesökande bi. Den
medföljer så detta till boet, där den uppsöker en cell
med ett nylagt ägg, vilket den förtär, för att
sedan leva av den för bilarven avsedda
näringen. Under vintern
inträder den i ett
vilostadium,
”skenpuppa”, pseu-d o n y m f, som
på våren avlöses av
ett kortvarigt
tredje larvstadium,
efter vars slut den
Majbagge.
verkliga förpuppningen äger rum. —
Majbaggarna äro täml. stora skalbaggar, vilka
bl. a. kännetecknas av korta och vid basen
delvis över varandra liggande täckvingar, som
särskilt hos honan lämna större delen av
bakkroppen fri. Av de i Sverige förekommande fyra
arterna, vilka alla äro blå- el. grönaktigt
metall-glänsande, är M. violaceus den vanligaste, spridd
ända upp till Norrbotten, medan den egentliga
majbaggen, M. proscarabeus, är jämförelsevis
sällsynt.
Oljeberget ligger ö. om Jerusalem; i äldre
tider bevuxet med olivträd, vilkas frukter
pressades nedanför vid Kidronbäckens dal. Då den
kristna traditionen var starkt knuten till O. (Luk.
19:29; 21:37; 22:39; Apg. 1:12 o. a.),
uppfördes där flera helgedomar, främst
Himmelsfärds-kyrkan (se Jerusalem, bild 2). — Ett o. med
framställning av Kristus i Getsemane
förekommer ej sällan i den kristna konsten, i plastisk
framställning t. ex. på kyrkogårdar, ss. i
Offen-burg. — Litt.: G. Dalman, ”Orter och vägar i
Jesu liv” (1918).
Oljebrandbomb, o 1 j e b o m b, brandbomb av
visst utförande, vikt vanl. 300—500 kg. Se
Na-palm.
Oljebrännare, se Oljeeldning.
Oljedroppsmetoden, fys., av R. A. Millikan
uppfunnen metod för bestämning av det
elektriska elementarkvantumet el. elektronladdningen.
Metoden grundar sig på studiet av rörelsen hos
små oljedroppar i luften i mellanrummet mellan
två horisontella kondensatorplattor, mellan vilka
en elektrisk spänning anlägges.
Oljeduk, linne- el. bomullsväv, som gjorts
vattentät med linoljefernissa el. dyl. Användes bl. a.
som elektriskt isolationsmaterial.
Oljeeldning, användande av olja som bränsle
i eldstäder för kraft- och värmealstring samt i
ugnar av olika slag. För o. begagnas mestadels
toppade råoljor, ibland förtunnade med
svårflyk-tiga destillat; för specialändamål användes för 0.
även fotogen (jfr Brännoljor). Oljan inmatas i
eldstaden i finfördelad form, varvid den i regel
först uppvärmes (elektriskt el. på annat sätt) till
sådan temp., att den blir lättflytande och
sålunda på mekaniskt sätt kan ”atomiseras” effektivt.
För oljans mekaniska finfördelning tillämpas
ett flertal olika
metoder. Vid
t r y c k o 1 j
e-brännare
(fig. 1) pumpas
ol j an vid ett
tryck av 5—20
at. övertryck
genom ett med
spiralinsats
försett spridar-munstycke, varvid förbrän-ningsluften samtidigt inblåses
omkring lågan
Fig. i. Tryckoljebrännare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
