Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omdöme - Omedvetet själsliv, det omedvetna - Omega - Omelett - Omen - Omen accipio - Omentum - Omfale - Omfalos - Omfattning - Omformare - OMGUS - Omikron - Ominös - Omistande orter - Omkastare el. omkopplare - Omkväde, refräng - Omljud - Omlopp, cirkulation el. rotation - Omloppstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Omedvetet själsliv—Omloppstid
488
”A är antingen B el. icke B”. — I den senare
logiken betraktar man o. som värden av de s. k.
omdömesfunktionerna, d. v. s. uttryck,
som innehålla en el. flera variabler och som bli
till sanna el. falska o., när man i st. f. alla
variabler insätter passande värden. Härigenom blir
det naturligt att indela o. efter antalet variabler
i de motsv. o.-funktionerna, och man får då följ,
slag: a) s u b j e k t-p r e d i k a t-o m d ö m e n,
som äro värden av o.-funktioner med en
variabel (t. ex. ”Sokrates var en människa”, som är
ett värde av o.-funktionen "x var en människa”
el. allmännare: "x har egenskapen E”), b)
två-ledade relation s-o m d ö m e n, som äro
värden av o.-funktioner med 2 variabler (t. ex.
”Per är större än Pål”, som är ett värde av
o.-funktionen "x är större än y” el. allmännare:
”x står i relationen R till K”, c) treledade
relation s-o m d ö m e n, etc. — En annan
indelning av o. får man, när man framhäver, att
några o. innehålla andra o. som led, medan andra
icke göra det. De första sägas vara a t o m i
s-tiska (t. ex. ”Sokrates var en människa”), de
senare molekulära (t. ex. ”Både Sokrates
och Platon voro filosofer”, d. v. s. ”Sokrates var
en filosof och Platon var en filosof”). Att finna
alla de sätt, på vilka man kan sammansätta
ato-mistiska o. till molekulära, är en av logikens
uppgifter, och särsk. är det av vikt att finna
de molekulära former, vilkas sanning el.
falskhet ensamt beror på i dem ingående atomistiska
o:s sanning el. falskhet. Dessa former kallas
sanningsfunktioner; de viktigaste av
dem äro implikation, konjunktion,
disjunktion och (den icke-molekulära
formen) negation.
Omedvetet själsliv, det omedvetna, det
som icke är medvetet; psykiska företeelser, som
”ligga under medvetandets tröskel”. Till detta
begrepp ha filosoferna intagit vitt skilda
ståndpunkter. Såväl Descartes som Locke avvisade
detsamma, medan Leibniz hävdade, att varje
kroppslig, även alldeles ouppmärksammad företeelse har
en motsvarighet i själen och att denna är till
sitt väsen alltid verksam, även om vi icke alltid
äro medvetna om dess funktioner; Kant nämner
otydliga föreställningar, om vilka vi icke äro
omedelbart medvetna. I E. v. Hartmanns filosofi
har det omedvetna fått en central ställning. Det
fattas här även som ett metafysiskt begrepp:
”det i allt verksamma absoluta”. Även inom
psykoanalysen är det ett ledande begrepp.
Ome’ga [å-], grek. (lat. ömega), ”långt å”,
sista bokstaven (Q, oj) i grekiska alfabetet.
Omele’tt (fr. omelette), ett slags fransk
äggkaka, som gräddas lätt på ena sidan samt
hop-vikes, ofta över skinktärningar, omelette au lard
[åmlä’t å lä’r], champinjoner, hummer el. sylt.
Svensk o. gräddas i ugn. Den göres av ägg och
mjölk och fylles vanl. med någon stuvning.
Omen, lat. (plur. ömina), förebud, hos romarna
en företeelse, vilken uppfattades som ett gott el.
dåligt förebud.
Ömen acci’pio, lat., ”jag antager varslet”, jag
ser häri ett lyckligt omen (se ovan).
Omehitum, anat., se Nätet.
O’mfale, se Herakles, sp. 191.
O’mfalos (grek. omphalo’s), namn på navle;
jfr Delfi, sp. 557. _
Omfattning, krigsv., el. omfattande
anfall, anfall mot en fientlig styrkas flank (rygg),
medan andra styrkor binda fienden i fronten
genom anfall el. uppta försvar el. fördröja honom.
Samtidig o. av en fiendes båda flanker (flyglar),
dubbel o., kan medföra dennes tillintetgörande
men kräver för framgång oftast stor
överlägsenhet. Jfr Inringningstaktik.
Omformare, se Elektriska maskiner.
OMGUS, förk. för eng. Office of Military
Government, United States, beteckning för
amerikanska militärregeringen i Tyskland efter 2:a
världskriget.
Omikron [-å’n], grekisk bokstav, kort o (å).
Ominös, som innebär ett omen (se d. o.);
olycksbådande.
Omistande orter, kam., se Förbjudna orter.
Omkastare el. omkopplare, elektrisk
strömställare, med vilken man kan koppla en
strömkrets till ettdera av två el. flera
ledningssystem el. omkasta strömriktningen.
Omkväde, refräng, ljudförbindelse
(versrad el. blott ett utrop, ett el. ett par ord), som
återkommer på bestämda ställen (början, mitten
och slutet) i varje strof av en dikt. O.
förekommer i en mängd folkvisor, vilka sjöngos vid dans,
då försångaren sjöng hela visans text och de
dansande samfällt stämde in i o. Somliga o. följa
den sjungna berättelsens handling, andra åter äro
fristående.
Omljud, den särskilt i germanska språk vanliga
företeelsen, att en vokal förändras till större
likhet med en mindre betonad föregående el.,
vanligare, följ, vokal el. halvvokal. De ljud, som
framkallat o., äro i, u, w och a. Genom t-omljud
bli a, 0, u resp, ä, ö och y, t. ex. fsv. hiarta blir
hjärta, knuti knyte och komparativ av ung yngre;
u- och w-omljud förvandla a, e, i till å, ö, y, t. ex.
nakvarr någon; a-omljud förvandlar i och u till
e och 0 (å). I nordiska språk var o. väsentligen
genomfört före 850.
Omlopp, cirkulation el. rotation, den
ordning, vari olika grödor följa varandra i
jordbruket. Emedan oavbruten odling av samma el.
likartade växtslag på samma jord plägar
medföra nedgång i skördemängd, odlas vanligen
växtslag med olika fordran på jordens beredning och
gödsling i regelbunden omväxling (se Växtföljd).
Växlingen bör äga rum huvudsaki. mellan
höst-och vårsäd, stråsäd och balj växter, rotfrukter
och vallväxter. Motsatsen, då ingen i förväg
bestämd ordning mellan grödorna iakttages, kallar
man fritt jordbruk.
Omloppstid. 1) (Astron.) Den tid, som en
himlakropp använder för att tillryggalägga ett
varv i banan i förhållande till en centralkropp. I
strängaste mening är definitionen på omloppstiden
(den sideriska) den tid, som åtgår, till dess den
linje, vilken tänkes förbinda de två
himlakropparna, har samma riktning i förhållande till en
oändligt avlägsen punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
